Då var dagens pass avklarat. Idag hade jag lust att springa, men disciplinerad som jag är gjorde jag inte det. Jag funderade fram en liten kompromiss, där jag bestämde mig för att medvetet gå lite snabbare - inte för fullt ös, uta bara en liten tempoökning. Det funkade förvånansvärt bra. Jag drog 2,2 km i en snitttempo av 10:40 per km. Jag kände att nu är jag nästa så nära löpning jag kan komma. Frestelsen är stor. But I will stick to the plan....

Jag såg en patientinformtionsfilm från Sahlgrenska och CIVA avdelningen. Då slog det mig med full kraft hur illa ute jag var. Jag blev mer berörd än jag kunde fatta själv. Men det var bra att få se filmen för att kunna bearbeta det som hänt. Det var när jag läste följande text där, som det slog mig: "På CIVA vårdas patienter som inte klarar sina livsuppehållande funktioner själv..."

Med tanke hur lång tid det tog innan jag kom till akuten från det jag kände den första smärtan, så inser jag hur osannolikt det var att jag skulle klarat mig. Sitter här och skakar lite.

Filmen kan Ni se här - scrolla ner till CIVA, så kan Ni se var jag befann mig de 7-8 första dygnen....

http://www.sahlgrenska.se/sv/SU/Omraden/5/Verksamheter/Anestesi-Operation-Intensivvard-Sahlgrenska/Patientinformationfilm/

God morgon skall jag väl säga. Idag har jag sovit ovanligt länge, men det var lite småstörigt i natt, då jag fick problem med en lins som plötsligt började trilskas. Jag var helt enkelt tvungen att plocka ut den och lägga den i vätska över natten innan jag fick tillbaka nattsömnen. Så det var ju inte så konstigt att jag vaknade upp vid halv nio idag.