Idag hittade vi ytterligare ett ställe och det riktigt nära oss. Vi gick in för att prova Pizzeria Timjan och det visade sig vara en riktig vinstlott. Grymt goda pizzor och kanonservice. Dessutom hade de många olika ölsorter att välja på. Carina ville inte ha så mycket, så ägaren erbjöd sig att baka några pizzabrödsbitar fyllda med vitlök. Grymt goda. Hon fick världens lass och det bjöd han på. Jag är väldigt säker på att det var inte sista gången jag gick dit. utöver pizza hade de vanlig mat också. Bra ställe, lite bortom allfartsvägarna. rekommenderas.

...och jobben dom bara väller in. Är detta enligt murphys lag för att semestern närmar sig? Vad vet jag?

Men nu undrar jag hur det är med min lille plutt i Japan. Lovar att fortsätta med gnällandet senare...   :-)

Igår fick vi besöka av Rober och Niklas som kom in en stund och fikade i vårt röriga tattarläger. Vi fick i alla fall i oss fika och fikabröd som grabbarna tagit med sig. Robert berättade nyheten att Mikael hade skrivit på Facebook (av alla ställen) och sagt att det var problem med knäet och han kunde knappt stödja på det. Då hade han bara gått 10 mil. 110 mil kvar att gå. Jag vet inte vad han tar sig till nu. Men det sunda förnuftet säger mig att har han problem efter 10 mil. Lär han näppeligen gå 110 till. Hoppas han avbryter och återvänder. Det är bättre att göra så och låta knäet läka ut ordentligt. Jag måste faktiskt medge att sådana här besked gör mig lite orolig när man har en grabb med trasigt knä mitt ute i nowhere i Japan.