Bortsett från att jag fick en klar skittid på årets Lidingölopp, så fick jag i gengäld en hel del intryck, både positiva och negativa från detta lopp. Dom negativa var att jag var minst sagt djävligt irriterad på dessa idioter som skulle springa förbi på höger sida. Det må väl vara OK, men när dom skall häva sig förbi och hänga på ens axlar eller bara komma bakirfån och bokstavligen knuffa undan en. Då är det inte OK. Då är det en stor djävla skam. Arrngören har uttryckligen bett att dom som är långsamma skall hålla till höger i spåret. Eftersom jag är långsam, så hörsammar jag detta och håller mig längst till höger. That's it! Men ändå finns dessa idioter som till varje pris skall om  och helst emellan miog på höger sidan där det inte finns utrymme. Skall jag lida för att dom inte är intelligenta nog att göra riktiga vägval? Aldrig i livet! Man får fan i mig planera och läsa vägen i sin framfart. Klarar man inte det så får man ställa in sig i ledet eller springa ut i skogen. Men inte klättra och häva sig på andra. Det accepterar jag aldrig!

Sedan såg jag en annan flane. Hon kom springandes med en babyjogger i spåret på Lidingöloppet!! Hur dum får man bli. Det är väl tillräckligt trångt ändå. När hon passerade mig så var det i den första riktigt branta nedförsbacken på första milen. Hon hade rejäla problem att ha kontroll på sig och sitt ekipage. Hade hon tappat den, så hade hon klippt minst tre-fyra löpare framför sig. Hur sjutton kan arrangören tillåta detta?

En riktigt kul grej som inträffade, var vid 20 km kontrollen. Då hörde jag en bekant stämma. Det var en kompis som stod och plåtade två stycken. Jag sprang fram och lade armarna om axeln på den ena och "hängde med" på bilden. När jag sedan kollade på vem jag hängde på, vå var det en gammal bekant som jag inte sett på flera år. Och så träffas man mitt under brinnande Lidingölopp. Jäklar vilket sammanträffande och vilken kul upplevelse! Tänk vad världen kan vara liten ändå. Jag träffade många bekanta både före och under loppet, alltid lika roligt. Men dom sista kilometrarna var jobbiga, men jag var i gott sällskap när jag kollade runt omkring mig. Det var inte många som var fräscha då. Jag såg en kille, starx innan sista kilometerskylten, som gick och bar sina skoinlägg i handen!

 

Theo

28 september 2008 21:48

Aha! Jag visste att det var något jag missade att göra i lördags! Men att det var att springa med dig de sista 15km och tuta dig i örat hade jag liksom inte riktigt på känn... ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...