Jösses! Jag kom på att min träningsdagbok inte blivit uppdaterad sedan den 3 maj. Så jag har fullt upp med att fylla i mitt excelark och uppdatera Sporttracks. Just nu har jag kommit fram till början av juli, så jag borde ju snart vara i fas.

Det går bättre och bättre. Jag har kommit upp på distanser som närmar sig dom jag hade på löpningen och då är det med en ganska aktiv stavgång. Inget jag har pushat fram. men det har gått klart fortare än vad jag kunna drömma om. Nu vågar jag även drömma om framtiden och kommande tävlingar.

Det är viktigt för mig att få våga göra detta, för jag har en hel del mentala barriärer att bryta ner. Det som jag har mest problem med är att jag går fortfarande upp och ner mentalt. Rätt som det är kommer det dippar, som en blixt från klar himmel, och sänker en. Som det gjorde i lördags. Jag har inte riktigt lärt mig att hantera dessa svängningar ännu. Jag har fortfarande sömnproblen.

Nu har jag kollat igenom mina mediciner och jag kan nog konstatera att detta som jag räknat upp och lite till mycket väl kan härledas till biverkningar som mina mediciner ger. Det som jag ändå skall jobba mest prioriterat med, är att bli kvitt eller att få ner dosen på mina betablockerare.

Idag fick jag invigt mina nya gåstavar. En riktigt trevlig erfarenhet. Det blev faktiskt ingen ultraintervallsbana denna gång. Nope! Nu drog jag ut på Kåhögsrundan och förlängde den ner mot centrala Partille. Passet avslutades utanför Willys och jag passade på att handla lite mjölk på hemvägen.

Det kändes bra hela tiden och jag hade inga som helst problem att hålla tempo, trots en betydande motvind efter Kåhög. Jag dristade mig och till att ta några backar. Pulsen höll sig bra, men det är väl mest tack vare betablockerarna jag äter.

Så framstegen kommer hela tiden i små portioner.