I eftermiddags var jag och Carina ute på en löptur. Det blev 7,82 km totalt med bakåtintervaller. Och det gick undan. Jag var nere i 4:30 tempo och det är djävligt snabbt i min värld. Detta skall jämföra med europalöparen Rainer Koch från Tysklnad som leder Transeuropean Footrace. Han sprang den första etappen från Göteborg till Sjövik - drygt 48 km - i ett snittempo på 4:28 per kilometer! Och då sprang han för 34:e dagen i rad. Reeescept!

Nu håller jag på med att göra lite middag till oss och samtidigt lite matlådor till jobbet. Korv Stroganoff - min absoluta favvorätt - jag blir aldrig trött på den rätten. Sedan tänkte jag vika lite tvätt till söndagsfilmen och därmed vara klar för veckans utmaningar på jobbet. Nästa helg är det Stockholm marathon. Skall bli kul att få bli trött. Jag kommer att tänka på SVT sports ord om Andreas Falk: "Han älskar striden mot sig själv. Striden mot den kropp som skriker stanna. Han springer för att känna känslan när han har besegrat sig själv. Än så länge är han obesegrad."  Woow! Dom orden har gjort djupt intryck på mig. Dom orden skall jag bära med mig i många lopp och jag kommer alltid minnas att jag var en av dom som hade förmånen att få se dessa människor. Något jag aldrig kommer att glömma. Det är så jag också känner och skall svara när någon fråga mig om varför jag håller på. Bullseye!

Idag känns det lite piggare. Jag blev väckt i ottan (10:30) av Carina som hade dukat upp en engelsk frukost i köket. Efter ett par muggar kaffe, kom medvetandet tillbaka och jag kunde till fullo avnjuta denna frukost. Trots att jag blev väckt var det en himla trevlig morgon. Det kommer att bli lugnt idag. Kanske ett träningspass. Vi får se.

Idag har det varit en loj dag till skillnad från gårdagens spännande dag. Tog ett ltet tag i det gamla arbetsrummet. Men gav upp efter ett litet tag. Jag hade ingen lust. Har inte haft lust med mycket idag. Knappt med att skriva denna blogg heller. Har inte reggat träning på två dagar. Ibland blir det sådanan här dippar....

I morse åkte jag ner till Stena Lines Tysklandsterminal för att se starten av Transeuropean footrace 2009. Man kan lugnt säga att löparna fick ett bra mottagande. SVT Sport, Västnytt, GP och GT var på plats. De kastade sig över Mattias och Andreas för att få intervjuer.

Det som slog mig var att dessa löpare såg så oförskämta fräscha ut. Det gick inte att utläsa att dom sprungit 223 mil! Andreas och Mattias var på mycket gott humör och verkade uppskatta mottagandet. Innan start fick jag plastpåsar med deras tvätt och efter att ha bevittnat starten drog jag iväg hemåt. Då kom jag på att jag inte hade någon kamera att fota med. Jag ringde Mikael för att få låna hans, men inget svar. Då slog det mig att Netto i Gråbo sålde ut någon digitalkamera för 799 spänn för ett tag sedan. På vinst och förlust, så svepte jag in på Netto på hemvägen. Och se! De hade en kamera kvar. Det blev en snabb affär och nu är jag ägare till en Canon Finepix A470. / megapixlar och 3x optisk zoom.

Snabbt hem och in med kläderna i tvättmaskin, dessutom hade jag tvättstugan bokad.  Sedan bytte jag om till en kombination av cykel och löpkläder, under tiden kokade jag kaffe och hällde upp på termos. Sedan var det att öppna kameran, i med minneskort och 2 batterier, så var den funktionsduglig. Därefter cyklade jag ut på banvallen för att möta löparna.

Det tog inte lång stund innan jag mötte ledaren Rainer Koch. Djävlar vilken fart han hade. Jag cyklade med honom och bytte några ord. En riktigt trevlig prick. Då passade jag på att titta på min Garmin. När jag kollade av klockan hade han en fart på 4:49 per km!!!! Trots att jag cyklar bredvid honom är det svårt att ta in detta. Helt otroligt.

Jag fortsatte att cykla. Passade på att plåta och heja på de deltagare jag mötte. Stötte på Andreas och Mattias strax efter Stenared och de var vid riktigt gott mod. Bara leenden. De hade fått sällskap av Henrik Olsson vår nyblivne guldmedaljör från VM i 24 timmars. Jag stannade upp och serverade lite kaffe. Det kunde verkligen behövas i detta väder. Jag råkade ut för tre rejäla regnskurar när jag var ute. När de passerade Gråbo och utanför mig, ca 7 km senare, fick de återigen lite mer kaffe, så att dom skulle stå sig sista milen till målet. Jag serverade även kaffe till en tysk deltagare. Mattias berättade att han har MS!!! Det är verkligen svårt att fatta sådant här. Men han lunkade på som inget hade hänt.

Det var verkligen en fantastisk upplevelse att få se dessa löpare in action och det var inga sura miner någonstans, trots det stundtals usla vädret. Jag är grymt impad. Nu skall jag vika lite tvätt och sedan bär det av upp till målet i Sjövik. Det kommer att finnas all anledning att kolla in västnytt och SVT sport. Antingen ikväll eller de närmaste dagarna.

Imorgon kommer dom. Våra tappra Europalöpare. De anländer med Kielfärjan till Göteborg 09:00 och startar 09.30 Sverige skall avverkas i 24 dagsetapper. Från Göteborg upp till Karasuando. Det är ju en bit. Hoppas att de känner sig bättre. Jag misstänker att de inte kommer att parta loss på Kielfärjan. Utan att ägna sig åt vila.

Det är ju inte utan att man blir imponerad. Fram till och med idag har de avverkat 33 dagsetapper och en totalsträcka på 2230,9 km. Totalledaren Rainer Koch från Tyskland har avverkat  denna distans på 184 timmar 55 minuter och 41 sekunder. Det gör ett snitt på - håll i Er nu - 4 minuter och 59 sekunder per kilometer!!! Helt otroligt att en människa kan springa så fort under så lång tid. Jag blir helt mållös.

Skärtorsdagen har annars gått i trädgårdsarbetets tecken. Råkade titta ut på det som skulle kallas gräsmatta på baksidan och upptäckte en savann. Så det blev säsongspremiär för gräsklipparen. Sedan passade jag på att gräva ut en rabbat på framsidan.

Helg alla redan? Jo, så är det. En tredagarsvecka ligger helt i min smak. Detta firades med en sammankomst med LEK. Det vart inte mycket till träning. Det blev ett mixat löp och gåpass på 6,2 km.

I övermorgon kommer Europalöparna till Sverige och passerar förbi hemmet. Det är jobbigt för de båda svenskarna. Andreas har inflammation i ett knä och Mattias har ont i en ankel. De tvingas nu till att gå långa sträckor. Men de ger fan i mej inte upp. Bara de inte tappar förståndet och gör sönder sig totalt, men jag tror att dom har koll på läget. Imorgon kommer de fram till Kiel och tar Stena färjan till Göteborg, där de startar i övermorgon utanför Tysklandsterminalen och skall springa till Sjövik. Etappen är 48,8 km lång. Ca 12 km in i denna etapp, har löparna nått halvägs av den totala sträckan, som är på sammanlagt 448,5 mil, dvs 224 mil! Huga!

Det skall bli djävligt spännande att få se dessa löpare in action.

I morse steg jag upp tidigt. Jag kunde höra snarkningarna från tuppskrället. Nu skulle det cyklas. Efter att ha preparerat lite kvällen innan kom jag iväg på cykeln kl 05:21. Jag var framme, parkerade och låste. Så jag kunde stämpla in  06:59. Hela dagen har jag suttit och knackat i filer och flyttat objekt. Rent mekaniskt jobb alltså.

En rejäl chock fick jag idag när en arbetskamrat kom och sa att han hade blivit uppsagd - arbetsbrist. Jag tog mycket illa vid mig. Det blev en dyster hemfärd på cykeln och symbolisk med en hel del uppför.

En konstig dag. Jag var inne tidigt på jobbet (så jag kunde åka hem tidigt). Sedan har jag suttit och rivit mig i skallen över en massa konstiga filer jag hade att hantera. Lunchade ute med brorsan och snackade lite skit. Senare på eftermiddagen innan jag skulle ge mig av hemåt så fick jag en ganska hyfsad huvudvärk. När jag kom hem så tog jag en ipren och lade mig på sängen. Precis när jag hade parkerat mig så började telefonerna ringa.

Vår nya fasta telefon ringde. Och visst fan är dom snabba. Första riktiga vardagen vi har vår nya telefon, så ringer ta mig fan en sådan där telefonnase och skall kränga pensionsförsäkringar. Man hinner ju inte ens plugga in telefonskrället förrän dom ringer. Så nu är den svängen igång. Lika bra att spärra telefonen hos Nix.

Nu på kvällen har jag och Carina städat undan lite. Det blev liksom lite klent av den varan i helgen. Nu skall jag gå igenom lite mail och kolla in posten. Vi fick våra startbevis till Vätternrundan idag, samt röstkort till EU-valet. Annars en lugn och skön kväll utan TV. Det är ganska gôtt ibland när den är avstängd. När detta inlägg är färdigtskrivet, tänkte jag sitta och dregla över den nya ironmantävlingen i Köpenhamn nästa år. Grymt sugen, men det är grymt dyrt. Jag skall även titta igenom lite tävlingsinbjudningar jag tog med mig från Göteborgsvarvets sportmässa. Trots att man knappt deltar i någon avtävlingarna är det alltid lika roligt att titta på utbudet och dagdrömma sig bort lite.

Nu är det bara två dagar av arbetsveckan. Lagom längd på en arbetsvecka måste jag säga  :-)