Om gårdagen var en riktigt bra dag, så var denna dag ganska tråkig. Kände mig ganska loj idag och har bara legat och läst, bortsett från då Carina kom och hälsade på. Det går verkligen upp och ner. Imorgon blir det 4 veckors "jubileum" - hurra! (hoppas Ni hörde ironin.

Om vi nu skippar traumat med sjukhusmaten, så mår jag betydligt bättre. I dag drog man bort CVK:n och man tog även bort telemetrin (hjärtövervakningen). Som så när på en lite nål i vänster arm är jag nu befriad från allt sjukhus-tingel-tangel. Dessutom blev jag flyttad från den stora salen till ett mindre rum och det var betydligt lugnare.

Blodtrycket ligger stabilt och jag känner mig riktigt uppåt för första gången sedan jag kom in. Det känns verkligen som nedräkningen till hemgång har startat.

Idag hade Carina med sig två äggmackor eftersom vi anade att dagens lunch skulle nå ett lågvattenmärke, vilket det också gjorde. Dom var supergoda. Lite senare gick Hon ner till kiosken och köpte glass. Himmelskt vad gott det var! Senare kom Anders Nilsson på besök. Han är instruktör på Sportlife och vi har kämpat ihop under Rosa Dygnet. Dagen till ära hade han med sig en lite svensk flagga som jag förnöjt låg och viftade med. Senare på kvällen kom Carinas arbetskamrat Lotta och hennes kille. Även hon hade med sig glass. Vi hade ett riktigt glassparty.

För en stund sedan har jag också duschat himmelrike.

Det har varit en bra dag för en gångs skull.

Två gånger om dagen måste jag plocka fram min järnvilja. Det är när lunch och middag serveras. Jag kunde aldrig i mitt liv kunna föreställa mig hur man kan misslyckas så kapitalt med att tillverka mat. I flera fall har den bara varit totalt oätbar. Men jag har ändå tvingat i mig några slevar för att få något i magen och låta tarmarna jobba.

Några gånger har jag uppgraderat maten till ätbar.

Gnälligt? Kanske det. Fakta? Ja, absolut. Carina kan intyga då Hon tog ett provsmak en gång.

Idag flyttades jag från intensiven till en eftervårdsavdelning. En sal med fyra bäddar. Och herre djävlar vilket förbannat liv det var där. Jag trodde först att jag skulle dåna. Men det är ju lika för alla här innne så det är bara att bita ihop. Jag ber till högre makter att jag får komma hem snart. Detta var inte kul.

Carina kom som vanligt på besöka idag och tiden gick så fort. Vi hade så mycket att prata om denna gång. Senare på eftermiddagen kom även Siv och henns dotter Sara upp. Sara hade med sig två serietidningar - Fantomen och Elvis. Det skall bli himla kul att få läsa en Fantomen igen. En tidning jag alltid läste som grabb. Jag var till och med medlem i Fantomenklubben.

Vi hade en riktigt trevlig och avkopplande stund. Det har varit en bra dag idag.

Idag har det pratats om att jag skall flytta från intensiven till en eftervårdsavdelning. Det har också pratats om att kunna åka hem, men i väldigt försiktiga ordalag. Det rör sig om en tidsperiod på ca en vecka. Det ultimata skulle vara om jag kunde komma hem till Carinas födelsedag på lördag.

Men att flyttas till en eftervårdsavdelning är det första steget till att få åka hem. En annan avgörande faktor är att man tar bort antibiotikan imorgon. Dessutom skall jag göra en ny datortomografi där man vill se att allt är stabilt. Passerar jag dessa nålsögon kan jag nog börja planera för en hemfärd.

Idag var min bästa dag. Jag hade sovit ganska bra och fick äntligen gjort en "nr2". Hade en bra vila under förmiddag. Carina kom hit som vanligt. Och så fort Hon kommer in, så slappnar jag av på riktigt. Jag ser att Hon är trött och vi kunde bara sitta och blunda en stund och hela rummet fylldes av behaglig ro.

Efter lunchen fixade sköteskorna så att jag kunde få sätta mig i en rullstol och rulla ut på en uteplats de hade. Där satt vi i en halvtimma, kände lätt vind och solen tittade fram samtidigt och värmde behagligt. Den stunden kommer jag inte att glömma. Det var en rejäl påfyllning i det mentala förrådet.

Lite försiktigt kan jag börja kalkylera med att planera hemfärd. Min magkänsla säger att den börja komma inom räckhåll.

I år bet det verkligen i skinnet för många. Det var riktiga grisförhållanden. Jag skulle gärna varit där och sprungit eftersom jag tränat året runt utomhus i alla väder. Då är vädret faktiskt inga större problem. Men är man förbredd så är det faktiskt  inte så stora problem, även om man önskar sig bättre väder- Allting går utom små barn och tandkräm tillbkas på tuben.