Idag ringde jag Telia för att fråga om hur beställningen av mitt mobila bredband framskred. Ja, det var ju inget registrerat ännu, men det skulle skickas ut i slutet av veckan. -Tar för lång tid, sa jag. Hitta på nå't bättre.  Jag kan inte vänta så länge. Då sa försäljaren att jag faktiskt kuned gå  ner till en Teliabutik och hämta ut direkt där och sedan makulera min telefonbeställning, som jag hade 2 veckors öppet köp på. Fine! Bra lösning.

In i bilen och svischade ner till Teliabutiken på Backaplan. Men när jag skulle hämta ut två abonnemang, gick det inte. Expediten ringde och dubbelkollade detta och hon fick nej till detta överallt hon ringde. När jag pratade med supporten skulle det inte vara problem, jag fick ju till och med beställt två abonnemang per telefon. Jag berättade detta för expediten, men hon såg ut som en fågelholk och det gjorde jag nog också. Inte nog med det. När expediten ringde sin organisation för att kolla, verkade det som om hon också fick ringa samma ställen som vanliga kunder. Ingen snabbfil där, inte. Jag stod i närmare en timma i denna butik och fick gå därifrån med oförrättat ärende. Behärska Dig, skjut inte budbäraren. Så snopen jag var. Jag satte mig i bilen och åkte hem.

Då ringde jag upp dom igen som jag pratat med. Efter ett antall vänta lite återvände telefonisten och sa att det är inte möjligt att koppla mer än ett tilläggsabonnemang till min bredbandskoppling och därmed försvann hela vitsen med detta. När jag försökte få loss en och lite besked om detta, blev svaret att först skulle man skicka SIM-kort och sedan modemet, men nu var dessa slut hos leverantören och det skulle komma tidigast i nästa vecka. Jag frågade om dom inte kunde rekrivera från den Teliabutik jag varit i. Nääee... det går inte. Allting går sa jag, utom små barn och tandkräm tillbaks på tuben. Men näee.. Då gav jag upp och makulerade hela beställningen.

Vid hemkomsten ringde jag Telias tekniska support. Då fick jag plötsligt beskedet att Telia var ute hos oss och klarmärkt ärendet, trots att jag tydligt sade till att de inte fick sätta ärendet i status klart förrän jag har godkänt det. I fredags ville jag reklammera ärendet, det gick ju inte eftersom det iunte varit någon där. Idag får jag besked om att det varit någon där i onsdags den 9/4. Nix säger vår ordförande, ingen har varit där. Jag är den ende som har nycklarna dit och jag ahr inte låst upp för någon. Då sade jag att jag vill reklammera ärendet. Det går inte sa Telia, vi måste skap ett nytt ärende och så får jag vänta tre dagar till.

Vad fan sysslar dom med? Det är ett i det särklass sämsta supportorgansiation jag har stött på. IQ Badboll!!!

Jag sa till Carina att nu åker vi iväg och fixar ett tre-abonnemang. Vi drog till Lerum och sedan till Allum, till tre-butiken där. På lite drygt en och en halv timma hade vi kommit hem, öppnat våra förpackningar, installerat och kommit ut på Internet. Telia har fortfarande inte lyckats med att återställa internetet dom raserade tisdagen den 8/4, då dom skulle laga något därute. Det senaste livstecknet jag har från internetet är ett mail som kom till min outlook den8/4 kl 12:59. Sedan dess har det varit tyst i Telialedningen. Nu har jag tre och surfar med under tiden dom djävla tomtarna håller på att vela. 

Idag blev vi äntligen klara med Niklas rum. Vi satte upp dom sista tapetvåderna och satte tillbaka tak- och golvlister. Det blev riktigt fint. Och framförallt var Niklas mycket nöjd med resultatet. Tyvärr har det inte blivit så mycket träning, men å andra sidan klarade vi av denna gamla surdeg. Detta firade jag och Niklas med en pizza. På kvällen körde jag över Niklas till Eva och resten av kvällen kollade jag och Carina på film efter en var på sitt sätt hård arbetsdag. Cloverfield heter rullen. Ganska hyfsad film. För en gångs skull skall det bli skönt att få komma tillbaka till jobbet, så att man kan få komma ut på internet och kolla lägget på jogg.se och puls.se. Imorgon skall jag försöka ta igen lite förlorad träning.

Vaknade upp till snö!! Aaaaaaarrrrgggghh! Fan vad jag hatar snö. Jag hade tänkt att åka till Skatås och springa Göteborgs Cross Country – 10 km med Ava. Men det sket jag i. Jag hade helt enkelt ingen lust med någonting. Inget internet och en djävla massa snö. Jag ringde Ava och hon hade dragit exakt samma slutsats som mig. Vi lade oss och somnade om. Framåt middagstid vaknade min favoritdrönare. Vi käkade lite frukost och snackade lite. Jag föreslog Niklas som börjar lida märkbart av internetabstinens och smått börjar krypa på väggarna, att eftersom han redan kröp på väggen så kunde vi lika gärna tapetsera. Sedan gick vi in i hans rum och började tapetsera. Det hade stått färdigt för tapetsering länge, men jag har inte fått tummen ur. Nu tyckte jag att det var ett ypperligt tillfälle att en gång för alla få upp det där färgade pappret på väggarna.  Med gemensamma krafter kom vi igång. Robert kom in en sväng också och hjälpte till lite. Vi lade av för kvällen vi 19 tiden och då har vi drygt en väg kvar, den skall vi ta imorgon. Vi borde kanske varit klar, men vi kom faktiskt igång ganska sent på dagen. Men det ser ut att bli mycket fint och jag är himla glad att det äntligen blir gjort. Det var meningen att vi skulle springa när Carina kom hem, men jag och Niklas var inne i tapetserandet så den aktiviten ställdes in. Dessutom hade jag tvätttid och sprang ut och in i tvättstugan. Här grep däremot Carina in och avlastade mig på den punkten, dessutom gjorde Hon mat när Hon kom hem. Det skämdes jag för lite, för jag hade tänkt att göra det och det skulle inte Hon behöva göra när Hon hade jobbat hela dagen. Men där var Hon snabbare än mig.

Efter ytterligare en mötesfylld och ofokuserad dag på jobbet kom jag hem. Inget internet! Ringer Telia och dom kan ju inte göra så mycket, dom som sitter i fronten. Jag gick över till dom andra grannarna och prtade med dom. Dom kunde bekräfta att det inte kommit något internet. Jag hade under tiden den stackar tjejen från Telia i telefon. Hon skulle kolla och ringa tillbaka vilket hon gjorde. Till slut föreslog hon att dom skulle skicka ut en servicetekniker. Jag replikerade att det inte skulle belasta oss någonting, men hon sa att om det inte beror på deras utrustning så skulle vi bli debiterade. Inte en chans svarade jag. Jag menade på att Telia inte hade hållt sin stipulerade leveranstid och därför skulle de fixa felet utan kostnad för oss. Jag sa till henne att jag måste få reda på när han kommer i så fall eftersom jag skulle iväg och handla och vara borta en timma. Jag ville ju gärna passa honom av förklarliga skäl. Vet Du vad jag fick för svar? Han kommer inom 4 arbetsdagar!!! Så Ni menar att ni inte kan leverera i tid och jag har begärt reklamation. Vid reklamation skall felet vara åtgärdat på en arbetsdag (läs måndag den 14/4). Om jag nu har begärt detta, varför skall jag då vänta 4 dagar på en snubbe som eventuellt försöker debitera mig. Då insåg jag att vi kommer inte att ha internet under helgen. Detta är felavhjälpning á la Telia.

Säg den glädje som vara för evigt. Jag hade väldigt svårt att fokusera mig på jobbet idag.  Jag och Carina har ett flertal gånger pratat om mobilt bredband till våra bärbara PC. Nu kollade jag lite hos dom olika leverantörerna. Det visade sig att Telia har ett tilläggsabonnemang till ett fast pris av 149 kr/månad. Inga begränsningar av något slag. Tankningsgräns eller minuttaxor. Hastigheten är upp till 7.2 Mbit/s, precis som tre. Ringde Telia och kollade upp vad som gällde. Det visade sig att jag kan på mitt fasta abonnemang ansluta upp till 5 tilläggsabonnemang. Så jag beställde ett till mig och ett till Carina. Nu får vi vänta max en vecka innan det kommer. Men nu har vi fördelen att vi har internet i princip överallt vi åker i Sverige, mer eller mindre snabbt, men vi har access. Dessutom är det en bra backup, när bredbandet går ner. Jag pratade med Guy – vår ordförande i föreningen. Det visade sig att reparatörer hade varit ute på tisdag eftermiddag och fixat en strulande IP-TV för någon och efter det har vi inget bredband. Ytterligare två har anmält fel till Telia och de skall ha åtgärdat felet inom tre arbetsdagar, dvs senast fredag den 11/4. Det tror jag på när jag får se det. Min World Of Warcraftberoende son Niklas, börja nu märkbart att skruva på sig .

Idag fyller jag 52 år. Körde in väldigt tidigt till jobbet i hyrbilen. Dagen ägnades åt möten. Jag passade även på att ringa Telia och felanmäla. På morgonen ringde dom från verkstaden och berättade att det var en drivknut som hade gått sönder (skurit). Inte nog med det den var redan reparerad och min gamla brum var klar att hämtas ut. Detta till den facila kostnaden av 4022 kr. Däremot kunde jag åka hem tidigt och jag drog till Statoil i Kviberg och lämnade tillbaka hyrbilen. Från Statoil tog jag sedan en taxi den korta vägen tiill verkstaden och hämtade ut bilen. När jag satte mig i bilen och vred om nyckeln, så startade inte fanskapet! Batteriet var urladdat! In till verkstaden igen och dom kom ut med en starter så bilen gick igång. Jag körde hem på lite höga varvtal än vanligt för att få lite laddning i batteriet.

När jag kom hem tappade jag hakan. Carina hade dukat upp till fest och lagat mat, mina favvorätt Korv Stroganoff. Det hängde ballonger och serpentiner på här och där. Carina och Niklas stod och sjöng (?) ”Ja, må han leva!” Det blev en snabb omställning av sinneslägen kan jag säga. Jag hade knappt haft en tanke på födelsedag idag. Jag åkte iväg strax efter halv sex och det var ingen idé för Carina och Niklas att kliva upp och sjunga då. En present fick jag från Carina, Mikael och Niklas. En vinylskivspelare! Det tog en liten stund innan jag fattade. Denna retropryl var moderniserad, förutom att bara spela 33 och 45-varvare, så kunde den även spela CD-skivor! Inte nog med det det fanns ett USB-uttag och ett uttag för SD minneskort. Och med ett enda knapptryck så kan man köra ner sin vinylskiva direkt på USB-minnet (1 GB som följde med spelaren) som en MP3-fil. Nu kan jag äntligen få upp mina skivor på MP3. Många har jag redan, men det är några skivor som jag inte fått tag i. En kanonpresent! Den är jag milt uttryckt mycket glad för. Har bestämt mig för att ha en retro-kväll.

Som pricken över i-et kom mina vänner hem. Ava, Siv, Kent och Sara hem. Nisse var sjuk, synd han hade gärna kollat in vinylspelaren. Och vad händer när vi sammanstrålar. Jo träning! Vi drog ut på en kort runda. Hörnmosserundan och efter återhämtning och dusch åt vi mat och spelade vinylskivor. Hur bra som helst. Fast internet hade vi inget.

Körde in till jobbet idag med Carinas bil (Tack Carina – Du är en ängel!). Pratade med verkstaden och dom skulle inte hinna titta på den idag. Dessutom var det veligt på jobbet. Varför får man inte vara glad? Hur som helst ringde jag Statoil och dom hade uthyrning på internet. Jag gick in och bokade en liten Nissanbil. Dom där fulmålade som åker omkring Du vet. Den kostar 299 kr per dygn och jag bokade upp en sådan över helgen. Lika bra att vara på den säkra sidan. Efter jobbet hämtade jag bilen och körde hem. Jag och Carina var lite lätt stressade för att vi skulle iväg på spinning respektive body balance och var lite sena. Så vi klädde om och drog iväg på stört. Det blev en timme i broilerfabriken och sedan ytterligare en timma spinning. Carina körde på sitt håll. När vi kom hem berättade Niklas att Internet hade gått ner och det säger han nu! Nu är det så pass sent att det är försent för att ringa. Han hade inte gjort något, frågat grannar eller pratat med ordförande i föreningen. Där tappade vi  en dag i kampen för att få hjälp med Telia. Det kan betyda att internet tillgången till helgen är i farozonen.

Idag vaknade jag upp hemma hos Nisse efter en lugn men trevlig "guldfest". Vi satt och käkade frukost och snackade lite. En himla avkopplande stund. Men det blev dags att bryta upp. Jag tog mina grejor, tackade för allt, gick ut och satte mig i bilen.

Den startatde. Jag lade i backen och rullade ut. Efter två meter, stannade bilen och det lät som en betongkross under huven. Vilket oväsen. Jag trodde det var krängningshämmaren som fortsatte att bråka från igår. Jag lade åter i backväxeln och skulle köra. Bilen rörde sig inte ur fläcken. Provade att lägga i ettan och köra framåt. Inte tillstymmelse till rörelse i bilen. Bara en djävla massa oväsen. Jag insåg att detta var något allvarligare än en krängningshämmare. Nisse hade hört oväsendet inifrån huset och kom ut. Vi kunde nog båda konstatera att vi hade ett växellådshaveri. Det blev att plocka fram bogserlina. Nisse fick bogsera mig till Mechanum i Partille, vi släppte av hans dotter på vägen. Sedan körde han mig hem. Tack Nisse, Du är en klippa. Om växellådan har rasat har jag väl en verkstadsräkning på upp emot 20 papp att se fram emot. Och grejen är att när jag snackade med Nisse vid frukosten, så pratade vi om våra bilar och jag sa hur jäkla nöjd jag var med min bil. Jag och min stora käft.