Idag är det exakt en månad sedan jag stapplade in på akuten. Det har varit en fasansfull månad och jag kommer göra allt för att förtränga den. Det pratas bland personalen att jag skall få åka hem idag. Det återstår att se. Jag tror själv på det när jag går ut genom entrén.

När Carina var här idag, då tog jag ut Henne på ett varv på min 15 minuters bana. Väl tillbaka igen stötte vi på ett par ur personalen. Då flög fan i mig och jag tog en chans. Jag frågade om det var OK att åka ner till cafeterian vid entrén, eftersom jag inte hade övervak för hjärtat inkopplad. Och se! Det fick jag! Vi tog hissen ner och botaniserade i shopen. Jag köpte en tidning. Sedan gick vi ut i friska luften en sväng. Så djävla underbart! Dagens andra påfyllning i det mentala förrådet. Den behövde jag verkligen.

Idag klockan 10 prick, startade jag mitt egna tidslopp som gick runt avdelningen, där jag ligger på Östra sjukhuset. Jag har stegat upp och kommit fram till att den är ca 160 m. Nu skulle jag gå denna under exakt 15 minuter.Jag ångade inte på, utan gick som vanligt, som jag brukar här. Jag hann gå 6 varv plus ytterligare ca 60 m. Totalt blev det 1020 m.Direkt efteråt mätte jag blodtrycket, som låg perfekt. Inget märkvärdigt för en vanlig dödlig, men för mig var det ett jättelyft för mitt psyke. Nu tog jag det första steget i en lång och mödosam resa tillbaka. Nu är jag barnsligt nöjd.

Idag har jag stegat upp en 160 lång bana runt avdelningen där jag ligger och laddar inför min lilla uppiggande "tävling" i morgon. Det skall bli ett tidslopp - Östra sjukhusets 15 minuters. Jag skall se hur många varv jag kan gå under den tiden. Det känns som ett litet första steg på den långa vägen tillbaka och skall bli ett litet mentalt lyft också. Jag måste ju börja någonstans. He he...

Idag fick fira Carinas födelsedag på Östra Sjukhuset. Hon hade bakat tårta och köpt med vetebröd. Siv och Kenth från LEK anslöt, samt även Carinas arbetskamrat Lotta och hennes sambo Anders.Det blev på det hela taget riktigt trevligt. Vi passade på att mycket dämpat sjunga och hurra för Henne. Vi är ju trots allt på ett sjukhus.Carina hade även förbarmat sig över den dåliga sjukhusmaten och tagit med en bit varmrökt lax med hot sås. What a woman!

Idag fyller min älskade Carina år. Tyvärr gör min sjukhusvistelse att jag inte kan gratta Henne på morgonen. En mer enastående Kvinna kan inte hittas! Stort grattis på födelsedagen, älskling!

Snart har jag avverkat 28 dagar. Mitt 4 veckors "jubileum" firades med besök av mina syskon Ann-Sofie och Lennart. Och Carina förstås. Annars är allt som vanligt. Maten näst intill oätbar. Och man försöker förtvivlat hitta ett ställe där man kan sätta en ny nål. Den gamla skulle bytas ut. Tre personer misslyckades, men den fjärde satte nålen på plats.

Normalt tycker jag det inte är så märkvärdigt att ta en nål. Men efter ett kontinuerligt stickande i 28 dagar har jag blivit ganska öm, så nu gäller det att bita ihop när det skall stickas.

Jag vare sig orkar eller har lust att sitta och kolla på fotboll just nu....

Sitter här och kollar på blodtrycksmätare. Jag skall skaffa en som man kan ha på handleden och då vara mer portabel och kunna mäta i olika situationer. Jag har för avsikt att kartlägga rörelser i vardagen och se hur mycket trycket påverkas. Det vill säga, vilken rörelsefrihet jag har. Nu skall jag fanimej inte lämna något åt slumpen.