Idag gav jag mig ut på en långpanna. Egentligen inte så där bautalång. Den var 17,45 km. Men det var en grymt jobbig bana. Jag sprang från Partille mot Bergsjön och uppför dom djävla backarna. Redan där kändes det tungt. Det skall tilläggas att jag utrustade mig med vattenrygga, ökenkepa och hela kit:et. Det var varm ute. 25 grader i skuggan och jag hade vidtagit åtgärder för detta. Hur som helst blev det tungt redan från början. Det var gårdagens ruscher uppför Björndammsbacken när jag var ute med Carina som satte sina spår. Dom hade tagit mer än vad jag trodde.

Väl uppe vid Bergsjön, gick det nedför till väg190 - Gråbovägen. Men då fick jag nästa uppför - Gunnilsebacken och den var inte ett dugg lättare än backen upp till Bergsjön. Redan i Bergsjöbacken tvingades jag att lägga in gångpauser, så även här. Det var för segt helt enkelt. Och för varmt. Väl uppe på Gunnilse, stoppade jag klockan och stack in på ICA-affären som ligger utmed vägen och köpte mig en kall Cola. Jag behövde något extra och jag hade ingen sportdryck i ryggan, bara vatten. Drack ur halva flaskan och fortsatte bort till stoppljuset. Där korsade jag Gråbovägen och sprang upp mot Angereds kyrka. Där hade vi ytterligare en djävlig uppför. Vi kyrkan svängde vägen in på Lexbydalsvägen, som nyligen hade blivit omdöpt till Hultavägen. Strax inna backkrönet låg passande nog (?) en kyrkogård till vänster. Där hade jag även milpasseringen och vid detta lag var jag trött på riktigt. Bara efter en mil!

Nu skulle det enligt min kalkyl bli mycket nedför. Detta skulle visa sig vara en sanning med modifikation. Topografin föll mycket riktigt, men vägen passerade genom många svackor som avlsutades med en liten äcklig knix uppför. Något som min trötta kropp inte gillade. En annan jobbig sak med vägen var att den lutade ganska kraftigt i sidled och det hjälpte inte att den var nyasfalterad. Väl ner på Lexbyvägen hade jag bara ett par kilometer kvar, men även här är det ett böljande landskap som i mitt tillstånd upplevdes som rejält backig. Hur som helst lyckades jag stånka mig hela vägen hem (jag hade ju egentligen inte något val). Nu är jag återhämtad och har fått i mig mat. Och när detta blogginlägg är skrivet skall jag lägga mig i däckstolen på terassen och känna hur min kropp utnyttjar vilan och bygger upp mina muskler igen.

Det var en mycket krävande bana och jag kommer att springa den fler gånger. Men just idag var den lite to much. Det erkänner jag villigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...