Igår skojade vi lite i teamet och med yviga gester och lite muntra höjningar på ögonbrynen "beklagade" sig att de inte kunde fika eller köpa semlor, eftersom jag går runt och försöker bli mindre. Och det var "så synd om dom". "oj, oj, oj..." Jag sa att då får väl jag se till att bjuda då och då skrattade dom. Men skrattar bäst som skrattar sist. Efter föredraget på lunchen, körde jag iväg till Mohlins konditori och inhandlade 4 semlor. Och den egentliga anledningen var att fira att jag gått ner 10,2 kg vilket jag också sa till de fyra fågelholkar som bara stirrade på mig. Döm om deras förvåning. Jag kände mig coolt kaxig vid det tillfället. Jag -ett, teamet - noll  :-)

Eftersom ett planerat möte blev inställt idag, så infann sig möjligheten att dra iväg och lyssna på ett föredrag, som en bekating till mig höll. Ted Ås pratade om motivation och målsättning. Mycket har jag hört talats om när vi träffats lite här och var på tu man hand. men jag har ju liksom inte hört något föredrag rent konkret med honom så därför var det lite extra intressant. Dessutom höll Ted ett mycket trevligt och intressant föredrag. Det är ju likadant med Kari Martens. Dessutom är det alltid trevligt att göra något annat på lunchen än att bara sitta på restaurang Fido och äta mikrovärmd mat ur våra plastbunkar. Och så är det ju fredag.

Fan. Jag kan inte låta bli. Nu sitter jag här och dagdrömmer, trots att jag har mycket att göra på kneget. Men gårdagens viktbesked har fått mina tankar att fara runt, så det är lite svårt att koncentrera sig idag.

Men jag hade känslan vid nyår och känslan sitter fortfarande kvar. 2010 kommer att bli året då edt vänder. Efter att ha haft 2-3 ganska jobbiga år kommer 2010 att bli jobbigt fast ur en positiv synvinkel.

Jag verkar börja få ordning på vikten. ekonomin börjar sakta men säkert komma under kontroll och om ett par månader gå åt det bättre hållet. Jag har ju inte behövt leva på socialbidrag precis, men det har varit kärvt och det har varit mycket utgifter senaste tiden, som gjort att man har fått vända på mynten ett antal gånger. Det verkar stabiilisera sig på jobbet, i alla fall vad det gäller uppsägningar. Jag utbildar mig. Vägen kommer troligtvis att ligga öppen för mig avseende större utmaningar 2011. Ja, med lite arbete och jädrar anamma, så kan man kanske bryta den taskiga spiral man varit inne i. Det börjar ju även att bli ljust ute, bara det. Det känns faktiskt ganska bra just nu.

Idag är det en av mina favoritdagar i veckan - fredag. Sista arbetsdagen och man är på upploppet inför helgen. Det är precis samma känsla som när man har fullbordat ett varv på en tidsultra och närmar sig tidtagningsmattan. När jag går hem idag har jag passerat mattan och fullbordat varvet. Efter man passerat mattan är man ganska nöjd, fast en kort stund. Sedan är det bara att fortsätta att gneta tills man ser mattan nästa gång.

I och med detta så kan man dra slutsatsen att mitt liv är som en tidsultra? Kanske det. det finns likheter. Denna lilla tanke slog mig på väg till jobbet idag. Men varför är det då så himla kul att sppringa en tidsultra, men inte att jobba? Hmmm...  jag får nog ge mig ut på ett varv till.