Jag fick banne mig till en lunchlöpning idag. Jag drog som vanlig runt Arendalsområdet, men höll mig till den korta runda, som uppmäter den mycket blygsamma distansen 7,55 km. Solen sken från en klarblå himmel och man blev bara varm i hjärteroten av att få komma ut och springa. Trots att det var en riktigt tuff motvind, men sådant gör abara att man känner sig mer levande.

Efter alla gårdagens Badwater-orgasmer var det skönt att få denna löprunda. Dessutom fick jag sprungit in ett av mina ni par löparskor, som anlände igår.

Vilken höjdardag det blev igår. Från att knappt kunnat sova natten innan och vaknade upp med rödsprängda ögon efter någon timmas sömn, så utvecklade dagen sig positivt. De goda nyheterna strömmade in. Jag fick mitt sista paket med skor och Badwatersouvenirer. Och som pricken över i:et. När jag satt och tittade på vetenskapens värld så popppade det upp ett inslag från Badwater där också!

Jag skall idag göra allt jag kan för att även denna dag skall bli positiv. Av den anledningen har jag tagit med mig löparkläderna för en lunchlöpning.

Jag vill tacka alla för alla positiva kommentarer om min artikel i tidningen Marathonlöparens senaste nummer. Det är alltid roligt att få feed back, speciellt positiv sådan. Sådant som gör att man kan skriva fler gånger. Tack skall Ni ha!  :-)

Det är inte nog med positivt inflöde. Idag när jag satt och kollade på vetenskapens värld på SVT2 fick man helt plötsligt se Jamie Donaldson springa Badwater. Lycka! En dag skall jag också springa där.

Detta är kvalitets-TV, åt helvete med melodifestivalen.

Idag kom ett paket från USA jag väntat på. Del två par ASICS Trail attack. Men en speciell sändning av Badwater souvenirer som jag beställt från Zombierunner - Badwaters officiella shop. Det blev en nyckelring med en miniatyr av the belt buckle alla deltagare får som går i mål. Den skall vara min inspriration och påminnelse om min stora dröm. Utöver det lite bildekaler, t-shirt, kepsar och handdukar. Allt detta skall jag ha och kunna se på, känna på när det känns som jobbigast. en påminnelse att hålla fast vid sin dröm och aldrig, aldrig ge upp. Whatever it takes.

Dessutom Badwaters officiella race caps DVD. I år inföll julafton den 20 februari.

Gissa om jag kommer att vårda dessa tingestar ömt. Har redan var nere och pyntat bilen med dekalerna  :-)

I have a dream and I will fullfill it...

Ny vecka igen. Det har ju blivit lite springa av i helgen och dessutom har man hunnit ägna sig åt konst. Det kunde jag inte ens själv tro. Starten kunde blivit bättre. Jag har sovit ganska dåligt i natt och känner mig inte på hugget, precis. Men man överlever väl denna dag precis som alla andra.

Jag och CArina har slagit ett slag för kulturen och under förra året gått med i Partille Konstförening. Nu visade det sig att under det årliga januarilotteriet, så hade vi vunnit ett kontsverk. Föreningen lottade ut 50 konstverk och vi stod som nummer 25 på listan att få välja.

Alla vinnarna samlades vid Partille slott och vinnarna fick gå in ensamma i turordning och välja ett alster. När det blev vår tur och vi kom in i hallen, så fastnade blicken omedelbart på en akvarell av Anders Andersson. Besök hette den och föreställer en segelbåt liggandes för ankar. Carina och tydligen också fastnat för den. Vi gjorde en snabb lov i rummet, men vi hade bestämt oss för denna. Kollen var för att se om det fannas något annat vi gillade. Ja det fanns, men det sa inte klick, som det gjorde med denna tavla. Så vårat val var egentligen över inom 5 sekunder.

Nu hänger den fint på väggen mot terassen och den kommer att göra sig bra mot de vackra solnedgångar vi har.

Vilken skillnad det var att springa idag, från igår! Jag valde att dra några varv på ultraintervallbanan och där var det ju isfritt! Det var mer spring i benen idag än tidigare i år. Jag passerade milen på 63 min och så fort har jag inte sprungit sedan jag fick min artrosdiagnos i början av december. Jag hade till och med en kilometer under 6 minuter. I och för sig skall jag ju medge att på den tionde kilometern så började det känns i knät. Så det verkar tydligen som om jag hittat gänsen för snabbhet. Kanske jag kan dra på lite till när jag går ner ytterligare i vikt. Men 63 min är ju vackert så. Jag hade från början planerat 5 varv (10 km). Men eftersom jag sprungit på så pass mycket valde jag att ta ett varv till i ett lugnare tempo. Kalla det nerjogg om Ni vill. Så totalt blev det 12,86 km fin löpning och därmed passerade jag 200 km denna månad.