När jag tog bussen hem från jobbet, stannade jag till vid I-trim. Jag skulle invänta Carina. Då flög fan i mig. Jag stolpade in i omklädningsrummet och bytte om till träningskläder. Kände mig inte så fräsch i morgonens använda plagg, men det fick inte hindra mig. Sedan gick jag ut i cirkelträningsbanan och körde 3 varv. Och dom tog. Djävlar i gatan vad trött jag blev.

Nu sitter jag här och är ganska seg, men nöjd. När träning är som bäst.

Efter dagens löpning inser jag att en tub idominsalva skulle göra sig gott i min arsenal som jag har på jobbet. Min bak är ganska glad över att brallorna jag har inte sitter tight på mig just nu. Så nu åker idominsalva upp på inköpslistan för implementering i jobbet survival kit....

Nu har jag ätit en rejäl lunch på restaurang Dockside på jobbet. Dom har en grym salladsbuffe. Och eftersom jag inte hade med mig någon mat, så fick det bli restaurangbesök istället. Jag lade upp ett rejält lass på tallriken. Halva med grönsaker, andra halvan med kyckling och lite ägg. Och så tog jag på currysås. Till detta åt jag ett fullkornsbröd med becelsmör på.

Jag kände att detta var ett måste efter morgonens uttömning. Jag kör enligt samma princip som jag har fått lära mig av Kari inför Espoo.

Återigen en morgontur till kneget, detta blir tredje onsdagen i rad. Jag vill ju helt enkelt passa på när det är bra väder. Jag gick upp halv fem i morse. Inte någon av mina favorittidpunkter direkt. hela morgonen gick åt till att blanda Dahlblads och ladda vätskeryggan. Kläder hade jag lagt fram kvällen innnan. Kaffet var redan preppat och det var bara att trycka på knappen. Men det största jobbet är att fajtas mot igångsättningsmotsåndet. Jag ville gela tiden gå tillbaka till sängen och lägga mig. Detta är nog den största svårigheten med sådana här tidiga pass. Man vill ligga kvar i slafen.

Efter att ha slukat en kopp kaffe och fått på sig outfiten, var det dags att dra iväg. Det var en minusgrad vid starten kl 5 i morse, men det rättade snart till sig. Så fort man kom ut ur lägenheten så släppte mitt igångsättningsmotstånd, då hade jag påbörjat processen. Löpningen gick grymt bra och det kändes bra och avslappnat hela vägen, på ganska pigga ben. Det kändes dock inte så piggt igår, men jag hade dragit i mig en Vitargo carboloader direkt efter LEK-träningen igår. Hela distansen gick i ett behagligt 6:45 tempo. Jag stannade till två gånger och knäppte ett par bilder med mobiltelefonen.  Att springa utmed älven som ligger nästan spegelbank och exponerad för en vacker soluppgång, går inte att beskriva i ord. Det måste upplevas. Det fina vädret gjorde att träningspasset fick sig ett rejält lyft. Jag ångrar inte att jag gick upp i svinottan och sprang. Minnet av mitt igångsättningsmotstånd förbleknade snabbt i alla dessa harmoniska upplevelser som detta pass gav mig. Detta löppas var en Lisa för själen. det är svårt för många att förstå. Men herre gud vad jag kopplade av under denna löpning. Nu sitter jag på jobbet med ett leende.

När jag kom fram åt jag en grov fralla, som jag köpte i kiosken. Sedan tog jag min shaker och drog ut till pentryt, där jag skakade ihop en laddning Dahlblads Gainer (återhätningsdryck). Jag känner mig både ödmjuk och tacksam att jag kan få sådana här harmoniska upplvelser.