Nu har jag gnällt över mitt fiasko på löparbanan. Det är dags för att betrakta själva loppet och arrangemanget lite och jag måste nog påstå att jag är imponerad.

För en startavgift på 30€ (ca 270 spänn) fick man in imponerande goddiebag med nummerlappen. En snygg funktionströja, en keps och ett par funktionsshorts. De som startar i halvmaran fick också detta, fast inga shorts. Allt levererades i en skopåse som vi också fick. Man kan säga att marathonlöparna fick en hel löparoutfit. Det enda som saknades var dojorna. Dessutom får alla som går i mål en medlajs och en finisher t-shirt i funktionsmaterial. Slå det Göteborgsvarvet eller Stockholm maraton.

Banan var en tvåvarvsbana på 21,1 km. Mycket flack och mycket lättlöpt. Underlaget var asfalt och dessa plattas och blanka markstenar de har i sina promenadstråk. Det fanns två mindre backar, men de var alls inte mycket att prata om. En utmärkt bana för den som vill persa. Men den kan stundtals vara ganska vindkänslig. Det fanns partier mellan hus osv., som gav bra skugga.

Banan var föredömligt avstängd och funktionärer och polis såg effektivt till att ingen velade inne på banorna. Mycket bra. Dessutom visade Las Palmas borna stor hänsyn till löparna, som inte sprang ut på banan framför löparna som man är van att se från egotrippade svenskar här hemma, som saknar hyfs. De gav ohämmat sitt spontana stöd även om det inte var publiktätt.

Banan var tydlig och lätt att följa. Och avspärrningarna gjorde sitt jobb. Inget snack där. Vid ett tillfälle irrade sig två avdomnande tyska tanter in på banan. Genast var två motorcykelpoliser på och tutade. De stannade upp och så sig omkring åt alla håll utom det hållet jag kom ifrån. Även funktionärer och publik stod och gapade på dessa två ufon. Till slut kom en funktionär på cykel i full karriär med en vuvuzela i handen och tutade av rätt i deras öron. Dom hoppade till och satten nog eget PB i att förflytta sig undan från en gata. Sedan fick dom en rejäl utskällning. Det ortroligt stora antalet funktionärer gjorde verkligen allt för att dels peppa mig och även at hålla banan fri. Trots att jag var klart sist då! Ypperligt!

Det fanns vätskekontroller vi ganska exakt var femte kilometer. Det tycker jag är lite glest. Men här fanns vatten, sportdryck (Aquariva tror jag den hette) som var riktigt god, banan och äpplen på borden. Det stora pluset var att vattnet serverades i flaskor, så det var bara att ta med en i näven till nästa kontroll och man kunde sippa under tiden. Mycket bra, när skall de stora svenska arrangörerna sluta envisas med sina muggar och införa flarror?  Däremot så serverades sportdrycken i muggar, men på vissa kontroller kunde man få den i en 33 cl burk. Bra! En stor skara funktionärer var på hugget vid varje vätskestation och städae upp kastade falskor och muggar, så att det var rnt och snyggt vid borden. De hade också bra ordning på borden. Trots att det inte var uppmärkt så var det aldrig någon tvekan om vad som vad var. Imponerande!

Efter målgång stod funktionärer och delade ut medalj och finnisher t-shirt. Jag sa att jag hade brutit, men de propsade. Jag vägrade ändå att ta emot detta. Vänligen men bestämt. Jag tänker ha på mig en finnisher t-shirt för något jag inte har avslutat! Så är det bara. Men de förstod.

Sedan fick vi i princip samma uppsättning av näring som vi fått ute på vätskekontrollerna. Vi blev även serverade Freiberger öl som var alkoholfritt. Den skippade jag däremot. Vi blev också bjudna på lite yougurt. Lite längre bort så fanns et område där den trötte löparen blev väl omhändertagen. Man kunde sätta sig i minipooler med tempererat ljumt saltvatten och hela sina ömma muskler. Dessutom fanns ett oändligt antal av massörer. Jag tror banne mig att varenda upptänklig massör på Gran Canaria var där, det masserades högt och lågt och man behövde inte köa. Inte dåligt!

Stämningen både vid starten och nummerlappsutdelningen var på topp. Arrangörerna gjorde verkligen allt för att peppa och de lyckades. Det var en underbar stämning. Musiken dunkade taktfast och det var svårt att stå still. Men jag hörde aldrig startskottet. Strax efter start passerades en sambaorkester. Trevligt, men det var ännu trevligare att se dessa damer när man kom in mot mål mer trött och sliten.

Om jag skall framföra något negativt så är en sak att det är svårt att hitta information för en icke spansktalande. Den finns på hemsidan, men man får leta lite. Likadant är det med språkkunnigheten. Eftersom det är många deltagare från andra nationer borde det vara bra att värva engelsktalande personal. I alla fall vid viktigare funktioner som nummerlappsutdelningen. Spanjorenas engelska suger. Inte undra på när de dubbar allt som finns på TV till spanska. Fullständigt hål i huvudet. Fast detta gäller ju alla länder som dubbar allt som körs till hemspråket.

En annan sak jag hakade upp mig på var att maxtiden på halvmaran var två och en halv timma. Varför detta när hel- och halvmaran startar samtidigt och springer samma bana? Det går över mitt förstånd.

Sammantaget vilj jag ge Gran Canaria maraton högsta betyg. Ett mycket prisvärt topparrangemang, som ger löparen väldigt mycket för den blygsamma startavgiften. Inte bara tröjor och kepsar. Jag hade kanske lite förutfattande meningar innan jag åkte ner. Men jag tar här och nu tillbaka alla neggiga tankar och inställningar. Detta är ett kanonarrangemang!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...