Glömde säga det. men i senaste numret av Svenska Marathonsällskapets tidning - Marathonlöparen - finns en artikel, tillika berättelse om mina upplevelser där, om 5 Tårns marathon som jag har skrivit.

Kenth och Siv var här idag med alla vovvar och vi hade allmän PC-verkstad. Med bland annat installation av Windows 7 på en Windows Vista maskin. Då är allt inte självklart. Varför göra saker och ting enkelt?

Var det fint väder och härligt att springa igår, så var det banne mej tvärt om idag. I hällande regn och frisk vind var jag ute och kämpade. Av bara farten åkte mina trailskor påfötterna. När jag väl kom ut insåg jag snabbt att jag skulle ju tagit på mig icebugs, som jag skrev igår. Det ihållande och hällande regnet hade gjort all is såphal. Jag var tvungen att gå förbi många passager. Och en gång stod ja på öronen.

Hela detta pass blev bara en lång och seg kamp. Varför avbröt jag då inte? Jag hade bestämt mig att jag idag skulle passera 500 km i årstotal. Har man bestämt sig, så går man ut och gör sitt jobb. Man skördar inga framgångar på att gnälla. Dessutom visste jag att jag alltid kommer att vara nöjd efter sådana här grisppass  och det blev jag ju. Så varför klaga? Jag behövde 15,8 km för att hamna på 500 och idag blev det 16,06 km.

Strax efter lunch var det löparkläder på och ut i friska luften. En underbar dag mötte mig. Solen sken från en klarblå himmel och det var till och med nödvändigt att ha solbrillor idag.

Turen gick som vanligt upp till Humlebadet. Det enda jag ångrade var skovalet. Det var stundtals grymt halt ute och jag tvingades att gå vissa passager. Men det fina vädret och kunde inte stoppa mig. Det var 6 plusgrader ute och jag behövde för första gången på länge in bylta på mig så himla mycket. De 13,1 km avverkades i 7:19 tempo och hade det inte varit för all is och halka, hade det gått betydligt fortare. Dessutom förekom inga protester från knät.

Nu är det verkligen TGIF...

En härlig fin och solig dag och jag är ledig. Denna gång kom jag i alla fall håg det. Jag vaknade med en bultande huvudvärk. Det är i och för sig ganska vanligt att jag får i börjab av ledigheter, när stressen släpper. Och den ultimata huvudvärkstabletten heter löpning. Och idag skall det springas. Nu har jag vilat hela veckan och det är baske mig mer än nog. Denna helg skall 500 km-vallen sprängas.

Detta blir min sista arbetsdag denna vecka. Imorgon skall jag vara ledig och då skall det springas. Nu har jag inte sprungit på hela veckan därför att jag har levt i tron på att kroppen behöver återhämtning. Men nu börjar det fanimej tära riktigt hårt på psyket.

Idag är det sista chansen att anmäla sig till Badwater Ultramarathon - som i år går den 16-18 juli - sedan stänger anmälningsfönstret och deltagare skall sållas ut. Arrangören går igenom de anmäldas meriter och poängsätter dom. De 100 deltaran med de högsta poängen kommer att få en inbjudan till att starta. Och vad kräver arrangörena? Jo. Minst tre st fullföljda distanslopp på 100 miles (160,9 km) de senaste 5 åren. Det är minimum.

Just nu har jag en. Skövde 48 timmars 2010. Då sprang jag 211 km. Men tyvärr faller den över kanten 2016. Därför var det en grov missräkning när jag fick bryta TEC100 förra året och klappade ihop på Skövde 48 timmars i augusti. Så om jag har flyt i år. Så skulle jag faktisk ha möjlighet att få karva en skåra i kolven 3 gånger detta år.

Närmast TEC100, därefter Skövde 48H och om jag tränat bra finns en liten, liten möjlighet att kunna göra 160,9 km på Bisletts 24 timmars i november. Då har jag minikraven. Men jag vet att det inte räcker. Det måste till mera. Ju mer desto större chans att bli invited. Så nu vet Ni varför jag tränar så hårt. Men skulle jag ta dessa tre skalper i år, så är jag formellt berättigad att söka redan 2013. Sedan skall det bara fram lite pengar också.

Alla pratar om det oranga kuvertet, men ingen verkar ha sett det. Då undrar ju vän av ordning, när detta fenomen skall dyka ner i brevlådan? Likaså kan man ju undra när det röda kuvertet kommer också.