Alla inlägg under februari 2012

Av Stefan Manning - 26 februari 2012 17:34

Nu framåt dagen började jag känna mig jungrig och både jag och Carina kände oss sugna att smaka lite på vårt importerade öl. Av den anledningen traskade jag ner till pizzerian och köpte hem 2 pizzor, så att vi hade något till ölen. En härlig och god avslutning på en superfin helg.

Imorgon väntar hamsterhjulet igen...

Av Stefan Manning - 26 februari 2012 12:14

Stenas Kielfärja stävade in tidigt på morgonen. Vi var uppe redan kl 7 och åt en rejäl frukost på båten. Kvällen innan satt jag och Carina och åt buffé. För mig blev det en hel del god potatisgratäng, rostbiff och bearnaisesås. Det luriga detta lopp, var klädvalet. Det blåste ganska bra och jag var lite osäker på hur jag skulle dressa upp mig.

Efter ett tag bestämde jag mig i alla fall. När båte lagt till gick vi ut i ankomsthallen, där vi fick våra nummerlappar. Så efter det sedvanliga passet att få ihop löparmekanot (dvs. sätta på nummerlapp och montera tidtagningschip), var jag klar för start.

Carina, som dragits med en riktigt envis förkylning var tvungen att stå över halvmaran Hon var anmäld till, men följde med som support istället.

Banan var en synnerligen platt vändpunktsbana på 10,5 km som man skulle springa 4 varv på. Den gick hela tiden utmed Kiels hamn och var faktiskt ganska vacker. Det låter ju inte så där upplyftande när man pratar om Kiels hamn. Det skall också tilläggas att det är en mycket vindkänslig bana. Men är förhållandena de rätta, så är det hit man skall åka om man är sugen på att sätta pers. Underlaget är blandat. På själva hamnpromenaden var det belagt med betongplattor. Ganska hårt underlag, men man kunde under stora delar av banan springa på en gata som var avstängd under loppet och fick då lite mjukare asfaltsunderlag att springa på. Så det blev inte så mycket spring på hård betong, som jag trodde utifrån andra berättelser.

Mina avsikte var att komma dit och få springa ett marathon. Jag har haft problem med att springa sedan jag fick min diagnos på artors i vänster knä. Det har gjort att jag inte kan hålla det tempo jag gjorde fram till senhösten. Mina passa har blivit långsamma, men det är priset man får betala om man överhuvudtaget vill springa. Jag har dock kunnat notera att farten har ökat något den senaste tiden, men inte mycket. Jag äter min glukosamin och styrketränar. Det är väl det enda jag kan göra, plus att jag använder mitt knäband, som jag spänner under knäskålen. Då går det bra. Ytterligare smolk i bägaren är att jag börja känna smärta under foten och kan konstatera att min gamla hälsporre börjar knacka på dörren. Under veckan som gått har jag rullat foten på banydboll, stretchat och kört tåhävningar.

Med denna bakgrund räknade jag inte med stordåd och jag var definitivt inte 100 procent säker på om jag skulle kunna fullfölja hela disansen. Inriktningen blev att klara maxtiden på 5½ timma. Jag gjorde 5:39 på den synnerligen tuffa banan i Kalundborg i Danmark. Så det borde ju gå på den synnerligt platta Kiel-banan.

Min vana trogen parkerade jag mig i den bakre delen av startfållan. Bredvid mig stod Barbro Paraniak som dessutom är en av arrangörerna till denna mycket trevliga resa.

Starten gick och som vanligt drog det iväg några hundra meter innan tempot lugnade ner sig. Jag bestämde mig för att ta rygg på Barbro. Mycket ogentlemannamässigt lät jag henne ta vinden på väg ut till vändpunkten. Den var ganska ojämn, men jag tyckte inte vinden var så besvärande, bortset från två sektioner på banan, då man verkligen fick känna av den. Så det var inte så farligt som jag hade befarat. Barbor höll ett jäkla tempo och jag insåg att detta skulle jag inte mäkta med hela loppet, men jag besträmde mig ändå för att hänga på åtminstone det första varvet. Vi låg på kilometertiden som var runt 6:20. Det är riktigt snabbt för min del. Men så länge knäet inte bråkade så körde jag på. Hälsporren gjorde sig inte heller påmind, bara att köra så länge det höll.

Gansk exakt vid 6 km skylten drog Barbro ner på tempot och jag gick förbi. Jag utgick från att hon ville att jag skulle dra lite. Så jag körde på och kom ner för den första varningen. Gång och cykelbanan vi sprang på gick precis utmed den ca 200 m lång målfållan. När jag nådde den, såg jag 40 km-skylten. Ganska knäckande att komma ner sista varvet, springa paralellt med målfållan och veta att man har 2 km kvar innan man kan springa in i den. Fördelen var att jag hade ytterligare några varv på mig att få in denna lilla grej mentalt och vara förberedd på det.

Fortfarande var det inga problen med vare sig knä eller hälsporre. Jag kände mig riktigt pigg och fräsch. De första milen gick på 1:04. Jag som normalt har leghat på 1:10 till 1:15 på träningar. Funderade på att kanske hålla igen, men beslöt ända att köra på och springa i mitt komforttempo. Det fanns ingen anledning till något annat. Jag sprang i mitt komforttempo hela loppet.

När jag vände upp vid 9 kilometer, såg jag att Barbro nu låg drygt 50 m efter mig. Jag trodde att hon låg i rygg på mig. För jag tillhör inte den kategorin löpare som vänder sig om för att kolla fältet.

Vid vändspunkterna fanns vätskestationer. Det var väl inget att säga woow över. Det serverades vatten, te och bananer. Men det fina i kråksången var att de hade värmt teet, så det var riktigt skönt att få lagom varmt tee i sig. Men te ger ingen energi och en bananbit räcker inte långt. Därför hade jag med mig tre stora gelpåsar som jag tämde taktiskt vid varvningarna. Dom satt riktigt klockrent. Uttöver det så hade jag två halvliter flaskor med perpeteum som Carina hade. Planen var att leva på gelen under de två första varven och sedanskulle Carina langa en flaska vid varv tre och en flask vid det sista varvet. det funkade perfekt. Vi andra varvet hade arrangörerna fått fram lite cola också. Det hjälpte upp det hela.

Andra varvet gick också som en dans. Jag kunde vinka och ge tummen upp till de jag mötte. Underlaget var stundtal betongplattor som låg på hamnpromenaden. Men jag och de flesta gav oss ut på vägen bredvid som hade asfalt, så det var inte heller några problem. Jag kände mig fortafarande pigg och fräsch under andra varvet. Kilometertiderna gick ner lite gran, men låg fortfarande runt 6:30. När jag varvade för andra gången och gick ut på tredje varvet, så såg jag häpet på klockan och kunde konstatera att min halvmarapassering låg på 2:18! Normalt har jag legat mellan 2:33 och 2:40. Sådana positiva kickar gör ju inte saken sämre och jag kände mig fortfarande riktigt pigg.

Vid tredje varvningen så langade Carina, den första flarran med perpeteum och jag gav mig ut på näst sista varvet. det kändes fortfarande riktigt bra. Knä och leder höll, inget mankemang alls. Detta sätter sig naturligtvis på psyket och ger en härlig kick. När jag passerade halvmaran, insåg jag att jag faktiskt mycket väl kunde gå under 5 timmar. Det tog ett tag innan jag vågade inse det. Men när jag vände vid bortre vändepunkten på det tredje varvet och var på väg tillbaka till målområdet, var det ingen tvekan längre. Kunde jag bara hålla ett hyfsat tempo under sista varvet, så skulle saken vara klar. Jag sprang fortfarande i komforttempo. Visserligen började kilometer tiderna parkera sig runt 6:45, men jag kände mog ändå inte det minsta trött. Alla träningskilometrar, ultraintervaller osv började ge utdelning nu. Allting stämde idag, inklusive förberedelser och uppladdning under veckan som gått.

Perpetuemet blev ett bra komplement och jag satte i mig den sista gelpåsen vid andra vändningen av tredje varvet. Tillbaka vid målområdet langade Carina den sista flaskan. Klockrent.

Det är en härlig känsla när man ger sig ut på sista varvet. Det är som ett långt upplopp, även om det är 10,5 kilometer. Men det känns inte som 10,5 km. Detta varv kröp kilometertiderna över 7 min. Men det gjorde inget. Jag sprang i mitt komforttempo och då får tempot bli som det blir. När jag sprang ut från vätskekontrollen vid den bortre varvningen så dök Queen passande nog upp i min MP3-spelare med låten - Don't stop me know. Nu visste jag att dessa sista 5 kilometrar bara var ren transport och ren defilering in i mål. Jag kände mig fortfarande pigg och inte alls trött. När jag kom ner till målområdet och nådd målfållan, såg jag 40 km-skylten och bara flinade. Va fan är 2 km mer eller mindre, tänkte jag. Det var bara att dra ner till nästa bändning och sedan in i mål.

Jag kände mig oförskämt fräsch när jag passerade mållinjen på 4:51:28, för att inte tala om hur galet nöjd jag var. Detta överträffade alla mina förväntningar.

Direkt efter målgång, gick jag och Carina till Kieler Brauerei. ett litet minibrygger som gjorde grymt god öl. Där tågande jag in, fullt marathonklädd, med nummerlapp och en medalj hängandes runt halsen och beställde en kall och go öl. En av de godaste jag smakat. Vi satt där med några andra löpare ett tag, snackade och hade det riktigt trevligt. Innan vi gick därfirån, tog vi svängen ner i källaren och kollade in bryggeriet. På vägen ut köpte vi på oss en massa öl. 2 st 2 liters kaggar och en 5 liters tunna. Det kallar jag för belöning.

Jag kan säga att de härdade invånarna i Kiel lyfte verkligen på ögonbrynen, då de såg en marathonlöpare med medalj och nummerlapp bärandes på en 5 liters öltunna och 2 ölkaggar, på väg tillbaka till den väntade Stena-båten.

Väl ombord så kunde jag duscka och slappa lite innan det var dags för en kamratmiddag ombord på färjan, som då tuffade hem till Sverige igen.

En fantastik kul resa, ett fanstastiskt fint lopp. Tack Jan och Barbro för ett bra researrangemang. Och ett stort tack till min älskade Carina för en klockren support. You're outstanding!

Av Stefan Manning - 24 februari 2012 10:46

Håller så sakta på att packa mina prylar (lös löparprylar) inför min lilla sejour i Kiel. Det skall springas lite Marathon och det ser ut att blåsa utav helvete därnere. Så det kommer ju att bli intressant.

Av Stefan Manning - 23 februari 2012 19:47

Så där ja! Då var arbetsveckan klar. Imorgon är jag ledig och skall frakta mig ner till Kiel, där det skall springas marathon på lördag. Just nu håller jag på att tvätta och sådana där trivialiteter. Känner mig fortfarande lite osäker. Det är inte helt OK i min högerfot. Jag lever på hoppet...

Av Stefan Manning - 23 februari 2012 06:20

Just nu föds det tronarvingar i det här landet och det hela tar rent hysteriska proportioner. Ledsen att behöva säga det, men dagens kungahus är av enbart representativ karaktär och har inget inflytande på makten i Sverige. Därför kan jag inte förstå varför detta skall haussas upp till dessa idiotiska proportioner. Nyhetsvärde - JA! Men det måste nog finnas lite gränser. Man skall till och med i detalj redogöra för vilken väg dom tog in till Karolinska sjukhuset. Herregud....

Av Stefan Manning - 23 februari 2012 05:48

Sista arbetsdagen denna vecka. Imorgon är jag ledig och då skall jag först sova - som man alltid gör då man är ledig. Senare på dagen går färden till Kiel, där jag skall springa Marathon.

Väderprognosen sär ca 8 plusgrader och 11 m/s, så det kan bli lite småtufft. Men det skall nog gå bra. Jag har ju tränat i sådana förhållanden.

Av Stefan Manning - 22 februari 2012 14:00

Jag har känt mig, seg, hängig och kraftlös hela dagen. Det är en kamp just nu. Jag tror att det beror på den dåliga luften som vi har här. Andra mår inte heller så bra...

Av Stefan Manning - 22 februari 2012 05:32

Igår kväll var det åter LEK-träning. Vi var hemma hos Eva och Nisse i Lindome. Där råder det fortfarande istid, för icebugs var något som var nödvändigt där borta. Så trots dessa tingestar på fötterna blev det lite halkigt här och var. Det vart lite gånginslag då och då. Men hela sällskapet tog sig runt och vi kunde som vanligt avnjuta en god soppa som Eva hade gjort. Denna stund på veckan är helig. Så är det bara.

Tyvärr kände jag att det började värka under höger fot. Misstänker en begynnade hälsporre igen. Så jag håller på med strecth och rullar foten på bandyboll. Så jag kommer nog att ta det lugnt med löpning denna vecka, fra till maran.

Translate this blog

Presentation

Omröstning

Skulle Du kunna tänka Dig att ingå i min supportcrew på Badwater Ultramarathon år 2016? Loppet går genom Death Valley i USA. (Alltså inget bindande - jag vill bara se om intresse finnes)
 Ja!
 Nej!
 Kan jag få tänka på saken?

Ultrastefans Gästbok

Länkar

Fråga mig

11 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29
<<< Februari 2012 >>>

Senaste inläggen

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen

Kategorier

Besöksstatistik

RSS


Skapa flashcards