Första 10 k är kom i gång.
10 - 25 k - transportlöpning
25 - 32-34 k - dipp-time
35 k - mål -defilering ;-)
Jag har tre glädjestunder under ett maraton (förutom målgången).
1. När starten har gått. För då är det ju mindre än en marathon kvar :-)
2. När dippen kommer. Yess! Äntligen kommer dippen. Vad jag har väntat på Dig. Dippen är jobbigast, men den kommer man alltid igenom och då är det värsta gjort. När man väl är igenom den är allting ganska lätt och man inleder defileringsfasen.
3. När man passerat 32 km. Bara 10 k kvar och man räknar ner. Då rör det sig om ensiffrigt antal kilometrar.
Och vid målgång kan man besviket konstatera att dagens livskvalité är till ända, fast man är ju glad att komma i mål.
Mitt råd till förstagångslöpare i marathon:
Var inte rädd för distansen, var istället rädd om Er själva :-)

En improviserad löptur som gick till Humlebadet. Men hemvägen gick genom Jonsereds samhälle, Skulltorp och sedan runt i centrala Partille och hemåt. Totalt 14 km som kändes bra.

Hyfsat jämt tempo hela vägen. Jag fortsatte med att testa att sippa lite HEED varje kilometer. Var 5: kilometer tog jag även en salttablett. Jagmåste säga att det går avsevärt lättare att springa med denna approach till näringsintag. Det ser ut som om jag har hittat en väl fungerande modell.

Fortfarande så här framåt kvällen känner jag mig fortfarande pigg i kroppen. Jag skall nog läsa vidare i Hammers fueling handbook. Än så länge stämmer deras deviser.

Bara denna arbetsdag är över så skall jag ge mig ut på löptur. Idag skall jag spränga 800 kilmetersvallen för året och 200 km denna månad. Jag känner mig stark, jag känner mig motvierad och sugen. Jag skall till Badwater. Något annat är inte förhandlingsbart.

Igår fick jag kontakt med Gunnar Nilsson. Han var med i Badwater 2006. Vi hade ett långt och för mig mycket givande samtal och nu har jag fått tag i en person man kan fråga. Jag fick många bra tips. Tack Gunnar.

Det var ett riktigt lyft på denna dag.