Natinaldagsloppet var min kompensation. Först var jag anmäld till Stockholm marathon, men den hoppade vi. Sedan hittade jag ett 24 timmars lopp i Holte i Danmark som jag tänkte köra. Men jag vek ner mig i sista stund eftersom jag är osäker på mitt knä. Jag ville inte ta några risker.

Men lite ångerfull blir jag när jag såg att Niklas karlsson som är en av grundarna av internetsajten jogg.se had gått och vunnit detta lopp. Jag kan bara lyfta på hatten och gratulera. Mycket bra jobbat. Jag skall vid ett senare tillfälle tappa av Niklas på information om den banan.

Idag var det att stiga upp till klockan trots ledig dag. Men det var ju cykeltävling på schemat. Efter lite frukost och kaffe tog jag en lugn transportcykling bort till starten på min gamla arbetsplats Kviberg - ungefär 5,5 km. Den tog ungefär 15 min. Jag hämtade ut nummerlapp till mig och Eva, smötte upp ca 10 minuter senare. Klockan 09:00 spelades nationalsången (naturligtvis) och därefter gick startskottet som avfyrades av en gammal kanon. Ett gäng tillar i uniform m/39, bössa och hjälm ledde alla cyklisterna ut på Utbyvägen på sina TTAC - militärcyklar (TTAC = Tung Terränggående AttackCykel). Ett trevlig inslag. Hela Utbyvägen var knôkfull av cyklister. Minst en lika häftig scen som starten av Stockholm marathon. Hyfsat snabbt töjde fältet ut sig och bråttomnissarna satte iväg.

Jag och Eva trampade på en ett behagligt tempo. Det gick ändå fortare än på Hisingen runt. Vädret var kanonfint med solsken runt 20 grader och en medvind, som dock skulle omvandlas till en motvind på slutet. De första två milen var ganska lättcyklade. Därefter började banan att bli mer kuperad. Den 10 mil långa banan skulle hålla 1000 höjdmetrar, så vi visste om ett den inte var flack och vi hade blivit varnade för det. Men jag blev ändå positivt överraskad. För inte fan vad den banan så himla jobbig som folk ville påskina. Det fanns en backe med 11% stigning. Men den tog jag sittandes och låg hela tiden på och körde på största klingan även om det inte gick fort. Det hela blev liksom en principsak. Men det var väl den backen och i slutet på banan - Härkeshultsbacken - som också höll en motsvarande lutning gissar jag på, där man fick ta i nämvärt mer. Annars var det en ganska enkel resa trots alla uppförsbackar. Men banan var grymt vacker. Det var verkligen en fröjd för ögat. Den tråkigaste biten var efter Hindås och fram till Härkeshult. Där var det också en uselt dålig asfalt. Innan vi kom till Landvetter inträffade dock en allvarlig incident. En bil körde väldigt när med ganska hög fart. Den körde så nära att den touchade Eva på handen och hon vinglade till. Jag låg strax bakom och hörde ljudet när touchen mellan Eva och bilen kom. Föraren måste hört det också men sket i det och fortsatte. Tyvärr hann jag inte ta regestreringsnumret på den djäveln och det var tur för honom. Hade den bilen varit ytterligare en någon millimeter mer till höger, skulle kraften varit så mycket större och då hade Eva bokstavligen talat flugit av vägen. Men allt gick väl och vi var lite chockade en stund. Det kunde gått riktigt illa den gången. Riktigt otäckt var det.

Vi kom i mål på ca 4 timmar och 20 minuter. De sista två milen tog vi det ganska lugnt, dessutom hade vi en kännbar motvind och vi ville helt enkelt inte ta i för mycket.

Lite surt var det att när vi kom till första depån, så hade bullar och bananer tagit slut. Det var tydligen många efteranmälningar. Och när vi kom i mål hade även medaljerna tagit slut. Lite irriterande, men arrangören skulle fixa fram flera och skicka hem via post. I den efterföljande utlottningen, vann jag en cykelslang. Jag som aldrig brukar vinna på nummerlappen. Men idag hände det. Vi avslutade det hela i matsalen på gamla Lv6 med pasta. Jag förstärkte kosten med två flaskor kallt öl som lätt och geschwindt gled ner i strupen.

Vi var i alla fall båda nöjda med dagens insats. Det är ju det som räknas. Eva tog bilen hem till sig och jag fick mig en lätt transportcykling hemåt.

Enda gången jag sätter klockan och går upp innan jag vaknaar av mig själv på min lediga dag, är när det är tävling. Så är fallet idag. Jag skall strax ge mig iväg till starten av Nationaldagsloppet och cykla en krävande 10-milare. Starten går på min gamla arbetsplats Kviberg. Så jag kommer även att få en liten nostalgitripp på köpet. Det ser ut att bli ett strålande fint väder. Så det är väl bara att spänna på sig cykelskorna och ge sig av.

Idag har jag gjort lite av varje. Huvuduppgiften idag var att fixa iordning cykeln inför morgonens nationaldagslopp. Jag gjorde justeringar efter en artikel i tidningen aktiv träning. Bland annat höjde jag sadeln nästan 5 cm, inte undra på att man fick knäont på Hisingen runt. Jag har även flyttat tillbaka sadeln 1½ cm. Imorgon får vi se hur detta utfaller.

Medan jag var ute på terassen passade jag på att tvätta en liten bit för att se hur tvättmedlet funkade.

Under kvällen har jag bakat Runekakor. Dom blev sisådär. Dom smular sig lite väl enkelt. Men dom är fullt ätbara.

Allte detta har timats in så att jag har kunnat följa sändninge från Stockholm marathon.

Det har varit hektiska dagar. Gårdagen blev ganska intensiv med min hårda träningsavslutning. Huvudmålet för det i går var mötet på I-trim. Jag trodde att jag hade gått upp denna vecka, men icke. Jag hade gått ner, dock inte så mycket, men nedgång var det. Från 79,1 till 78,8. Det blir BMI 24,6. Striden fortsätter. Denna nya period skall jag bli mycket mer försiktig. Målet skall vara att jag kommer in inom mitt viktfönster - 77 kg. Tanken är att jag skall vara viktstabil på 75 kg, men jag skall ner till 73 innan jag avbryter själva viktminskningsdelen. Då har jag nått den nedre gränsen för min viktminskning.

Det märks nu att det är lite svårare att tappa vikt än vad det var i början och det börjar också bli svårare att hitta balansen mellan träning, vikt och kost.

Så har nu min yngste telning tagit sin student och det formella klivet in i vuxenvärlden med allt vad det innebär. Jag kan inte låta bli att känns mig gammal. Löjligt kanske, men så är det.

När vi samlades idag utanför Dergårdsgymnasiet då var det varmt, rejält varmt och jag drog en lättnadens suck när jag gick tillbaka till bilen. Efteråt var det lite studentmottagning hemma hos Eva (min exfru). Av mig och Carina fick han ett uppskattat collage som Carina hade kläckt idén till och designat. Den såg ut att ha gjort en bra succé. Det tycker jag var roligt.

Men nu är det gjort och jag har rasat ihop en stund framför TV.n innan jag masade mig till datorn.

Vaknade ändå hyfsat tidigt. Har pyssalt med olika saker idag. En elektriker vär här och fixade ett uttag. Mikaels skor har kommit och dom hämtade jag ut. Sedan har det varit lite slappande. Nu skall jag göra mig iordning för att åka iväg till Lerum. Niklas tar studenten. Sedan blir det lite mottagning för Niklas hemma hos ex:et.

Men veckans träning känns i kroppen idag, så det är absolut inget fel med en vilodag.

Idag har jag planerat att springa från jobbet till I-trim (ca 12 km), träna lite, dvs några varv på cirkelträningsbanan där, ha möte samt konditionstest och sedan springa vidare hem till Partille (ca 11 km). Efter detta mastodontpass, blir det vila imorgon. För då tar minstingen studenten. jag ser verkligen fram emot denna utmaning. Jag är ganska trött ikroppen efter veckans träning. Vi får ser hur långt kvällens övningar räcker.