Jag sitter och följer VM i dubbel ironman (7,6 km simning, 360 km cykling och 84,4 km löpning) i Österrike. Inte världens bästa rapportering. En av svenskarna har fått bryta. Men mina vänner Kari Martens och Petri Hellberg är fortfarande ute och kör. Petri ligger lite grann före Kari efter två tredjedelar av cyklingen.

Fan vad jag är sugen på att vara med, men det är ju detta med simningen - min akilleshäl. Jag måste nog jobba hårt för att klara maxtiden (4 timmar).

Just det. Jag glömde ju säga att jag har anmält mig till Skövde ultrafestival den 26-28 augusti. Jag skall springa 48 timmars igen eftersom detta räknas som en merit till Badwater. Jag har även officiellt anmält mig till 24 timmarsloppet, då det även i år är riksmästerskap i denna disciplin.

Jag ser verkligen fram emot denna tidsultra.

Nu har jag läst ut boken "Born to run". Den var väl ganska OK, men jag tycker inte den var så där jättewoow som många vill göra gällande. Jag såg den mer som ett propagandainslag i debatten om barfotalöpning.

Barfotalöpning är nog bra på sitt sätt, men inte för mig som ultralöpare, även om boken handlade uteslutande om ultralöpare. Jag har ändå svårt att svälja detta med barfotalöpning med hull och hår.

Jag säger inte att det är värdelöst, men jag höjer det inte till skyarna heller. Boken förmedlade även lite berättelser från ultralopp (även Badwater). Det som var mest intressant var det kapitlet med människans förmåga att kunna springa långt, jämfört med djur som inte klarar det och hur sanfolket i Kalahariöknen jagar antiloper genom att springa dom trötta. Något jag har hört talats om förut.

Jag tar boken med en nypa salt. Men ångrar inte att jag har läst den.

Idag är det exakt en månad kvar till årets start i Badwater. Den webbsändningen som går ut då kommer jag att sitta som klistrad vid. Jag skall även bevista ett så kallat webinarium som går av stapeln imorgon. Det gäller att hålla drömmen vid liv.