Jag har startat upp dagen med frukost tillsammans med Carina och kaffe bryggt på nymalda bönor. Inte varje dag vi gör detta tillsammans eftersom jag min sömntuta ligger och snusar på morgonen.

Efter frukosten drog jag i mig en Vitargo Carboloader, med morgondagens Göteborgsvarvsbana i åtanke.

Jag fick min födelsedagspresent redan nu på kvällen. Men jag förstår varför. Det var en kanonfin kaffekvarn (elektrisk). Vi kunde inte hålla oss. Den invigdes omgående med lite bönor som följt med vid köpet.

Jäklar i gatan vilket gott kaffe det blev. En rejäl skillnad mot det vanliga vakuumförpackade kaffet man köper. Det var en helt annan smak och arom. Nu smakade det verkligen kaffe. Tanken var att vi skall kunna använda den imorgon bitti.

Tack älskling för den presenten, den var banne mig inte dålig och kaffoman som jag är så satt den presenten klockrent.

Det första jag gjorde när jag gick ut genom portarna på jobbet, vara att åka ner till I-trim. Det skulle vara gruppträff där senare på kvällen. Men jag skulle träna. Eftersom jag var tidig blev det en hel del tid över att träna på. Jag körde hela 7 varv i cirkelträningsbanan. Totalt 1 timma och 50 minuter. Det kändes kanon och det var inga problem, trots att jag hade sprungit 23 km morgonen innan.

Jag kunde konstatera att detta var faktiskt en väldigt bra uthållighetsträning och ett bra alternativ till en långpanna. Finnessen här att träningen blir varierad och inte lika monoton som på ett vanligt långpass. Jag tyckter att detta var minst lika bra uthållighetsträning som den hederliga långpannan är.

Sedan har jag inte kunnat låta bli att gå omkring och tänka på nästa års upplägg på vårkanten. Det kommer att bli grejer det.

Hurra! Nu är jag ledig fram till tisdag. Djävlar vad det skall bli skönt. Slappa och träna i en salig blandning. Bland annat skall jag upp i svinottan och springa Göteborgsvarvets premiärbana på lördag. En stilla halvmara i improviserad, men organiserad form.

Denna distans börjar nu segla upp allt mer i min skalle. Det går två 100 miles (160,9 km) lopp i Sverige. TEC100 i Täby samt GAX100 i Skåne. Någon gång kommer jag ju att ta steget till en distansultra. Detta som en avstämning inför ett av mina stora mål - Grand Union Canal Race (London - Birmingham, 233 km). Fördelen med tidsultror är att man har mer kontroll på loppet och att det är en tryggare forma att springa ultra på. Att gå direkt från en tidsultra till ett 233 km långt distanslopp är ingen hit. Därför tror jag att TEC100 kommer att fylla mina behov på ett mycket bra sätt. Kanske 2011 i samband med miin 55 års dag?

Hörde på radion i morse när jag åkte in till jobbet. Det skulle handla om ultralöpning - TEC100 i Stockholm. Jag kom fram precis när man spelade en låt och sprang som en djävla dåre upp till skrivbordet för att få igång radion via webben. Men då fick datorn för sig att installera något djävla skitprogram och allt gick segt. Fan vad förbannad jag blev. Jag skall snoka upp inslaget senare idag.

Sitter här hemma och är faktiskt lite slö, men behagligt slö. Dagens pass kändes kanonbra och det var inga problem med svackor eller annat otyg. Jag har sprungit ganska jämnt och det har inte varit några som helst problem och det är jag nöjd med.

Drygt två och en halv timmas livskvalité i form av morgonlöpning till jobbet. Startade hemifrån kl 05.00 Härlig känsla att springa i mörker och möta gryningen vid Göta älvs strand utmed Göteborgs hamn.  Sprang sedan över Älvsborgsbron och beundrade utsikten. Då insåg jag att detta kommer bli en alldeles underbar dag. Denna väg jag tog idag var knappt 1,5 km kortare än den förra. Detta kommer nog att bli den väg jag väljer till jobbet framöver. den var dessutom trevligare att springa än den andra via frihamnen och Lindholmen. Jag körde med Vitargo elektrolyt sport dryck idag och jag får nog säga att det var inge höjdare. Ja, den funkar, men that's it! Fortfarande så är Dahlblads den vassaste kniven i sportdryckslådan.

Men man kan inget annat än att känna sig tillreds inombords efter ett sådant här pass. Då är då som det är gôtt att leva...