Man skall ju följa strömmen och utåt låtsas att schlagerfestivel bara är ytlig skit och inte tillför världskulturen ett enda skit. Sedan är det bara att dra för gardinerna och knäppa på TV och börja zappa. Klocka 20.00 kom man av en händelse in på SVT1 och se! Där börjar ju schalgerfestivalen. Kanske bästa att kolla. "Man måste ju veta vad man talar om!"

Nå skit i det. Motvalls kärring som jag kan vara ibland hade jag faktiskt bestämt långt i förväga att bänka mig. Det är väldigt ytligt, ja. Men det är också bra underhållning. Tyvärr har svenska folket inte fattat att den låten som man skall skicka till en Europafinal skall funka och bli poppis i ALLA länder. Man röstar på den låten som är bra och den som har störst fanclub. Hål i huvudet.Sedan när "skitlåten" kommer till final så haussas det upp vilken favorit den är och vilken vinnarkandidat den är. När den till slut hamnar på femtonde plats ser alla ut som fågelholkar. Varför vann den inte? Tacka fan för att den inte vann eftersom fan cluben finns i Sverige och inte Ukraina. Sverige! Lär Er någon gång!

1. Nina Söderkvist intoducerade en ny musikgenre - schlagerrock. Jag gillade den låten och detta är en låt som kommer att växa när man hör den fler gånger. Absolut. Dessutom kan ju damen sjunga.

2.  Sedan kom en spoling in och sjöng. Denna låt kommer säkert att göra sig bra som bakgrund i ett reklaminslag. *gäsp*

3. Shirley Clamp gjorde mig besviken. En ballad där hennes röst inte bar. Hon levererade klart under sin förmåga.

4. Scotts var jag nyfiken på. Har sett dom idansbandskampen och fattade tycke för dom där. I kväll gjorde en bra insats. Jag tyckte om deras låt och det är starkt av ett dansband att ställa om och inte komma med en dansbandslåt. Bra låt. MEN! Den hör tyvärr inte hemma i en internationell final. 

5. Emilia tyckte jag hamnade i mellanskiktet. Ganska medioker låt, men den hade nog klarat sig hyfsat i en Europafinal.

6. Alcazar. Detta var min favorit och jag har nog inte hört Alcazar värpa fram en sådan bra låt någonsin. Ja, den är kanske lite slätstruken. Men jag är svag för lite lätt taktfast dunka-dunka. Denna kommer vi att få höra på många spiningpass framöver och jag tror att den har denna slätstrukenhet som krävs för att placera sig bra i en Europafinal, speciellt nu när massa väststats-wannabees är med och röstar.

7. Men vad fan är det här!? Vilket djävla skämt. OK! jag lärde mig texten snabbt. "Snälla, snälla". Av 3440 låtar så skulle den här ligga på top 32? Vilket djävla skämt. Den enda orsaken jag skulle kunna tänka mig att den var med, det var att det skulle finnas någon given som åkte ut. Att sitta och lyssna på denna förskräckliga "artist" vars enda livsuppgift är att låta somn Janis Joplin och då är det ett stort hån mot Janis. Vad tänker svenska folket på? Om hon får komma till Moskva och yla ut detta missfoster till schalger, så kommer ryska maffian att fixa henne en ståplats i Volga.  Inte nog med det. Man skall tvingas höra eländet igen i andra chansen. Det kan ju inte vara möjligt att så många svenskar var fulla redan 21.00 ikväll.

8. Maries låt var så där, kan tänka mig att den blir bättre om man hör den några gånger. Den skulle också funka OK i en europafinal eller en inte allt för kräsen öststatspublik.

Nu har jag legat nerbäddad mer eller mindre konstant och och dragit täcket över skall i ett dygn. Feber och en sjudjävla huvudvärk har jag haft. Jag har inte ens kunnat kolla på TV. Carina nödprovianterade åt mig idag. Bland annat var hon inne på apoteket och köpte Eaze-tabletter. Dom skall vara bra för lättare migrän. Och se på fan! Dom funkade faktiskt! Bu har jag varit upp några timmar. Fått i mig en macka och kollat lite på TV. Nu går det i alla fall åt rätt håll. Misstänker att det blir lugna puckar imorgon. Men det har verkligen varit en pärs. Just nu känner jag mig totalt utmattad. Sådan här sessioner tar styggt på kroppen.

Det tillhör inte vanligheterna att man klappar igenom efter 4-5 km i 7 minuterstempo under löpning. Idag fullbordades denna genomklappning! Kände mig yr och vimsig idag på jobbet. Och efter ett tag funkade det inte längre. Jag var tvungen att stänga butiken, släcka ljuset och gå hem.

Har sovit mest hela eftermiddagen. Tros en Alvedon i kroppen har jag ändå mätt upp 38,4 graders feber.

Bara att ligga still och låta förloppet ha sin gång. Blääähhh....!

Idag är det onsdagar och på insdagar träffas vi i LEK. Denna onsdag är inget undantag. Det var min och Carinas tur att stå för värdskapet idag. Temat var - en afton vid Mjörn. Vi sprnag faktiskt förbi det huset där denna vals skrevs en gång i tiden, så vi var ju även lite kulturella idag. Det hade snöat under dagen och på marken låg ett tunnt men dock vitt täcke av nyfallen snö. Med en svag vind och med ett lätt snöfall, gav vi oss ut på banvallen utrustade med pannlampor. Trots mitt väl ingrodda hat till snö, måste jag medge att vi fick en riktigt fin och fridfull resa på en mörk och övergiven banvall. Bara våra pannlampor lyste upp. Jag hade frukta värsta snöblandade regnet och att vi skulle bli pisseblöta. men icke. Det var riktigt fint ute. Stunden till ära, passade jag på att snöra på mina icebugs, trots att det inte var så snorhalt. Men de kom väl till pass. Det är andra gången jag använder dessa. Tyvärr så stumnade jag rejält och jag kände helt plötslligt hur jag bara blev orkeslös. Så de sista två kilometrarna blev en ruggigt seg historia.

Efteråt var det obligatorisk middag och allmänt eftersnack. Onsdagarna är min oas i veckan. Inget får gå emellan där.

När jag såg på programmet lyxfällan i torsdags på TV3 så kunde jag se hur det unga paret stå framför budgettavlan och redogöra för sina utgifter. När man kom fram till kläder sa hon något i stil med. Jag lägger inte alls lika mycket på kläder nu som jag gjorde förr. Nuförtiden ligger det på ungefär 5-6000 i månaden!!! I månaden! Det är ju helt ofattbart. Igår upptäckte jag att det hade gått hål i mina jeans på insidan av höger lår. Dessa brallor hade jag haft i 2½ år. Nu tog jag fram ett annat par som jag hade haft liggandes sedan tidigare. Varför köpa nytt, när man kan använda det man har. Jag kan inte med all möda i världen säga att mitt klädkonto är stort.

Det börjar bli ljusare på eftermiddagarna. Det var ju inte länge sedan man åkte hem från jobbet i total mörker. Sådana iakttagelser ger alltid lite inspiration. Nu är man inne i februari. Snart mars och april och därmed vår.

Men fortfarande är det mörkt ganska snart.

Jag inser att den mest misslyckade affärssatsningen man kan komma på är att sälja artiklar med reflexmaterial i Gråbo. Ett under att ingen blivit ihjälkörd. Igår när jag spran med pannlampa på banvallen höll jag fanimej på att springa in i ett par med en hund. Helt ramsvart ute, dom hade svarta kläder. Allt för att underlätta synlighet för sin omgivning.

Dagens träning förlades till Lerums Sportcentrum i Stenkullen. Jag och Carina körde spinning, med Jonna. Efter passet började det gaffalas om Vasalopp och annat brôte. Då är det dags att dra sig undan.

Idag började en ny arbetsvecka. Naturligtvis grinade solen hånfullt åt oss knegare som fick sitta vid sina jobb och slava istället för att kunna avnjuta den fina dagen. Jag och en arbetskamrat tog en rejäl lunchpromenad för att njuta av vädret. Man vet ju inte när man kan få se ett sådant väderfenomen igen. Jag har även idag lärt min teamleader tå nya ord. Tatuologi och onomatopoetiska ord. Så nu har han förärats med liet annorlunda kunskap.

När jag kom hem bytte jag om till löparkläder. Monterade en pannlampa på skallen och gav mig ut på banvallen. Nu kändes det ruktigt bra att springa. Inag problem med låret. Jätteskönt. Det blev en löptur på banvallen utmed Mjörn. En afton vid Mjörn. Faktum är att jag sprang förbi huset där denna berömda vals komponerades av Karl Severin 1952.

Så trots att et är måndag så slutade dagen allt för bra. Pannlampelöpning - 11,2 km. Life is wonderful....

Idag har jag äntligen tränat. Jag vaknade upp med huvudvärk även idag. Inte lika intensiv som igår och fick mig att ställa in passet. Men nu fick det vara nog. Jag åkte bort till Lerums sportcentrum för att köra mitt kära alpspiningspass. Det var helt enkelt bara att ta det lugnare. Det gjorde jag. Tyckte jag själv, men inte min omgivning, så där går åsikterna isär. Men sanningens sägandes, så var en stor del av min huvudvärk borta efteråt.

Eftermiddagen ägnades åt att Niklas kom och hämtade sina sista grejer och tömde sitt rum. Nu får jag ändra mitt CV och på min hemsida. Där står det att jag har fyra barn varav den minsta bor hemma. Så är det inte längre. Nu är alla utlugna, som det så vackert heter. Life goes on...