Snart har jag avverkat 28 dagar. Mitt 4 veckors "jubileum" firades med besök av mina syskon Ann-Sofie och Lennart. Och Carina förstås. Annars är allt som vanligt. Maten näst intill oätbar. Och man försöker förtvivlat hitta ett ställe där man kan sätta en ny nål. Den gamla skulle bytas ut. Tre personer misslyckades, men den fjärde satte nålen på plats.

Normalt tycker jag det inte är så märkvärdigt att ta en nål. Men efter ett kontinuerligt stickande i 28 dagar har jag blivit ganska öm, så nu gäller det att bita ihop när det skall stickas.

Jag vare sig orkar eller har lust att sitta och kolla på fotboll just nu....