Igår var det dags för att springa Blodomloppet i Slottskogen. 10 km stod på schemat. Jag anlände tidigt till Slottis och träffade redan på parkeringen, Ockra som denna dag fyllde år. Vi slog följe och fikade lite. Jag har ju haft en förkylning som kändes bättre. Lite snörvel och sådant har jag kvar, annars inget märkvärdigt.

Redan direkt efter starten kände jag att detta inte skulle sluta bra. Kände mig osedvanligt flåsig och andfådd. Låg precis i rygg på Ava och Sasa på puls. Men ett par hundra meter efter den första kilometerskylten så bestämde jag mig för kliva av racet. Jag brukar normalt ha enpuls på runt 155, kanske upp till 160 i början på ett lopp. Nu hade jag 170. Det var bara att konstatera att mina vita blodkroppar har fuskat med städningen. Beslutet att kliva av var mycket lätt att fatta. Jag fortsatte ytterligare ca 200 m och vek av vid p-platsen där bilen stod parkerad. Tog med mig överdragskläder och gick upp till målområdet.

Som plåster på såren fick jag nöjet att se Ted Ås från min klubb, Triathlon Väst, först springa i mål på 5 km på 16.30 och vinna den klassen. Sedan hade han den utmärkta smaken att starta på 10 km och komma trea där på ca 33.20 Inte illa.