Så där ja! Nu närmar vi oss slutet av denna dag. Snart dags att dra hem och förbereda kvällens högtidliga möte med LEK (=Löparsällskapet EfterKälken). Ikväll har turen kommit till mig och Carina. Och vi skall ut och springa på GC banan mellan Partille och Kåhög. 7 glada personer med tre vovvar och tvåbeningarna försedda med broddar eller icebugs. Tisdagskvällarna är heliga.

Nu sitter jag här och blickar framåt. Hur skall vårens träning läggas upp? Tävlingar? Långpannor? Viktminskning? det är roligare och tänka framåt på barmarksträning än att bekymra sig över snöläget.

Det känns på något sätt att när snön försvinner, så blir man som en kalv, nyutsläppt på grönbete. Och varför flyger det tankar genom skallen på mig om att köra en dubbel ironman? Jag gillar det inte, för jag vet hur det slutar....

Ja! Det snöar ute! Ja! Det är fullständigt åt helvete! Ja! Den här djävla snön fyller bara ett syfte - att ställa till med djävelskap! Det klagas över snön. Kolektivtrafiken har svårigheter, bla, bla, bla...   Men hur mycket man än gillar snö eller hatar snö. Så är rådande situation inget man kan göra något åt. Med andra ord. Gilla läget och gnäll inte. Detta varar inte för evigt. Den tiden då detta smälter bort är inte så långt borta. Och då kommer folk att gnälla på att snön smälter.

Man pratar om en sträng vinter. Ur temperatursynpunkt är detta ingen sträng vinter. Vintern 86/87 då hade vi under längre perioder dagstemperaturer under -35 grader. 17 november 1995, då hade vi snö - mycket snö. Det som är idag är ju knappt hälften. Men skillnaden från 1995 var att snön töade bort på en dryg vecka. Den dagen då kunde man inte ta sig till jobbet, det kan man idag trots svårigheterna. Så sluta gnäll hur svårt det är. Visa upp lite tålamod för fan. Nu dröjer det inte länge förrän Ni kan klaga på hur varmt det är.