Dagens löppass gav mig verkligen bra besked. Det kändes precis som vanligt att springa. Det tyder på att kroppen nu har anpassat sig till mina påhitt.

Nu finns det tävlingsinfo för deltagare utlagd. Bara att suga i sig. Jag känner bara hur ivern öka mer och mer för varje dag. Dett skall bli så roligt och så avkopplande. Jag önskar att alla fick möjlighet att vara med om sådant här. Jag vet att det låter hur sjukt som helst att springa i 24 timmar på en 390 m lång rundbana. Men detta går inte att förklara. Bara de som deltagit i något liknande förstår vad jag menar.

Här är länken till Espoo: http://www.endurance.fi/24/sve.html

Gav mig ut idag efter ett par koppar kaffe och en energibar. Jag ville se hur det hela verkade utan att gå på blodtrycksmedicin. Vadret ute var kanon (för att vara på vintern). 3 minusgrader och ett strålande solsken. 1,5 m/s i vind. Inte mycket att bråka om med andra ord. Vis av föregående löppas bestämde jag mig för rundan runt Kåhög, ca 6,5 km. Jag tog på mig mina icebugs idag och det var ett bra val. Det hade i och för sig funkat med vanliga löpskor. Men icebugsen var ett strå vassare idag. Hela löpningen kändes kanon, ingen utmattning, ingeting som påminde om de föregående passen. Så när jag var uppe vid vändpunkten, bestämde jag mig för att vika av mot Jonsered och vända vid stationen. Men ett, tu, tre, så var jag uppe vid Humlebadet och vände. Otroligt fint, ett gäng som satt ute på isen och pimpelfiskade. det såg riktigt vackert ut i solskenet. Hemvägen gick utan problem. Det gick inte fort och det var inte avsikten heller. Jag ville bara lufsa på och njuta av löpturen.

Nu känns det som att jag är tillbaka igen och jag har knäckt nötet med träningen, kost och blodtryck. En mycket nöjd och glad Stefan kom hem idag efter denna befriande löptur. Det kändes skönt att få detta inför Espoo. Omedelbart jag kom hem, tog Carina mitt blodtryck igen och den visade helt normala värden, vilket gjorde mig ännu nöjdare.

Efetr att ha druckit lite vatten och pustat ut tog jag en lång, varm och härlig dusch. Efter det ställde jag mig på vågen. Då kom nästa glädjekick. Den visade 95,3 kg. Det betyder att jag äntligen glidit ner under gränsen 30 BMI. Nu är jag per definition inte fet längre, utan "bara" överviktig. Den kändes verkligen som pricken över I:et.

He-he. Idag har jag sovit ända till kl 11. Det är helt lagom. Det kan i viss mån förlåta att man måste kliva upp och gå till ett jobb man börjar bli trött på. Nu sitter jag här och dricker lite kaffe och snart skall jag ut och springa.