Hoppet är det sista som överger en, sägs det. Men så här när man börjar komma på bättringsvägen får hoppet en rejäl schuss framåt. Jag börjar redan drömma och planera för kommande tävlingar. Närmast 24 timmars i Trollhättan, sedan Båstad marathon helgen därefter och månaden och min semster inleds med ironman i Kalmar.

Nu tycker många att jag är en djävla idiot som håller på så här. Men låt dom tycka det. Efter en sådan här ofrivillig frånvaro från träning i allmänhet och löpning i synnerhet, så inser jag hur mycket jag håller av detta. Jag kan inte lämna en bra förklaring till denna kärlek till löpning, Ni måste helt enkelt prova och ta det till Er för att förstå.

För mig är har det blivit en biljett till ett helt nytt liv och en möjlighet att få lära känna så många mer eller mindre likasinnade människor runt om i landet. Jag har även fått fantastiska upplevelser och samtidigt en resa i mitt inre som är oslagbar. Att få springa långt och länge är en förmån jag tänker utnyttja så länge det bara går.

Om Ni ursäktar skall jag åter drömma mig in i denna värld - drömma om resan till utmattningens allra yttersta grtänstrakter.

Hej igen. Jag har varit ganska däckad det senaste dygnet. Men idag har det börjat gå mot det bättre igen. febern är borta, men snörvlig och lite lätt hostig är jag fortfarande. men framför allt. Jag är djävligt träningssugen. Trots det skall jag ha disciplin att ta det lugnt denna helg.

Tyvärr har denna sjuksejour slagit mot vikten och jag har hoppat upp ett par kg. Det är ju helt sanslöst! Att man skall vara så känslig för sådant här. Åt som vanligt nere i Malmö och gick sedan tillbaka till programmet, som jag brukar. Men ändå har jag gått upp. Tyvärr får jag inte veta hur mycket, eftersom jag missade vägningen igår på I-trim. Då var jag knappt i skick att ta mig ut ur lägenheten.

Så nu är det bara att ta på blåstället och börja jobba igen.