Carina kom som vanligt på besöka idag och tiden gick så fort. Vi hade så mycket att prata om denna gång. Senare på eftermiddagen kom även Siv och henns dotter Sara upp. Sara hade med sig två serietidningar - Fantomen och Elvis. Det skall bli himla kul att få läsa en Fantomen igen. En tidning jag alltid läste som grabb. Jag var till och med medlem i Fantomenklubben.

Vi hade en riktigt trevlig och avkopplande stund. Det har varit en bra dag idag.

Idag har det pratats om att jag skall flytta från intensiven till en eftervårdsavdelning. Det har också pratats om att kunna åka hem, men i väldigt försiktiga ordalag. Det rör sig om en tidsperiod på ca en vecka. Det ultimata skulle vara om jag kunde komma hem till Carinas födelsedag på lördag.

Men att flyttas till en eftervårdsavdelning är det första steget till att få åka hem. En annan avgörande faktor är att man tar bort antibiotikan imorgon. Dessutom skall jag göra en ny datortomografi där man vill se att allt är stabilt. Passerar jag dessa nålsögon kan jag nog börja planera för en hemfärd.

Idag var min bästa dag. Jag hade sovit ganska bra och fick äntligen gjort en "nr2". Hade en bra vila under förmiddag. Carina kom hit som vanligt. Och så fort Hon kommer in, så slappnar jag av på riktigt. Jag ser att Hon är trött och vi kunde bara sitta och blunda en stund och hela rummet fylldes av behaglig ro.

Efter lunchen fixade sköteskorna så att jag kunde få sätta mig i en rullstol och rulla ut på en uteplats de hade. Där satt vi i en halvtimma, kände lätt vind och solen tittade fram samtidigt och värmde behagligt. Den stunden kommer jag inte att glömma. Det var en rejäl påfyllning i det mentala förrådet.

Lite försiktigt kan jag börja kalkylera med att planera hemfärd. Min magkänsla säger att den börja komma inom räckhåll.

I år bet det verkligen i skinnet för många. Det var riktiga grisförhållanden. Jag skulle gärna varit där och sprungit eftersom jag tränat året runt utomhus i alla väder. Då är vädret faktiskt inga större problem. Men är man förbredd så är det faktiskt  inte så stora problem, även om man önskar sig bättre väder- Allting går utom små barn och tandkräm tillbkas på tuben.

Idag hade jag tänkt att kolla på Stockholm marathon och det gick ju med ett visst besvär. Jag har under den tiden sändningen pågick aldrig upplevt ett sådant djävla spring. Det skulle tas prover och en massa krafs. Typiskt när det väl en gång visas vettig idrott i TV, men det lugnade ner sig under den andra halvan av sändningstiden.

Jag har fortfarande ont i vänster sida. I förrgår gjorde det så ont att jag inte kunde sitta upp, men det klingar sakta av och är betydligt bättre.

För en kort stund sedan fick jag beskedet av en läkare att smärtan jag hade i sidan inte var muskelrelaterat eller någon lunginflammation- Jag hade fått en infarkt i mjälten, så det var ju inte undra på att det gjorde ont. Men som sagt så avtar detta och det blir sakta bättre. Det behandlas med blodförtunnande medicin.

Efter en lång och komplicerad operation, kom jag igår kväll tillbaka från Sahlgrenska till Östra. Operationen gick bra och den bestod i att vigda ett kärl mellan njure och aorta som blivit förträngt. En angina (kärlkramp alltså). Dom har vigdat kärlet och satt nät där, så nu börjag inte få onti magen längre när jag äter.

Allt gick bra tills jag hamnade på uppvaket och där gick en nattsköterska på som var ett av de otrevligaste och osympatiska jag stött på inom sjukvården. Hon tillhör den där kategorin människor som går runt med händerna i fickorna och gör så lite som möjligt.

Inte nog med. Kl 3 på natten kom två personer in i hallen med en mobil röntgen och skulle börja röntga alla patienter som fått ett CVK (Centra VenKateter) satt under dagen. Vi var väl en 6 - 7 stycken. Men varför i helvete kl 3 på natten!!??

Det var en helvetesnatt. Jag sov inte ett skit den natten.  Jag var upprörd, förbannand och mitt blodtryck skenade åt fander. Som tur var så kom fantastisk personal som pysslade om mig och kunde lugna ner mg efteråt.

Att få komma tillbaka till Östra efter den helvetesnatten kändes att få komma hem. Carina kom upp senare till Östra och då började jag lugna ner mig och landa efter helvetesnatten. Det var så skönt att Carina kom upp och det var första gången på nästan tre dar jag slappnade av.

ikväll kommer jag be Carina ta hem datorn, så jag kommer inte att blogga på ett tag. Men man har hittat en blodåder i buken som är förträngd (kärlkramp), som skall röntgas och med stor sannolikhet opereras. Så jag kommer att flyttas från Östra till Sahlgrenska antingen imorgon eller onsdag. Därför vet jag inte när jag kan vara tillbaka och uppdatera.

Jag har dessutom drabbats av kraftiga yrselanfall. Tror att en del mediciner börjar kicka in. Så just nu är det lite jobbigt.

Så Ni får tåla Er kära vänner. Jag måste tyvärr göra några dagars uppehåll i bloggen. Vi synes.

(SNAFU = Situation Normal All Fucked Up)

Idag fick jag ganska ont i magen igen. Så jag åkte ner på en datortomografi men det visade sig att dissektionen inte hade ökat utan allt var som innan. Däremot visade det sig att ett av blodkärlen till magsäcken hade fått en förträngning, vilket gör att det inte kommer fram tillräckligt med blod till magsäcken, för att smältan födan. Detta ger orsakar magsmärtorna. Mycket enkelt uttryckt så har jag fått en kärlkramp i kaggen. En buk angina. Imorgon skall man bestämma hur detta skall behandlas. Medicinering eller en date med skalpellen. Jag föredrar det senare. Det är ju lika bra att få det fixat medan man ligger här och häckar på hospitalet.

Det skall tilläggas att jag kan äta med inte vad som helst eller hur mycket som helst. Det skall vara så lättnedbrytbart att det inte krävs så mycket blod till magsäcken så att säga.

Så imorgon får jag se vad som bestäms. Denna angina är orsakad av dissektionen. Jag känner mig ändå vid gott mod och är försiktigare med vad jag äter.