Ja, den lyser idag. På lunchrasten stack jag till Bauhaus, med sina störande låga priser och köpte handtag till garderobsdörrarna. Det har varit lite si och med dessa dörrar. Medan jag ändå var i farten, så nappade jag på ett erbjudande. 5 st 50L säckar med jord för 89 spänn. Det behövdes till framsidan där jag skulle gräva upp. Det var bara att slå till.

När jag kom hem så byttes det dörrhandtag. Jag slipade lite på ett par hål i väggen och spacklade om för at göra klart för tapetsering. Sedan gjorde jag rent badkaret jag fick. Så det har varit lite av varje. När Carina kom hem tog vi en liten fika och slappade i hommocken. Nice.

Den stora tråkiga nyheten idag är att Mellsta Ultra 12H dit jag var anmäld är inställd. Detta på grund av att det är för få deltagare. Väldigt synd att ultran skall behöva drabbas av detta bakslag, nu när den befinner sig på frammarsch. Jag tror att den största bidragande orsaken var att Lidingö Ultra går denna helg och den drar mycket folk.

Enligt samstämmiga uppgifter så var preiären av Mellsta förra året en riktig succé. Men som någon skrev så växer ju inte antalet deltagare, vilket antalet ultralopp gör. Som arrangör måste man vara noga med var man lägger sina lopp tydligen. Jag kan inte annat än med stor sorg djupt beklaga detta. Krister som är eldsjälen bakom detta har lagt ner mycket jobb och engagemang i ednna tävling, som åter hade blivit en succé, bara den hade fått hållas. Hoppas att den kommer tillbaka i någon form.

Nu gäller det för mig att hitta ett ersättningsrace.

Idag började jag att röja ut i Niklas gamla rum. Dit skall vi flytta arbetsrummet tillfälligt, när vi skall tapetsera om det ordinarie rummet. Alla möbler bar jag ut i garaget.

Längre än så kom jag inte när jag fick besök av Mikael. Han hade förvisso aviserat sin ankomst. Men det verkar ha spridit sig ett rykte för ett, tu, tre så satt alla tre killarna här. Med allmänt skitsnack och trevlig samvaro som påföljd. Jättekul. Jag trivdes som fisken i vattnet. Mikael berättade att han skulle åka till Japan och gå en pilgrimsvandring. Det tyckte jag lät väldeigt spännande. Hans kall ju verkligen passa på och förverkliga sig själv medan han kan och han är ung.

Det går bra för våra svenska vänner i Italien. Idag kutade dom 73 km och totalt har gänget därnere avverkat drygt 594 km på 9 dagsetapper. Mattias och Andreas verkar att ha kravlat sig upp en placering totalt. Men jag tror inte dom är ute efter att vinna utan att helt enkelt tillsammans genomföra detta. Alla som kommer i mål är vinnare (jag vet - gammal klyscha, men hållbar).Fast idag verkar det ha varit jobbigt. Det var en bergig etapp och de hade råkat ut för en sandstorm!

Tyskarna Koch och Strosny verkar turas om att ha ledningen. Att dom aldrig tröttnar. Fantastiskt att kunna följa tävlingen. Vilken livskvalité dessa deltagare får.

Idag satt jag hemmavid och jobbade. Det skulle komma hem en kille och byta vattenkranar. Naturligtvis dök han upp när jag satt i ett telefonmöte. Vad kunde man annars vänta sig. Men det är ju inte lätt för honom att veta heller och dessutom var mötet i sitt slutskede.

Men det visade sig att det var fel typ avkran och att den som satt där krävde specialverktyg. Så att allt blev inte bytt denna gång. Vi gör ett nytt försök nästa måndag. 

Jag lyckades äntligen klura ut hur man körde ner gamla video VHS-band tillhårddisken på DVD:n. Så nu skall det konverteras gamla videoband. Himla kul att få det att funka. När Carina kommit hem gav vi os ut på en tur utmed banvallen tillsammans. Lite blåsigt men lagom varmt var det. jag körde lite bakåtintervaller och Carina slet på sin sida som ett litet djur. Vi var båda nöjda efteråt. Bra start på veckan med andra ord.

Nu fick man sig en liten löpning trots allt. Jag hade planerat att springa 10-12 km, men vände vid drygt 3,6 km. Jag hade inte med mig vätska ut och kände att det skulle bli ett probelm om jag fortsatte. Och problem ville jag ju inte ha, så det fick bli 7,31 km totalt. Körde på rejält de första 5 km och passerade på 30:30, så nu börjar man få vittring på sub 30 igen på 5 km. Men jag fick fan i mej ta i också. Därför slog jag av på tempot de sista 2,3 kilometrarna. Och jag fick även passerat mina 500 km på årstotalen. I och med detta har Ni en nöjd och glad Stefan. Det var inga problem med armen, medicinen hade gjort underverk. Tja, vad säger man? Då är man uppe på banan igen.

Vad fan är det här? Klockan är 09.42 och jag är vaken! Vaknade av mig själv vid denna tidiga punkt på dagen. Kan det vara för att det är London marathon på TV? En snabb titt ut genom fönstret skvallrar om ett jättefint löpväder.

Nu hade jag förvisso inte ont i armen igår och hade nog kunnat springa Kungsbackaloppet. Men tyvärr hade jag blivit så gammal att jag börja inse att man måste vara försiktig. Men nu får det finimej vara nog. Idag skall bråttomkläderna på och jag skall ut och springa. Jag skall banne mej, ut igen. Det är inget snack nu! Det är inte förhandlingsbart! Jag skall utidag!!!

Men först skall jag kolla London marathon på Eurosport.

Löparsällskapet Efterkälken avlade idag årsstämma på restaurang Kråkan i Mölndal. Vid årsötet antog sällskapet två motton:

1. Låt funktionärerna vänta så länge som möjligt.

2. Våga vägra maxtid.

Detta stadfästes och sedan intogs mängder med mat och dryck. Vidare konstaterade medlemmarna att vi har det faktiskt himla bra och att det är gôtt att leva.

Lifes goes on...