Jag fick döva den värsta börja-jobba-åmgesten med en lunchlöpning. Det var fruktansvärt stelt den första kilometern men det släppte efter hand och jag kunde springa på hyfsat bra. Varmt och gott ute trots att det inte var gassande sol. Totalt blev det 11,66 km. Känner mig ganska nöjd med tanke på att jag sprang en slitsam marathon i förrgår.

Om exakt en vecka startar årets upplaga av Badwater ultramarathon. Jag kommer att sitta som limmad framför datorn och se på web-sändningen. Lita på det. Tänk om man ändå kunde få vara där.

Tja...  Då sitter man här igen på pengageneratorn. Livets längsta moment 22. Jag vill inte jobba, utan träna och tävla. Men jag måste få inkomst för att bo, äta och träna. Alltså måste jag jobba. Hmmm...

Så här sitter jag nu efter två veckors ledighet, som varit mycket lyckad ur träningssynpunkt, men totalt misslyckad ur avstressningssynpunkt. Tur är att man är ultralöpare. Bara att bita ihop och mala på. 4 veckor till nästa ledighet. Det får bli mitt delmål.