Igår var det dags för att springa Blodomloppet i Slottskogen. 10 km stod på schemat. Jag anlände tidigt till Slottis och träffade redan på parkeringen, Ockra som denna dag fyllde år. Vi slog följe och fikade lite. Jag har ju haft en förkylning som kändes bättre. Lite snörvel och sådant har jag kvar, annars inget märkvärdigt.

Redan direkt efter starten kände jag att detta inte skulle sluta bra. Kände mig osedvanligt flåsig och andfådd. Låg precis i rygg på Ava och Sasa på puls. Men ett par hundra meter efter den första kilometerskylten så bestämde jag mig för kliva av racet. Jag brukar normalt ha enpuls på runt 155, kanske upp till 160 i början på ett lopp. Nu hade jag 170. Det var bara att konstatera att mina vita blodkroppar har fuskat med städningen. Beslutet att kliva av var mycket lätt att fatta. Jag fortsatte ytterligare ca 200 m och vek av vid p-platsen där bilen stod parkerad. Tog med mig överdragskläder och gick upp till målområdet.

Som plåster på såren fick jag nöjet att se Ted Ås från min klubb, Triathlon Väst, först springa i mål på 5 km på 16.30 och vinna den klassen. Sedan hade han den utmärkta smaken att starta på 10 km och komma trea där på ca 33.20 Inte illa.

Nu börjar det dra igång på jobbet. Idag var jag fullständigt slut när jag kom hen, efter att ha besökt tandläkaren på hemvägen. Jag kommer att få otroligt mycket att göra innan min semester. Det kommer att bli ett rally av sällan skådat slag. Men nu vet jag det och får bita ihop.

Ikväll har jag och Carina en myskväll med god mat och ett glas vin. Man behöver en sådan break ibland. Vi sitter och tittar på sommarens aktiviteter. Sådant sprider ljus i tillvaron. Nu gäller det verkligen att bita ihop. Jag håller nog på att gå upp i en omloppsbana, men denna gång gör jag det kontrollerat.

Tillbaka fysiskt på jobbigt idag efter en tids sjukdom, det har varit jobbigt med hosta. Jobbet rivstartade i högt tempo och det lär väl inte sjunka heller. Inte så mycket att dryfta här i denna blogg. På vägen hem så åkte jag till cykelspecialisten och köpte två cykelhållare för takräcke - låsbara. Thule ProRider. Verkar vara rejäla grejer av vad jag hört från andra. Så till helgen blir det väl ett litet mekanopass med att montera.

När jag kom hem möttes jag av en storleende Carina. Hon hade hämtat sin nya racer - gul Merida. En riktgigt snygg tingest. Däremot hade tydligen marken hoppat upp och slagit Henne en gång när Hon cyklade hem dem och efterlämnat bevis på Hennes armbåge. Hur som helst blev det naturligtvis en premiärrunda. Tyvärr hann vi bara ca 17 km totalt. Vi var tvungna att vända hemåt innan det blev mörkt. Men det var himla skönt och rogivande att komma ut en sväng när man kommer hem från jobbet och är ganska speedad.

Idag mår jag hyfsat bra. Jag drogar mig med Alvedon, biter ihop och tar mig in till staden närmare bestämt medocular för att göra en förundersökning för synfelskirugi. Dom mätte upp mina tittkulor på alla de sätt. Och det konstaterades att jag skulle behöva operera ett öga med ICL-metoden alternativ  http://www.medocular.se/beh_av_synfel/metoder/icl/index.html

Med hjälp av detta ingrepp skulle jag definitivt slippa glasögon. Woow! Ett annat alternativ att operera in progressiva linser i båda ögonen, mycket dyrare. Skall prova att gå med en kontaktlins under sommaren och se hur det verkar. Nackdelen är att detta är svindyrt, men det är progressiva glasögon också.

Idag ligger jag nedbäddad i sjuksängen. Feber och hosta. Känner mig inte alls så fräsch. Det bröt ut, natten till igår. Men jag var på en endagarskonfa i Hjortviken i Hindås. Som jag inte ville missa, den är ganska viktig för mitt jobb och jag fick mina förväntningar infriade där. Under dagen gick på på Alvedon. Tog även Alvedon innan jag och Carina åkte hem till Ockra för filmkväll.

Jag hade med mig DVD-filmen - Evolution of Running - som blev mycket uppskattad. Idag är jag hemma. Jag skall ta en lite paus och låta Alvedonen verka igen, sedan skall jag jobba lite. Jag har inte råd att vara sjuk. Så är det! Jag måste ta mig samman ikväll, för jag skall åka in till stan och titta på Mikael när han kommer till sin studentbal. Den vill jag inte missa hur dålig jag än är....

Idag var det en stressig dag på jobbet. Hur mycket som helsta att göra och sedan går mer än halva dagen åt helvete i möten. Det kommer tyvärr inte att bli bättre den närmaste framtiden. Jag lär väl få jobba lite på fredag kväll.

Jag var ganska speedad när jag drog från jobbet för att hämta Carina. På kvällen ringde min exfru och vi pratade om Mikaels student och då fick jag reda på att hans studentbal är redan nu på torsdag!! Rent allmänt undrar jag hur djävla svårt det kan vara att haspla ur sig lite information. Ibland blir man bara så trött.

På kvällen var jag och Carina på spinning. Där jag körde skiten ur mig och passade på att rensa skallen lite. Tänkte tittat på TV, men orkade inte. Det blev tidigt i säng istället. Hoppas tisdagen blir bättre.

Idag sprang jag och Carina på elljusspåret. Det blev lite drygt 3 varv. Det var ett lugnt tempo och vi njöt mest av naturen. Riktigt balsam för själen.

När jag kom tillbaka var det dags för tvättstugan. Högar av tvätt skulle vaskas igenom. Det var trots allt en riktigt skön och avkopplande dag idag.  Jag har även jobbat lite mer med inbjudan till Åbys 6 timmars lopp.

Igår tittade K-G Nyström in en sväng och det blev en trevlig stund vid köksbordet över en kopp kaffe. Pratades mycket löpning och franska(!). Nu är datorn iordning igen. Det anda som återstår är att installera Norton Ghost och ta en image av installationen och läsa alla mail *pust* 

Nu skall jag göra mig iordning för kommande veckas jobb.

Igår var det dags för ett lopp, igen. Denna gången skulle vi springa ett 6 timmars lopp i Lilla Edet. Banan var på Ekaråsens idrottsplats och var en rundbana som var kontrollmätt till 386.94 meter, med ett underlag av röd kolstydd. Som att springa på fingrus. Ett riktigt bra underlag visade det sig.

Däremot regnade det hela tiden. Jag hade på mig den multisportjacka som jag fick av Carina i julklapp och den andades och höll tätt i 6 timmar!! Helt fantastiskt. Däremot tog jag av mig glasögonen efter två timmar - jag såg ju inget ändå.

Loppet gick över förväntan bra. Jag kände mig faktiskt inte trött. Där emot kände jag att jag blev kall ett par gånger. Sedan stelnar man ju till också. Men tröttheten fanns där inte. Det kändes så fantastiskt bra. Jag och Carina satt och pratade i bilen upp om hur många som helt fanatiskt satsar på pers, sedan låser det sig och dom blir besvikna. Jag sa då att framgångarna kommer närt dom kommer och det skulle visa sig vara fallet denna dag.

Allting stämde på något sätt jag inte kan förklara, trots att uppladdningen inför detta har varit allt annat än bra. För lite sömn, huvudvärk, stressigt på jobbet - you name it! Men när jag började springa, så flöt allt på. I slutet gick ju naturligtvis tempot ner, men mest på grund av stelhet och att jag var lite kall. Det kändes inte som om det gick ner av trötthet i alla fall.

Maran passerades på ca 5.31 När det var ca 20 minuter kvar insåg jag att jag hade mitt 6 timmars-PB (44937 m) inom räckhåll. Så jag drog på en rejäl tempoökning. Det var bara go for it. Det var jobbigt att dar igång igen med sådant tempo, men jag kände att jag hade kraften till det. När KG ropade -"STANNA!" - så visade min Garmin att jag hade sprungit 45,92 km! Nytt pers!

Jag är så himla glad och nöjd. Detta är första gången jag verkligen är så nöjd med ett lopp, sedan Kalmar Ironman 2005. Carina är också nöjd, Hon fick ihop 35 km, trots att Hon gick ganska mycket. Hennes mål var att klara 30 km. Hon är duktig Hon....

När vi kom hem unnade jag mig två öl och en pizza. Jag och Carina pulsade lite och sedan somnade jag med ett leende