Det är ganska ostadigt med mig just nu. Men det går så sakta åt rätt håll. Fast jag vet fortfarande om jag kan starta,

Har legat i sängen i princip hela dagen. Hoppet är det sista som överger en, heter det ju.

Jag har i princip legat ner hela dagen. Det har faktsiswkt hjälpt. Men nu skall jag börja att vätska upp ordentligt. Det är nog min enda chans att kunna fixa denna mara. Det är väldigt osäkert med matintag just nu. Jag äter salttabletter och dricker ordentligt nu. Jag har förlorat mycket vätska i diarrérna. Just nu känner jag mig väldigt matt och orkeslös. Det enda som är i min skalle nu är att komma till start. Jag skall ta mig fan fixa det här.

Men detta är en bra erfarenhet att ta med sig i sin erfarenhetsbank.

Jag har suttit på muggen ett antal gånger idag. Vi 12 tiden var jag så pass OK att vi kunde gå ut en sväng. Vi gick till San Augustins shoppingcenter, där vi åt en bit mat. Vi var även in på ett apotek och fyllde på Voltarenförrådet och sist men inte minst köpte vi Immodium, mot diarré.

I natt var det inte kul. Jag var ganska utslagen efter min löpning igår. Jag vaknade av rejäl frossa och skakade så mycket att jag knappt fick på mig en extra tröja. Carina tryckte ner två alvedon i mig. Sedan låg jag under min filt, med ett ylletäcke ovanpå och jag hade på min sockor, t-shirt och fleecetröja ovanpå. Andå låg jag och skakade som bara den.

Säkert någon reaktion på solfrossa. När alvedonen började verka kunde jag somna. Efter ett tag släppte frossan och jag började plocka av mig. När jag vaknade på morgonen, var jag, täcke och säng genomblöt av svett. Jag tog en alvedon till och sov fram till 11-tiden.

Mitt upp i allt, var jag tvungen att gå upp och skita. Det var riktig ränneskit. Jag känner mig helt tömd. Nu är det faktiskt lite tveksamt om jag kan starta på söndag.