Hoppet är det sista som överger en, sägs det. Men så här när man börjar komma på bättringsvägen får hoppet en rejäl schuss framåt. Jag börjar redan drömma och planera för kommande tävlingar. Närmast 24 timmars i Trollhättan, sedan Båstad marathon helgen därefter och månaden och min semster inleds med ironman i Kalmar.

Nu tycker många att jag är en djävla idiot som håller på så här. Men låt dom tycka det. Efter en sådan här ofrivillig frånvaro från träning i allmänhet och löpning i synnerhet, så inser jag hur mycket jag håller av detta. Jag kan inte lämna en bra förklaring till denna kärlek till löpning, Ni måste helt enkelt prova och ta det till Er för att förstå.

För mig är har det blivit en biljett till ett helt nytt liv och en möjlighet att få lära känna så många mer eller mindre likasinnade människor runt om i landet. Jag har även fått fantastiska upplevelser och samtidigt en resa i mitt inre som är oslagbar. Att få springa långt och länge är en förmån jag tänker utnyttja så länge det bara går.

Om Ni ursäktar skall jag åter drömma mig in i denna värld - drömma om resan till utmattningens allra yttersta grtänstrakter.

Hej igen. Jag har varit ganska däckad det senaste dygnet. Men idag har det börjat gå mot det bättre igen. febern är borta, men snörvlig och lite lätt hostig är jag fortfarande. men framför allt. Jag är djävligt träningssugen. Trots det skall jag ha disciplin att ta det lugnt denna helg.

Tyvärr har denna sjuksejour slagit mot vikten och jag har hoppat upp ett par kg. Det är ju helt sanslöst! Att man skall vara så känslig för sådant här. Åt som vanligt nere i Malmö och gick sedan tillbaka till programmet, som jag brukar. Men ändå har jag gått upp. Tyvärr får jag inte veta hur mycket, eftersom jag missade vägningen igår på I-trim. Då var jag knappt i skick att ta mig ut ur lägenheten.

Så nu är det bara att ta på blåstället och börja jobba igen.

Hej kära läsare. Just nu orkar jag inte skriva, så jag gör ett uppehåll tills jag blir frisk igen.

Fan också, nu har jag blivit sjuk på riktigt. Jag har lyckats jobba med nöd och näppe - hemifrån. Tyvärr så måste jag baxa mig in imorgon för en kort sejour på förmiddagen.

Det är inte så mycket jag kan göra åt det. Det är bara att låta skiten ha sin gång.

Så här i förkylningstider och man själv är drabbad, så kan man inte göra annat än att dagdrömma om kommande träningar och tävlingar. Just nu sitter jag och drömmer mig bort till ett kommande 24 timmarslopp. Tänk att få vara ute på en slinga och bli djävligt trött, umgås med vänner och samtidigt vara glad. Kan man ha det bättre då?

Fan vad jag önskar att denna dag är över. Känner mig lite lätt febrig nu och idag av alla dagar så skall vi jobba till 20 ikväll. * stööön *

Jaha. Då har man åkt på en förkylning då. Jag känner mig ganska tjock i halsen och igår var jag rejält hängig. Troligtvis är det någon skit från broloppet, vilket jag inte är förvånad över. Det regnade ju kraftig och vi blev blöta, blåsten hjälpte till, sedan kom solen fram, däreftre regn igen osv.

Då är det bara att ta sig igenom denna och försöka se glad ut. Någon träning blir det inte de närmaste dagarna.

Det blir nog till att vila. Jag har känt mig ganska hängig och att jag har en liten "tupp" i halsen. Inte ett hundra procent med andra ord. Det brukar bli så här ibland efter en del lopp när immunförsvaret är nere. Men det går väl över det också.