Igår kväll kom Carina upp och vi satt och tittade på melodifestivalen tillsammans. Första TV-kvällen på flera veckor. Det var väldigt rogivande för oss båda. Det kändes lite konstigt att ha detta lördagsmys i ett rum på en hjärtintensiv. Men den var verkligen guld värd.

Att Loreen vann gjorde inte saken sämre.

Annars är läget oförändrat. Man pumpar i mig piller och justerar blodtryck för fulla segel.

Tack så mycket för allt Ert stöd. Det låter som en klyscha men det betyder just nu så mycket mer än Ni kan ana. Jag är fortfarande mycket utmattad och tagen.

Igår var en av mina värsta dagar i mitt liv. Jag fick migförklarat att jag aldrig mer skulle kunna springa - ever. Detta resulterade i ett totalt sammanbrott och jag kände att hela mitt liv rasade ihop. Men Carina raggade tag i överläkaren och det visade sig att så inte var fallet. Jag skulle inte utesluta det, men det fanns inget som pekade på att jag inte skulle kunna springa. Hela den dagen var jag ett vrak.

Idag känns det bättre och jag får påbörja resan tillbaka. En sak kan jag säga. Det är en djävla uppförsbacke. Era kommentarer här och stödet på jogg.se fick mig att gripa efter det lilla halmstrået idet totala mörkret jag var i igår.

Tack för att Ni finns.

Under göteborgsvarvarvsmässan fick jag akuta smärtor och kunde inte stå upp.På akuten konstaerade man att jag skall vara tacksam som klarade mig. Jag har får et aorta dissektion (bristning i kroppspulsådern), Du kan läsa mer här: http://www.medtronic.se/sjukdom/aortadissektion/
Ligger fortfarande på intensiven.Det går mot bättringvägen men nu orkar jag inte skriva mera.

Men jag skall försöka skriva mer framöevr, bara jag själv orkar....

Nyvaken. Har sovit som en stock. Nu skall jag äta lite frukost och göra mig iordning. Sedan blir det en heldag nere på Slottskogsvallen. Det rä så gott att vara ledig.

Då var det helg igen! Yesss!! Imorgon är jag ledig och då skall jag åka ner till sportmässan på Göteborgsvarvet och stå i 2XU:s monter. Det kommer jag att göra hela fredagen fram till ca 16 - 17. Och på lördag blir det långpanna. Göteborgsvarv + transportlöpning. Dags att komma in på banan igen.

Det skall bli kul.

Jag kan ju inte med bästa vilja i världen säga att jag känner mig bra till mods och på ett strålande humör. All min energi går just nu åt för att komma tillbaka efter gårdagens käftsmäll. Det var ganska lojt hemma igår efter vår antiklimax.

Det var bara att duka av från bordet, byta om från träningskläder till hemmakläder. Jag och Carina kom oss inte för mycket igår. Vi tittade av sista avsnittet på Alcatraz. Sedan skulle jag städa lite i arbetsrummet. Men blev sittande framför datorn istället. Länge sedan jag var med om en sådan avslagen kväll. Det kändes som om hela dagen var fullständigt bortkastad.

Nu glömmer jag allt vad flimmer heter. Jag sitter och studerar startlistan i Badwater. Mikael har startnummer 20 och går iväg i den sista startvågen - kl 10:00. Och vilket sällskap karln får. I samma startvåg finns världsrekordinnehavaren på 24 timmar - Sumie Inagaki. Dean KArnazes. Han som sprang 50 marathon i 50 stater på 50 dagar och som filmen Ultramarathon man handlar om. Vi har Pam Reed, som vunnit BW förut, men fick bryta förra året. I första startvågen går även en annan legendar - Marshal Ulrich, som också skrivit boken Running on empty, som ligger i min obetade hög, men skall betas av.

Inget dåligt startfält. Det skall bli intressant att följa kampen mellan Pam och Sumie....

Den 16 juli är jag strängt upptagen - stör mig inte då.

KOmmer inte att ta ett löpsteg innan Göteborgsvarvet. Det är vila som gäller. Så det blir dags för ny abstinensträning. Suck!