Det var ju meningen att jag skulle ha återhämtning denna dag och inte träna. Men det kan ju inte alltid bli som man har tänkt sig. Fast nu har jag slagit mig ner i soffan, halvblängandes på TV:n.

Aktiviteten pågår just nu i Access. Jag försöker designa upp en funktionell träningsdagbok, som skall ersätta mitt excelark. Inget fel på excelarket, men det börjar bli lite tungrott och mäktar kanske inte med mer funktionalitet som jag vill ha. Kan jag få ner träningarna i en liten databas, då kan man göra så mycket mer med sitt data.

Det skulle vara käckt att kunna få till en importfunktion från Sporttracks eller liknande.

Näe! Nu kan jag inte hålla mig. Det var bara att dra på sig kläderna och ge sig ut att springa. Jag kände mig helt enkelt tvungen. Kanske är jag en endorfinist som min läkare sa? Men passet får gå under täckmantel återhämtningsjogg.

Den första kilometer kändes väldig stel och trög, skall jag villigt erkänna. Den andra kilometern var också seg, men den gick lättare. När jag kom upp till tre kilometer kändes allt som vanligt igen (läs det känns så himla skönt). Det gick naturligtvis inte lika snabbt som vanligt, men det rullade på bra. Hela rundan blev 6,43 kilometer och gick på 40:27. Ett snittempo på 6:17 per kilometer. Helt OK tycker jag. Och så känner jag mig inte lika stel heller.

Ett sätt att få bort sin marathonstelhet är att gå och handla. Så blev det. Jag gick ner till Allum och kollade in läget. Passade även på att handla lite mat också. När jag kommer hem blir det nog ett nappatag med tvättmaskinen. men jag känner mig trots allt förvånansvärt pigg.

Mmmmm. Jag har sovit som en stock, men ändå vaknade jag gristidigt med mina mått mätt. Vid 9-tiden. Jag har precis stjälpt i mig lite frukost och fått kaffe i magen. Så nu är jag redo att möta dagen. Lite stelhet från gårdagen är det idag, men det får jag jobba bort på något sätt.