Nummer fem. Detta var första intervallen som kändes bra. Nu bestämde jag mig för att allt annat än det rena springandet var lågprioriterat. Åt helvete med allt annat, jag har ju för f-n viktigare saker för mig än att dippa och ha magont. Sånt kan man ha se'n. Nu kändes det bra och har jag även gjort den psykologiskt vikta femte intervallen. Denna intervall var jag nöjd med, det blev även min snabbaste. Bara tre kvar. It's the final countdown...

Jag hade inte tid och blogga förra pausen. jag passade på med en ordentligt reorg och varm dusch. Men jag fattar nada. Jag har haft ett helvetes kval denna intervall. Det har gjort ont. jag kände mig illamående och höll att spy. Sedan fick jag håll och jag kände mig allmänt mentalt kass. Ungefär som i Skövde i somras. Men så täkte jag åter på att jag var i Badwater och sprang. Såg hur luft darrade av den heta asfalten i den 50-gradiga värmen. Förra intervallen passerade jag Furnance creek och är nu mitt i Death Valley på väg till Stovepipe Wells. Jag glömdeåter mina bekymmer och att jag sprang i 5 minusgrader. Och nu gjorde jag min näst snabbaste ultraintervall. Jag kan förstå om folk tycker jag är knäpp. men det viktigaste är att det funkar.

Jaha. Denna gång fick man fanimej veta att man levde. Var förra svängen bra, så var det tvärtom nu. Det var bara så jobbigt. Det kändes som om blodsystemet bestod av bromsvätska. Men på något sätt lyckades jag ta mig runt. Det tog 9 minuter längre än förra gången. Och knähelvetet fortsatte att trilskas. Det verkar som mitt knä inte gillar kyla. Och ändå var det inte så kallt ute nu. 5½ minusgrad visade termometern när jag gick ut.Det blåste nu en svag vind. Var det öde förra intervallen i Partille, så var det totalt folktomt nu. Fick nästan känslan av en spökstad...

Så var vi igång med ultraintervallerna. Jag har precis varit ute och dragit den första intervallen. Den blev 10,2 km lång och gick på 70 min. Tyvärr går det inte fortare just nu, men det får jag leva med Jag fick ingen bra start, för det värkte nästan genast i vänster knä, där jag har atrosen. Men det släppte efter en dryg kilometer, sedan var det bara att köra på. Det var 7 minusgrader ute och nästan vindstilla i ett öde Partille. Nästan inte en själ ute och lika öde lär det ju bli nästa intervall. .Jag har fyllt på med energi och nu är det dags att ta en liten lur innan nästa börjar. Men det är skönt at det är igång i alla fall.

Det var en händelserik dag idag. Jag fick besök på jobbet av Carina och vi åt en gemensam lunch. Riktigt trevligt minsann. Jag stämplade ut tidigt idag och vi åkte gemensamt hem. På vägen hem uträttade jag lite ärenden. Jag handlade lite föda a la ultraintervall special.

Dessutom hade jag flyt. på hemvägen hämtade jag mina skor från Wiggle på DHL. Två par ASICS Nimbums 13. Fick båda för 230 pund (2560 kr). ett par i Sverige kostar 1900 spänn. Det blir ju klockrent att få springa in dessa under varsin intervall ikväll. Nya skor och insppringing på köpet. Kanoners.

När jag var på väg ner till Allum för att handla fick jag ett SMS att min beställning med Perpeteum och HEED hade kommit. Så även energitillförseln var räddad. Jag hade förvisso en backup i form av Dahlblads Loadex som också är riktigt bra.

Så nu är allt klart för start. Det kommer att bli en underhållande och grymt jobbig dag och även en intressant resa i mitt inre...   :-)

Vid midnatt smäller det! Då startar jag den första intervallen av åtta i årets första upplaga av ultraintervaller. Jag springer 10 km hemmavid och springer sedan 7 st 10 kilometare till med start var tredje timma. Så kl 21:00 imorgon går jag ut på den sista rundan.

Jag har tillbringat lunchen med att lyssna på ett föredrag med som min vän Kari Martens höll. Jag känner igen mig en hel del i hans berättelse. Fick även hälsat på Michael Södermalm som talade innan Kari skulle upp på scen. Ett trevligt avbrott på dagen.

Nu har man satt in ett brummande mätsintrument i vårt landskap för att göra mätningar på luftföroreningar, mögel etc. Denna lilla manick skall stå och brumma i 24 timmar. Smällar man får ta. Vi kommer ju att få ett resultat hur det står till med luften. Så jag är tacksam för mina hörlurar och Spotify.