Idag fick jag ett brev om att jag skall välja vårdcentral. Det står där att alla personer som fyllt 16 år kan välja vårdcentral. Men om jag inte vill då? Nu har jag i utskicket blivit tilldelat vårdcentralen i Gråbo, eftersom folkbokföringen inte har hunnit med (och jag som betalat 300 spänn för adressändring). Detta innebär att jag måste skicka in och säga att jag bor i Partille.

Men jag skiter i vilken vårdcentral jag skall tillhöra. Grejen är den att jag vill kunna kliva in på första, bästa och närmaste vårdcentral. Om jag till Partille eller Gråbo - whatever! Jag skall helt enkelt bara stolpa in på närmaste och få hjälp, simple as that!

Normalt sätt brukar jag gå ute vid Volvo. Dom är bra. Vårdcentralen i Gråbo. Den suger! Det mest ineffektiva och serviceovilliga ställe jag stött på. Ja, ja... jag får väl fylla i pappren och säga att jag tillhör Partille då.

Nu har jag bringat fred i Europa och man kan återgå till lite mer vardagliga göromål. Faktum att det är ibland riktigt skönt att ladda in ett spel och fly vardagen lite. Man rensar skallen på något sätt.

Nu skall jag återuppta arbetet med min användbarhetsbok och bli en duktig student igen. Det är ju också himla roligt. Just nu är det så mycket roligt jag vill göra, men som vanligt råder det enstrikt ransonering på tiden. Jag har tilldelats 24 timmar på ett dygna att spendera. Kanske man skulle ansöka om utökning av den ransonen?

Har varit ute och övningskört med Niklas. han och jag åkte till Siv och kenth för att låna ett tält han behöver inför sin kommande fjällvandring. medan jag och Siv tog en kopp kaffe så blev Niklas drillad i att sätta upp och ta ner tält. Kul att se när andra jobbar.

Nu skall jag starta Call of Duty och inta Berlin. Strax står jag på riksdags huset där och viftar med den röda fanan. Oraa! Oraa!

Nu har jag gjort något som jag verkligen inte gjort på väldigt länge. I går kväll efter LEK-träningen blev jag sittandes med att spela Call of Duty. Ett actionspel som utspelar sig under andra världskriget. Detta gjorde att jag blev sittandes till kvart över fyra i morse. Jag saboterade slagskeppet Tirpitz och utkämpade hårda strider i Stalingrad och körde fast på ett ställe, vilket naturligtvis fick mig att ta mig igenom svårigheterna. Sådant tar tid.

Det var säkert ett och ett halvt år sedan jag satt med ett sådant spel och det är fortfarande lätt att fastna i det. Jag måste erkänna att det faktiskt är ganska kul att köra ett sådant spel emellanåt.

Nyvaken som jag är skall jag nu fixa mig en brunch.