Var ute vid lunchtid idag och sprnag med Carina. Det blev bakåtintervaller i parti och minut. Efter en bit så gick Carina vidare till Kåhög och jag drog vidare upp mot Jonsered. Jag hade då vi skildes ganska exakt 5 km på min Garmin. Turen gick 1,3 km upp, förbi stationen och fabrikerna där jag vände. Jag sprang tillbaka samma väg som Carina hade tagit, men Hon måste dragit på, den lilla vesslan, för jag hann aldrig ikapp Henne. Garminen stanndes på exakt 11 km. Tempot var bra. De sista 6 kilometrarna gick på 34:50, vilket gör ett snittempo på 5:48.

Jag tog i lite extra för att hinna ifatt, men jag kände mig inte utpumpad. Med tanke på att jag sprang en halvmara igår så var jag mycket nöjd med träningspasset. En extra krydda, var att jag såg säsongens första tussilago.

Satt och kollade på Paris marathon på Eurosport. Det blev ett banrekord kross på damsidan, men fransyskan som kom tvåa. Ja, hur mycket hjälp skall tillåtas egentligen. Jag måste nog hålla med kommentatorn att detta var ett gränsfall.

Men dagens bästa nyhet är Jonas Buuds tid på TEC100. Han sprang 100 miles (160,1 km) på 12 timmar 35 minuter. Sanslöst galet bra tid. Och detta i terräng dessutom.

Nu på kvällen har jag haft besök av alla mina killar. Det var faktiskt några år sedan vi träffades allihopa samtidigt vid ett och samma tillfälle. Det var djävligt kul. Den stora dundermissen som gjordes var att jag startade upp kameran för att kolla att det fanns batterier. Carina förevigade det hela, men nu så här efteråt när jag skulle kolla in bilderna, upptäckte jag att det satt inget minneskort i och det hade inte kameran larmat för. Surt sa räven, men å andra sidan var kameran inte dyr....

Idag var det dag att springa Götebrogsvarvets premiärbana. Jag gick upp i svinottan för att få vara med om detta (läs uppoffring).

Vädret var helt perfekt. När jag åkte hemifrån kvart över 7 på morgonen, var det 5 plusgrader, nästan vindstilla och en strålande sol. Bar det gör att man blir på gott humör - trots att man går upp så tidigt. Innan jag lämnade hemmet, drack jag en kopp kaffe och tog en banan. Jag hade med mig min Litepac ryggsäck med vätskeblåsa innehållandes 1½ liter Dahlblads Loadex, samt en bar från I-trim på 200 kcal. Det fick räcka.

Det blev en rejäl samling av löpare som dök upp. Vi var nog närmare 400 stycken. Upplägget var att alla höll ihop. Tempot skulle snitta på 6:30 och de som vara snabbare fick helte nekelt springa fram och tillbaka. Men ingen fick springa före. Under löpningen var det aldrig några problem att hålla tempot eller hänga med gruppen, även om vi stundtals var nere på 5:45 tempo. Men gruppen höll ihop och det var väldigt disciplinerat. Imponerande!

Jag sprang tillsammans med Liselotte Svensson och Claes Wallin under hela löpningen. Och det fantastiska var att vi sprang i ett behagligt prattempo hela tiden och det var inga problem. Hade jag gjort något liknande tre månader tidigare, hade jag klarat distansen, men inte tempo och än mindre att springa och prata med andra samtidigt.

Aldrig har en halvmara kännts så lätt och så enkel som den gjorde idag. Det var verkligen som om det var en vanlig dag på jobbet. Jag kan konstatera att det var laid-back löpning hela vägen. Trots detta stannade jag klockan då Garminen visade 21,1 km och tiden visade då 2:13:34. Så snabbt har jag aldrig sprungit en halvmara sedan St Eriksloppet i september 2005. Då 2:09:56 och då var jag också nästan 10 kg tyngre. Så visst finns det mer att hämta på den här modellen. Den insikten drabbade mig helt klart idag.

Jag är bara så nöjd att det gick så lätt. Nu tänker jag inte bröta på med intervaller och annat krafs för att sänka mina tider. Jag tänker helt enkelt fortsätta att mala på, så kommer det mesta av sig själv. Min taktik kommer att vara kilometerslukande i makligt och i behagligt tempo. Det är liksom min grej. Jag bestämde mig under resans gång idag att det får bli en ny morgonlöpning till kneget på onsdag. Det är ju bara två kilometer längre....

Jag vill tacka alla Er som på ett eller annat sätt har skickat grattishälsningar på min födelsedag. Jag är normalt inte den som firar födelsedag precis, men det är alltid roligt att få uppskattning och det är värt mer en ett stort födelsedagskalas.

Så än en gång. Tack så jättemycket.

Nu börjar jag bli otålig. Jag vill att det skall bli morgon och att jag kan få komma iväg på Götebrogsvarvets premiärbana! Jag är allmänt sugen på att springa en massa olika lopp och tävlingar, helst långa rackare.

Jag är redan och planerar och funderar på 2011 till och med in i 2012 och 2013. Snacka om beroende.

Jag har precis varit ute på terassen och uterummet och plockat fram våra däckstolar. Och med den teakolja jag köpte på Biltema, så har jag nu oljat in våra däckstolar samt det lilla bordet. Nu får det väl torka ett par dagar. Sedan kan vi inviga den och efter en jobbig arbetsdag ta dynan och gå ut och lägga sig där ett tag och dröna.

Nu återstår bara att olja in själva trädäcket också.

Vid lunchtid var jag ute på Shell i Gråbo och hämtade Carinas däck till Hennes gamla bil som jag fraktade ner till Hennes verkstad och lämnade av där. När jag ändå var bort i området av Backaplan passade jag på att smita in till Biltema. Där handlade jag teakolja till våra solstolar och skydd till bilstolarna. Så kallade mekanikerskydd. Ett överdrag på stolen om man är skitig eller som i mitt fall är ganska svettig efter ett träningspass och man skall sätta sig i bilen och åka hem. Då är det inte så kul att svetta ner sätena. Man blir lite petig när man har skaffat en ny bil. Men lägger man så mycket pengar på den, så skall man vara rädd om den också.