När jag kom hem från jobbet, så bytte jag genast om till träningskläder. Tänkte ta ett kort lugnt löppass som sista träning inför söndagens seedningslopp. Fast det blir inte riktigt som man har tänkt sig. Jag lydde Avas råd med att ta lite diskmedel på pulsbandet till min Garmin.

Väl igång sprnag jag och det kändes riktigt avslappnat. När klocka surrade till vid första kilometerpasseringen, så visade den att första kilometern hade gått på 5:52. Det var ju OK. Dessutom ingen pulsrusning. Diskmedeltricket verkar ju funka. Andra kilometern gick på 5:48. Det var ju väldans och ändå sprang jag ganska avspänt och tyckte att jag hade en trvelig takt. När tredje kilometern kördes av på 5:52 började jag att le inombord. Det var ju djävligt bra och jag kunde ju inte komma ihåg när det gick så här bra senast. Då fick jag för mig att försöka trycka på och hålla tempot den fjärde kilometern. Det är den kilometer som är jobbigast och mest kuperad. När klockan ryste till vid nästa kilometerpassering och visade 5:39 tappade jag hakan. Det var som fan! Då var det ingen tillfällighet i Skövde när jag var på väg mot en sub 5 timmar på maran.

Nu vaknakde jag till. Jag bestämde mig för att det här så kallade lugna genomkörarpasset inte längre skulle vara ett sådant. Jag skulle nu satsa på att kunna ta mig under 30 minuter på 5 km. Där har jag inte varit de senaste 4 - 5 åren. Jag kände att jag hade ganska gott om ork och bestämde mig för att göra ett försök. Hornen i pannan växte snabbt ut. Och den känslan när jag läste av klockan vid 5 km-passeringen var helt obeskrivlig. 28:54! Detta var verkligen ett kvitto på att min viktminskning gett resultat. Jag var naturligtvis uppe i puls, men kände mig inte död på något sätt. Nu gav jag allt den sista biten hem. Den sjätte kilometern blev min snabbaste och gick i 5:37-tempo. Jösses. Men då tog jag i, för att inte prata om de sista 470 metrarna som gick i 5:14 tempo.

Ja, vad säger man. Inte så mycket, jag går mest runt med ett leende på läpparna. Det här var verkligen långt över mina förväntningar. Jag hade kanske tankar på att vara på den nivån nån gång framme i maj - juni, men inte nu. Jag kan inte tänka mig en bättre avslutning på en arbetsvecka.

Nu skall det bli vila inför söndagens seedningslopp och där skall jag verkligen försöka göra ett allvarligt försök att ta mig under 60 minuter på milen. Ett mål som jag har drömt om mycket länge nu. Närmast var jag vid Midnattsloppet den 22 augusti förra året, då gick det på 1:02:02. Då vägde jag 98,8 kg. Igår visade vågen 86 kg blankt. Det borde gå om jag inte brände för mycket på dagens pass.

 

Siv

19 mars 2010 22:06

Himla kul och inspirerande. Nu börjar din nedåtgående vikt ge resultat också. Men du har ju tränat bra hela tiden också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...