Då summerar vi april månad. Totalt har jag sprungit 834,8 km i år och jag har sprungit 231,5 km under april månad. Av dessa 231,5 kilometrar utgör 81 av dessa mitt lopp i Täby - TEC100, som jag fick stanna och kliva av efter halva distansen.

Dessutom har jag hunnit med ett 90 km cykelpass och ett dygnslångt hjärtflimmer. Så det har inte varit brist på action denna månaden. Då får vi väl se vad maj månad har att erbjuda.

Jag ville köra en långpanna idag och fick för mig att springa Aspen runt. Banan kan under inga omständigheter anklagas för att vara lätt. Efter hyfsat lättsprugna fem första kilometer, tog en två kilometer lång stigning vid. Inte brant men lång.

Jag fick en kortare vila med utförslöpa några hundratal meter innan det kom en ny stigning. Därefter dalade banan ner till Aspens pendeltågsstation.

Från Aspens station vort till Aspenäs kursgård, var det hyfsat lättlöpt, men ändå böljande, med lite längre stigningar. Dock inte så stor höjdskillnad. Men nog för att dom skulle kännas.

Svårigheterna började efter Aspenäs på Goråsvägen. Jag hade då sprungit drygt 14 km. Då kom jag in i ett parti med rejäla uppförsbackar. De var så brant att det var till och med jobbigt att gå i dom. Väl uppe, så var det lika brant nerför och så brant att det inte gick att springa på. Sedan kom nästa branta backe. Och så höll det på fram till Humlebadet vid ca 19 km.

Denna berg- och dalbana till väg övergick till en skogstig som var en markerad led. Och vid ett flertal tillfällen blev det fråga om att klättra upp för branter. Det var grymma höjdskillnader. Ett parti vid 17 km hade fin skogsstig som var hyfsat löpbar. Annars var det inte mycket springa under dessa 4,5 kilometrar mellan Aspenäs och Humlebadet.

Väl framme vid Humlebadet var jag rejält mör och det gick inte i ett så högt tempo hem.

Men det var verkligen en vacker runda och mycket att vila ögonen på. Den skall jag nog ta flera gånger.

Det var tur att jag hade med mig så mycket näring och energi ut som jag kunde ta under resans gång. Annars hade det nog blivit ett fiasko.

Vaknar upp till en solig och fin Valborg. Det skall springas idag också. Jag vill fortsätta med att sätta detta med näringsintaget på plats och etablera det. Jag känner mig väldigt optimistisk idag och jag har fortfarande inte känt av ett enda piss från min hjärtflimmerepisod i tisdags.

Nu skall jag käka frukost och dricka kaffe. Ha en trevlig Valborg, för det tänker jag ha.

Första 10 k är kom i gång.
10 - 25 k - transportlöpning
25 - 32-34 k - dipp-time
35 k - mål -defilering ;-)
Jag har tre glädjestunder under ett maraton (förutom målgången).
1. När starten har gått. För då är det ju mindre än en marathon kvar :-)
2. När dippen kommer. Yess! Äntligen kommer dippen. Vad jag har väntat på Dig. Dippen är jobbigast, men den kommer man alltid igenom och då är det värsta gjort. När man väl är igenom den är allting ganska lätt och man inleder defileringsfasen.
3. När man passerat 32 km. Bara 10 k kvar och man räknar ner. Då rör det sig om ensiffrigt antal kilometrar.
Och vid målgång kan man besviket konstatera att dagens livskvalité är till ända, fast man är ju glad att komma i mål.
Mitt råd till förstagångslöpare i marathon:
Var inte rädd för distansen, var istället rädd om Er själva :-)

En improviserad löptur som gick till Humlebadet. Men hemvägen gick genom Jonsereds samhälle, Skulltorp och sedan runt i centrala Partille och hemåt. Totalt 14 km som kändes bra.

Hyfsat jämt tempo hela vägen. Jag fortsatte med att testa att sippa lite HEED varje kilometer. Var 5: kilometer tog jag även en salttablett. Jagmåste säga att det går avsevärt lättare att springa med denna approach till näringsintag. Det ser ut som om jag har hittat en väl fungerande modell.

Fortfarande så här framåt kvällen känner jag mig fortfarande pigg i kroppen. Jag skall nog läsa vidare i Hammers fueling handbook. Än så länge stämmer deras deviser.

Bara denna arbetsdag är över så skall jag ge mig ut på löptur. Idag skall jag spränga 800 kilmetersvallen för året och 200 km denna månad. Jag känner mig stark, jag känner mig motvierad och sugen. Jag skall till Badwater. Något annat är inte förhandlingsbart.

Igår fick jag kontakt med Gunnar Nilsson. Han var med i Badwater 2006. Vi hade ett långt och för mig mycket givande samtal och nu har jag fått tag i en person man kan fråga. Jag fick många bra tips. Tack Gunnar.

Det var ett riktigt lyft på denna dag.

Det kändes riktigt bra att kunna vara ute i löparspåret igen. Nu kan jag åter fortsätta att tänka på och fokusera på Badwater. Som grädde på moset kom de salttabletter jag beställde från Succeed, så nu har jag ytterligare ett vapen att ta till i kampen för att hålla kaliumet på rätt nivå.

Dessutom är de guld att ha med sig på långpassen. Dessutom kommer dessa salttablatter att vara viktiga i Badwater. Mycket viktiga.