Nu fick man sig en liten löpning trots allt. Jag hade planerat att springa 10-12 km, men vände vid drygt 3,6 km. Jag hade inte med mig vätska ut och kände att det skulle bli ett probelm om jag fortsatte. Och problem ville jag ju inte ha, så det fick bli 7,31 km totalt. Körde på rejält de första 5 km och passerade på 30:30, så nu börjar man få vittring på sub 30 igen på 5 km. Men jag fick fan i mej ta i också. Därför slog jag av på tempot de sista 2,3 kilometrarna. Och jag fick även passerat mina 500 km på årstotalen. I och med detta har Ni en nöjd och glad Stefan. Det var inga problem med armen, medicinen hade gjort underverk. Tja, vad säger man? Då är man uppe på banan igen.

Vad fan är det här? Klockan är 09.42 och jag är vaken! Vaknade av mig själv vid denna tidiga punkt på dagen. Kan det vara för att det är London marathon på TV? En snabb titt ut genom fönstret skvallrar om ett jättefint löpväder.

Nu hade jag förvisso inte ont i armen igår och hade nog kunnat springa Kungsbackaloppet. Men tyvärr hade jag blivit så gammal att jag börja inse att man måste vara försiktig. Men nu får det finimej vara nog. Idag skall bråttomkläderna på och jag skall ut och springa. Jag skall banne mej, ut igen. Det är inget snack nu! Det är inte förhandlingsbart! Jag skall utidag!!!

Men först skall jag kolla London marathon på Eurosport.