I förrgår fattade jag ett tufft och mycket tungt beslut.

Jag har tränat på bra och känner mig fysiskt stark. Jag har gjort tre ultror, två maror samt samt några halvmaror plus lite diverse långpass. Jag har kört Vättern med endast 91 km cykelträning, en helvetes massa spinning och fått till en hel del simning. Fysiken är det baske mig inget fel på. Absolut inte. Men jag har startat tre gånger i Kalmar, kommit i mål två ut av dessa, så jag vet vad som krävs för att nå mållinjen. Det är inte bara fysisk styrka utan ännu mer mental styrka. Denna mentala styrka saknar jag idag.

Jag har många gånger gett vinkar i min blogg att jag är trött på jobbet och att jag varit helt slut på grund av detta jobbande. Det har inte blivit bättre. Den senaste tiden har varit fruktansvärd med stress och arbetsbelastning (om man bortser från den senaste 1 och en halva veckan). Jag har varit så trött när jag kommit hem att jag inte orkat de enklaste saker. Jag har sovit dåligt på nätterna på grund av att jag kan inte koppla bort jobbet. Jag har varit så trött på väg hem från jobbet att jag har nickat till vid ratten och när jag kommer hem och skall lägga mig tidigt för att få lite sömn, så kan jag inte somna. Denna stress som jag har haft på mitt jobb detta år har sakta men säkert sugit musten ur mig och jag står precis på tröskeln att gån i väggen igen. I vissa avseenden har jag redan passerat den gränsen. Jag känner igen signalerna. Så under mitt simpass i tisdag kom jag till insikten att jag skulle aldrig klara att stå på startlinjen i Kalmar och genomföra denna unedrbara tävling. Dom flesta vet att jag tycker det är kula att trötta ut mig. Men när jag skall till att göra sådana övningar vill jag var i bra form fysiskt, men även mentalt. Idag är jag inte i någon bra mental form. Snarare tvärtom, jag känner mig totalt urlakad. Att ställa sig på startlinjen till en ironman i det mentala tillstånd jag är nu, är totalt hål i huvudet.

Denna smärtsamma insikt drabbade mig i förrgår och ännu smärtsammare var slutsatsen: Starta inte! Det enda sättet för mig att få bukt med detta är att varva ner och ha lite damage control. Jag måste få ordning och balans på den mentala sidan och framför allt få balans i mitt jobb igen, sätta ner foten och säga: NEJ! Detta är en liten färdighet jag har börjat att utveckla, men jag är inte helt framme ännu. Genom att släppa fokuseringen på Kalmar kan jag få andra saker i mitt liv att landa på ett bra sätt. Jag måste göra andra prioriteringar än Kalmar för att ta mig ur detta.

Det är ju så himla svårt att skriva om sådant här, när tankar och funderingar surrar fram och tillbaka och korsar varandra. Hur som helst. Jag kommer INTE att starta i Kalmar triathlon 2008. Jag har kontaktat tävlingsledningen och dom har flyttat min start till 2009. Inget kul detta och kanske några säger: Det är väl inte så märkvärdigt. Men det får ju stå för dom. Jag känner vad jag känner och ingen annan känner mig bättre än jag själv. Och alternativet är att bli sjukskriven en andra gång för utmattningssyndrom i Fredrik Reinfeldts Sverige. Näe! Det är inget alternativ! När staten ser sådana som jag, bara som kverulanter. Hur förklarar man då sådant här för ett UFO som aldrig varit där själv och anser att vi är nollor? Lönlöst! 

Jag kommer fortfarande att träna, inte tal om något annat. Men jag måste tills vidare avstå sådana rejäla fysiska och mentala urladdningar som Kalmar. Några mindre millopp kan man väl alltid kuta. Bara för att jag inte startar i Kalmar 2008, så betyder det INTE att jag lägger av med träning. Jag tänker ta mig igenom denna resa och stå på startlinjen i Kalmar den 1 augusti 2009. Skam den som ger sig.

Nu är det färdig-gnällt. Nu skall jag påbörja min resa inför Kalmar 2009 och jag skall se till att det blir en bra resa dit. Min första anhalt på denna resa kommer att vara min semester som börjar vecka 30 och varar i hela fem veckor. Här skall det bli mycket avslappning, relax varvat med lugn träning.

Ha de gôtt....

 

Mathias

10 juli 2008 18:09

Bra beslut Stefan....det kommer som sagt ett lopp 2009.....reload!
/Mathias

 

Trine

10 juli 2008 20:15

Tack för alla dina supergoda råd inför min premiär i Kalmar. Det hade varit kul att veta att du var med i startfältet också. Trist beslut men också oerhört vettigt. Bara att du resonerar så här insiktsfullt innebär att du säkert går stärkt ur den här tunga perioden. Devisen: Du kan inte påverka de negativa saker som kommer i din väg, men du kan påverka hur du förhåller dig till dessa är bra tycker jag. Den verkar stämma bra in på dig. Stå på dig på jobbet, så ses vi 2009!!

 

Joey

11 juli 2008 09:57

Trist såklart att du inte kan ställa upp, men det låter som ett klokt beslut. Jag börjar bli tri-sugen igen, men vi får väl se om det blir nåt met Kalmar för Joey.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...