Vad händer? Undrar jag igen. Det pågår en djävla avknoppning i Svea rike. Det ena mordet efter det andra avlöser ju varandra. Är det någon som är rädd för en befolkningsexplosion, månne? Vad är orsaken? Lågkonjunkturen? Missnöje med EU, eller....?

Nu är det åter dags för Rosa Bandet Spinning. 25 timmars nednötning av röv. I år går eventet av stapeln den 24-25 oktober på Sportlife exclusive. Detta mina vänner är för att uttrycka sig milt: Årets höjdare. Förra året var galet skoj.

Dags att kanta rumpan med läder  :-)

Gå genast till:

http://www.rosabandet24timmar.se/

och läs mer...

Oj då! Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Jag hade planerat en milrunda i makligt tempo idag. Färden skulle gå utmed Utbyvägen ner till Kviberg. Ca 5 km enkel väg. Jag tryckte på ganska bra (med mina mått mätt) på vägen dit. Väl framme drog jag ner på tempot och precis innan jag skulle vända fick jag en ingivelse att ta mig en titt på det gamla regementet Lv6 område och se vad det har blivit av min gamla arbetsplats.

För Er som inte vet så har jag ett förflutet som yrkesofficer. Jag jobbade som vapen- och pjästekniker på Lv6 och senare var jag även arbetsledare och avdelningsföreståndare för pjäsverkstaden. Där hade jag ansvar för en handvapenverkstad, en pjäsverkstad, ett snickeri, ett sadelmakeri, maskinverkstad och verkstadsförrådet. Som mest hade jag 10 civilanställda mekaniker som jag arbetsledde. Jag var en så kallad arbetande avdelningsföreståndare eftersom jag själv aktivt jobbade med underhåll av luftvärnspjäser och eldhandvapen. Och maken till yrkesskickliga hantverkare har jag aldrig senare fått förmånen att arbeta med. De var verkligen yrkesmän ut i fingerspetsarna och verkligen värda all respekt. Jag var den absolut sista personen som lämnade verkstaden den 30 juni 1994. Jag sopade ut hela verkstadslokalen (vid den tidpunkten hoppade jag på kryckor dessutom), låste, lämnade in nycklarna och gick därifrån och till en helt ny yrkeskarriär. Den dagen lade jag uniformen på hyllan. Det var 15 år sedan.

Det var en parentes. Men Ni kan nog förstå att det blev en upplevelse och en resa tillbaka i tiden till en svunnen epok. Och det är ju kolossala förändringar som gjort inne på området. Till det bättre. Men  mellan nybyggda hus så finns minnena. Jag tittade in genom fönstret i min gamla verkstad. Det verkade vara ett förvaringsutrymme. Jag kan fortfarande höra larmet därinne, när vi provkör en pjäs. Bandsågen som går inne på snickeriet, skärljudet från svarvarna och gubbarna som ropar till varandra eller ropar efter mig. Det verkade som om väggarna fick liv igen. Eftersom jag var en av de första arbetsledarna på verkstaden som tog till sig det IT-stöd som kom, så döpte gubbarna snabbt om mig till databasen.

Vidare kunde jag konstatera att plåtbåsen utanför berget där jag som teknikerelev fick lära mig felsöka på mobila elverk var kvar. Serviceförrådet var kvar. Där har man stått många avrustningar när beväringen muckar och gjort funktionskontroller på bössorna som dom lämnade in. Det som idag är Kvibergs marknad, hette på vår tid 10:ans och 12:ans förråd. Där ställde vi in pjäser som skulle vidare till verkstad för reparation eller årsöversyn.

Skjutbanan var borta, det är bara blinderingen kvar. Där har man provskjutit allt från pistol upp till kulspruta, som inte uppfört sig som de ska, varit med när beväringen hade sina skjutningar med sin personliga vapen och var behjälplig med att skruva på sikte och dela ut goda råd. Och snabbt och lätt fixa en krånglande bössa. Och jag har till och med själv deltagit i skyttetävlingar där.

Gamla troppängen är kvar men omgjord till fotbollsplaner. Där genomförde man de första fältliknande övningarna med att göra en luftvärnspluton skjutklar. Ni skall vet att det krävdes en helsickes massa mätningar och handgrepp för att det hela skulle funka. Det var inte bara att dunsa ner pjäsen på backen och skjuta. Det var faktiskt en mindre vetenskap.

 Ja det var tider det. Jag ångrar inte för fem öre de åren jag gjorde inom försvaret, men jag skulle inte för allt smör i Småland vilja gå tillbaka till det yrket. Det var då det. Nu lever jag ett helt annat liv, som jag trots allt trivs med. Men det var kul att springa runt på området och låta minnena flöda. Det blir ju lite mer av den varan på lördag, när jag skall ner till Halmstad och springa Prinsens Minne. 

Så dagen runda blev som vanligt väldigt stånkig men samtidigt en trivsam upplevese. Det blev ju lite pauser och sånt inne på Lv6 och jag knäppa på och knäppa av klockan ett antal gånger. Men total var jag ute i drygt 1½ timma och jag hade istället för 10 km, avverkat 12,82 km. Där ser man.

Oh shit! Vad långt detta inlägg blev....

Läste i Aftonbladet att Madonna stördes av ett gråtande barn och kunde inte sova. Av den anledningen blev andra hotellgäster tvungna att flytta runt.

Vilket djävla rövslickeri. Hade jag bott där och det hade kommit en lismande hotelldirektör och bett mig flytta för att en djävla popfjolla ville det, så hade det garanterat blivit strid. Jag har mitt rum och det är bokat. Jag skall fan inte behöva packa ihop mig och flytta för en sjungande gymråtta. Jag har alltid äcklats över när man skiljer på folk och folk. Att andra människor skall gå på tå, bara för att behaga en persons nycker är rent ut sagt fördjävligt.

Det må vara en sak att Madonna är en popstjärna, men hon är fanimej ingen gud. Nope. Sådant imponerar inte på mig. Man skall inte trycka ner andra människor bara för att man har pengar. Då kunde hon ha flyttat själv eller köpt upp en fabrik som tillverkar hörselproppar.

Jag kan konstatera att jag inte sover sådär jättehårt när jag behöver det. Vaknade halv sju - klarvaken. Kanske kan jag inte slappna av när man har sina saker spridda i två bostäder. Det blir liksom ingen ro då. Men jag kan bara konstatera att det är ju så underbart att slippa gå till jobbet även idag.

Tog en kopp kaffe med Carina innan Hon pep iväg till jobbet - den stackarn. Hon har denna vecka att avverka, innan edt blir semester. Sedan har vi två veckor tillsammans.

Däremot skall jag ta fram min lilla to-do-list och kolla igenom vad som skall göras, den innehåller ju ett antal punkter.

...så kanske den motorcykelåkande flanen inte är ute och varvar sin penisförlängare kl 2 i natt.

Jag vet inte hur det började, men jag och Carina satt och pratade om Facebook. Carina deklarerade helt frank att något sådant där som Facebook vill Hon inte vara med i. Hur som helst kom vi in på vilka man kunde hitta där och när jag råkade nämna att Hennes syrra var där, då brast det.

Så nu kan Ni söka Henne där också. Vi skola alla den vägen vandra?

Sensmoral. Man skall aldrig säga aldrig...   *flinar brett*

Jag kan tillägga att det är lite svårt att få kontakt med Henne just nu. Vet inte varför...  *flinar ännu mer*

Idag svingade jag och Carina oss upp på hojarna för en cykeltur. Planen var att kolla in cykelvägarna till våra jobb. Vi tog det ganska lugnt och det var ett par ställen där vi velade lite. Men vi drog i alla fall till Backaplan innan vi vände om. Strax efter så började det regna. Inte vidare värst mycket, men ändå. Först trodde jag att det var en skur, men det höll i sig hela vägen hem. Men nu har vi fått reda hur det ligger till med cykel- respektive löpväg till jobbet.

Bara att vänta tills jobbet börjar...   :-)