Dom som tillhör min generation ler kanske lite igenkännande vid minnet av Bengt Bedrup och Gun Hägglunds hemmagymnastikprogram. Det var nog lite före sin tid, men redan på den svart-vita eran insåg man vikten av motion och träning. Jag gjorde det inte då, men gör det nu.

Så idag tänkt jag vilat men fan flög i mig och jag tränade hemma - framför TV:n. Det bidde en himla massa prylar. Balansboll. Halvdips, armhävningar (behövdes verkligen), situps och ett rejält pass med expanderbanden (gummisnoddarna). Nu är jag lite öm i armar och axlar. Och vips, så hade jag dessutom avverkat två avsnitt av Al Bundy på TV6. Nästan en timma höll jag på med diverse olika övningar.

Då frågar sig vän av ordning. Varför gör man inte sådant här varje dag? Inte en timma kanske men låt oss säga en kvart. Det var ju det Arne Tammer sa en gång i tiden: "Ge mig en kvart om dagen"Det var väl den mest kända annonsen på den tiden. Resultat inom en månad säger ju karln. Varför är det så svårt att avsätta en kvart och bara lägga sig på golvet, göra lite armhävningar och situps? Jag begriper det inte. Men jag skall göra ett ärligt försök. Är det något som jag inte är, så är det stark och då snackar jag armar. Benstyrka är det inget fel på (inte munstyrkan heller brukar det komma då och då från Carina). Jag är ursvag i mina armar. Dom är ju som hälsenan på en gråsparv. Och med dom slamsorna så skall jag simma 3860 under min ironman i sommar. Målet skall bli att klå minstingen i armbrytning. Hujedamej....

Idag var det dags för den traditionsenliga distanscyklingen på Lerums sportcentrum inför Vasaloppet. Skall sägas att deltagande i denna distansspinning är kvalificerande för att få deltaga i Vasaloppsspinningen. Detta är den absolut enda orsaken att jag över huvudtaget ställer klockan eller ber min förtjusande sambo att väcka mig på min lediga dag (tävlingar undantagna). Personligen tycker jag att det är lite fånigt att det skall vara kvalificerande för att få vara med. Men så är det, bara att gilla läget. Vasaloppsspinningen har ju blivit oerhört populär. Men icke för ty. Detta pass råkar nu dessutom vara mitt absoulta favoritpass när det gäller spinning.

Idag cyklade vi till storbild upp får en alptopp, sedan ner, Det hela avslutades med en nästa halvtimma lång klättring uppför den från tour de France berömda etappen till Alpe d'Huez. Hela klabbet till ackomanjemang till häftig musik. Det är verkligen en upplevelsespinning. Till min stora förvåning såg jag två tomma cyklar idag. Carina går från klarhet till klarhet. Hon körde som en besatt idag, trots att Hon på vägen till spinningen sa lite dämpat, att Hon var inte så upplgad för spinning idag. Men Hon körde som fan.

Eftermiddagen har tillägnats kökshandräckningen underbara värld. Först gjorde Carina en bautagod biff Stroganoff, som enkelt gled ner efter detta hårda pass. Sedan ställde jag mig och gjorde köttfärssås högt och lågt och kokade upp nästan hela vårt pastaförråd. Nu har vi mängder med matlådor att ta med sig till jobbet. Nu är det kväll och nu påbörjas en ny längtan till nästa helg. Tänk vilka vanemänniskor vi är ändå...

Äntligen är en fartfylld arbetsvecka slut. Tyvärr har det inte varit lika fartfyllt med träningen. Så när jag kom innanför dörren idag, ver den första åtgärden att byta om till löparoutfit. Just nu finns det inte så mycket att välja på i löparrundor nu när det är mörkt och lite småhalt ute.

Så det fick bli den gamla hederliga turen på GC-banan till Stenkullen och tillbaka. Som sällskap hade jag min MP3 spelare laddad med Liza Marklunds bok - En plats i solen. Ganska bra fatkiskt.

Vad jag skall göra till helgen? Jo imorgon ett rejält sömntute-pass och när jag slår upp mina små oskyldiga ögon skall jag nog ligga i sängen och fundera en halvtimme på om jag skall gå upp eller inte. Kommer jag upp ur sängen, skall det bli någon form av träning. Får se vad det blir. Kör lite ad hoc just nu. Jag är ingen stark anhängare av träningsprogram. Mitt personbästa på den fronten är Szalkais program, som jag följde i 3½ vecka. Det enda som är bestämt denna helg är alpspiningen på söndag. Den börjar 10.20 och då måste jag ju ställa klockan. Bläääh!

Däremot funderar jag på en rejäl långpanna nästa lördag, med betoning på rejäl. Fast jag vill kolla vädret först.

Idag var det träning med LEK. Lite lätta intervaller på banvallen utanför i brist på annat. Det är fortfarande fläclvist med is på våra löparspår. Där är det ganska lurigt att springa i mörker än så länge, men det borde ge sig snart.

Efteråt blev det som vanligt samkväm med god mat och mycket skvaller. Onsdagarna här en högtidsstund mitt i veckan.

Efter gårdagens missöde med krånglande bilar och tappade sugar. Så drog jag ut efter jobbet idag. Men först hade jag ringt verkstaden och bokat tid för min skadade careta. Jag bestämde mig för att ge mig ut och springa, så dagens spinningpass avbokade jag.

Det blev lugn löpning på GC-banan till Stenkullen och tillbaka. Jädrans vad skönt det var. Precis som om jag inte hade sprungit på år och dag. Lugnt och avslappnad löpning. Inget märkvärdigt, ingen fartlek, inga intervaller, bara lugn, fin och avkopplande löpning. Exakt så, som det skall vara. Räkneverket stannade på 13,09 km. Nu har jag klarat av halva månadens löpmål.

Säg den lycka som varar beständigt. Den 8 januari besiktigade jag bilen och den gick igenom galant. Dock påpekade besiktningsmannen att handbromsen var lite slö, men jag fick ingen anmärkning för att bromsverkan var godkänd (men inte mer). Och så var det en avgasupphängning som gett sig. Men det utmynnade bara i ett "bra att känna till". Jädrar vad skönt att slippa verkstadsbesök på ett tag.

När jag kom hem idag så kände jag att det luktade lamell. Blev genast misstänksam. Jag gick runt och kände på hjulnaven. Och minsann! Höger fram var riktigt het. Bromsen låg på. Det blir ju ta mig fan till att åka till verkstad lik förbannat! Det blev lite to much! Jag var så sur att jag tappadeall lust att träna. Jag hade bespetsat mig på att ta mig ut i blåst och regn idag för en löptur. Men nu var det inte kul.

Fyn fan! Behöva kliva upp redan klockan 9 för att hinna dra iväg på spinning. Omänskligt! Men å andra sidan är det ett himla bra pass och därför värt att gå upp mitt i natten. Men å andra sidan gäller detta bara fram till Vasaloppet.

Dagens pass tog oss runt i Pyreneerna. Som vanligt vackra bilder, hänförande utsikt och bra mixad musik. Dom sista 10 minutrarna var riktigt grymma med ett högt tempo i brant uppförsbacke.

Efter att ha duschat och käkar, så har jag och Carina packat ihop alla julprylar för denna gång. Nu är allt som vanligt och elbolagen kan känna sig blåsta på mer kilowatt-timmar. Snart skall jag ut i köket och göra pannkakor. En liten request från minstingen.

Efter att ha fått sovit ut länge, så drog jag och Carina ut på ett löppass. Först drog vi upp till elljusspåret för att köra några varv där. Efter några hundra meter insåg vi att det inte alls lät sig göras. Det var en herrans massa is och det gick inte att ta sig förbi. Det var bara att avbryta det passet.

In i bilen och tillbaka hem åt. Nu drog vi ut på banvallen istället. Det gick mycket bätter. Tanken var att köra 3,5 km ut och sedan vända. Jag körde lite bakåtintervaller medan Carina tuffade på framåt. Jag kan notera att Hon hinner dra iväg mycket längre nuförtiden innan jag hinner ifatt Henne.

Men efter ca 2 km, stötte vi på stora partier med is igen. Det gick att ta sig förbi, men var ganska besärligt. Så återigen vände vi någonstans mellan 2,5 och 3 km. Så jag kan ju inte på allvar påstå att jag var nöjd med dagens pass. På något sätt försvann entusiasmen mer och mer, desto längre vi höll på.

Nu har vi i alla fall ätit en god lördagsmidag på tu man hand och skall sedan bänka oss framför TV:n och se på körslaget.