I dag var det ganska bra på jobbet. Den första åtgärden blev att boka ett spinningpass med Jonna till kvällen. Det var så där lagom med action, man hann med allt och det var lagom. Inte ofta det händer, men när det händer, då känns det bra. När jag kom hem hamnade jag av någon anledning i soffan, där jag nickade till lite.

Vaknade och var ganska seg. Men jag svidade om till löparkläder när Carina kom hem med sin nyservade bil. Jag kände trots allt attenbart spinning hade varit lite beigt. Så det blev löpning till passet och som god sambo som Carina är, tog Hon med sig en väska åt mig med lite ombyte och cykelgrejor. Jag insåg att 6 km kändes litekort, så jag drygade ut löprundan genom att ta ett varv runt Stenkullen också. Totalt 8,4 km. Denna gång var snitttiden 6:02 per kilometer!! Wooow! Skitnöjd! Nu är det en tidsfråga innan jag är tillbaka under 6 minutersnivån. Det blir bara bättre och bättre. Enda smolken i bägaren är att viktminskningen inte är lika framgångsrik, men man får vara glad för de framgångar man skördar. Det känns ändå som om jag är på G, så att säga. Direkt efter löpningen gick jag in på LSC och körde ett en timmas spinningpass med Jonna. Som vanligt ett bra pass när hon är inblandad.

Alles som alles, en bra dag i Stefan Mannings liv.....

Började dagen i stressens tecken. Först guidade jag Carina till bilverkstaden så att Hon skulle lära känna vägen dit. Sedan bar det av till jobbet och där satt vi otåligt och väntade på en ny fix. Jag var tvungen att bryta upp vid 11 tiden för att snabbt åka hem. Då skulle det komma hem en kille och fixa bredbandet och han dök upp minsann. Men han fick fanimej svettas för att hitta felet och det felet var inte så lätt att hitta. En av kablrna från inkommade fiber till en fördelningsswitch hade blivit lite knäckt precis vid dragavlastningen. Inte lätt att hitta. Han hade dessutom lyst igenom den och den så OK ut.

Samtidigt kom fixen från engelsmännen som jag fick kasta in hals över huvud. Inte nog med det, det var lite felaktigheter i den också som jag och engelsmännen kunde få ordning på ganska kvickt, så mitt i denna internet villervalla frälstes vårt hushåll åter med bredband, typ djävligt snabbt. Denna gång gick det snabbt. Det tog Felia bara två veckor och en blåsning för att hitta och åtgärda detta fel, som skaldjuren i supporten envist försökte få till mitt fel. Vad gör man inte för att slippa skicka ut folk. Det verkar som dom gått kurs inom sjukvården där det sitter en sköterska i telefon och avgör om jag skall få komma till läkare eller inte.

Jag känner mig rejält trött i kväll och skulle helst vilja sitta framför TV:n och blänga på en meningslös film. Måtte jag få vara ledig snart. För att återfå lite livskvalité, tog jag och Carina en promenad till pizzeria Cammmmmmmpär vi löste diverse världsproblem över en öl. Varför gör man inte så här lite oftare?

Idag blev det en låååång sovmorgon. Det finns inget som går upp mot en rejäl sovmorgon att få vakna av sig själv utan att bli väckt. Kanon! I just love it! Idag har jag gått runt och småfixat i huset. Det sista i Niklas rum gjordes iordning.

Jag har även tagit ut utenöblerna och hammocken. Passade på att inviga den med en liten kort powernap. Mmmmm.... underbart. Lite senare på eftermiddagen kom Robert och Malin på besök och vi satt en stund i soffan och löste en hel del världsproblem. En ganska bra dag. Fick inte gjort allt jag hade tänkt mig, men de viktigaste pinkterna på to-do-listan kunde i alla fall bockas av. Nästa viktiga punkt blir att få lite ordning och reda i mitt arbetsrum, närmare bestämt runt omkring mig. På alla de sätt.

Idag gick jag upp tidigt för att göra mig i ordning för Kungsbackaloppet. Jag bestämde mig för att starta igår kväll, för jag kände mig fortfarande stel efter hemskepasset på Sotenleden. Det blev efteranmälan på plats. Jag hämtade även ut Avas nummerlapp. Innan start träffade jag även glanslöpare, puh och vargen. Vargen var väl inte så där jätteuppåt vilket var förståeligt eftersom hon på grund av en förkylning ofrivilligt hade blivit publik. Sådant är aldrig kul.

Starten gick prick kl 11. Första kilometern gick under 6 minuterstempo. Men denna gång slog jag inte av på takten. Jag hade bestämt mig för att springa på så mycket jag kunde tills jag kroknade. På dom senaste 6 timmarsloppen hade jag hela tiden fått hålla igen farten, men det skulle inte ske denna gång. Det var ett strålande solsken, ca 14 grader i skuggan och en måttlig men ändå kännbar motvind på väg upp till vändpunkten. Banan höjer sig mer eller mindre hela vägen till vändningen även om det inte är så mycket.

 Löpningen kändes bra och jag kände mig stark idag, hade ett helt annat driv än vad jag har haft förut. Det märktes. Det var på något sätt som om allt stämde idag. Vid 5 kilometer passerade jag en vätskekontroll, där Avas man Nisse stod. Han langade mig en flaska Gatorade som i förväg transporterats dit. Annars serveras bara vatten som vätska under tävlingen. Detta är nog den enda allvarliga kritiken jag vill rikta mot arrangemanget, som annars är mycket bra. Men på sådana här distanser anser jag det är förkastligt att bara servera vatten. 

Jag fortsatte upp till vändpunkten. 10 km passerades på 62 minuter. Den klart snabbaste tian i år och jag kände mig inte ens trött. Det kändes kanonbra. Hemresan blev ganska behaglig. Jag tryckte på så mycket jag orkade, men jag kroknade aldrig. Sedan hade jag med mig min Gatorade-flaska som jag kunde sippa sportdryck ur. Och detta vågar jag nog påstå var en starkt bidragande orsak till dagens resultat. Det hade nog inte blivit lika bra med bara vatten.

Vid 15 km passerade jag Nisses vätskekontroll igen och fick min andra flaska langad. Den första flaskan hade efter lite lättare ransonering tagit slut en dryg halvkilometer innan vätskekontrollen. Nu hade jag vätska hela vägen in till mål. Och det kändes fortfarande hur bra som helst. Jag var verkligen själv ganska förvånad. Jag körde på och höll ett ganska jämnt tempo hela vägen in till målet. Den sista kilometern var fruktansvärt seg. Men jag passerade mållinjen 2 timmar och 16 minuter efter starten och jag är bara så suuuupernöööjd! Det gick över förväntan bra. jag hade allvarligt räknat med att försöka komma under 2:30. De senaste två  6-timmarsloppen i Skövde och Tibro hade gett 2:32 vid halvmarapasseringen. Därför ville jag under 2:30. Men att jag gick in på 2:16 kunde jag inte ens drömma om. Jag måste gå tillbaka till 2005 för att hitta ett bättre resultat. St Eriksloppet, då blev det 2:09 och på broloppet blev det 2:15. Jag gjorde även 2:17 på Sala Silverman - en halv ironman och hade jag ett njurstens anfall på morgonen. Annars var det ca 2:20 och över. Det skall tilläggas att då var jag bättre tränad och lättare då. Så detta gör att jag är så nöjd idag.

Som jag har sagt så många gånger. Det gäller att ha tålamod, förr eller senare får man skörda.

Efter loppet åkte jag med Ava och Nisse hem, där vi eftersnackade. jag tog en dusch och sedan åkte vi till kråkan och åt. Det börjar nästan att bli tradition 

Vaknade upp i dag på hotellet på Nordens Ark. Efter en god frukost delade vi upp hos i tre olika grupper för att vara med om programpunkten Mäktiga möten. En grupp skulle få möta Amurtigern, den andra gruppen Amurleoparden och den tredje gruppen skulle få möta Järvar. Jag valde Tigergruppen och måste få säga att det var verkligen ett mäktigt möte. Att få sitta och titta in i en tigers ansikte bara en halvdecimeter bort (tur att det var galler emellan) var grymt häftigt. Jag kunde känna tigerhonan Spartas andedräkt. Att få på så nära hålla se rätt in i ögonen på en tiger- eye of the tiger bokstavligen talat! Detta möte gjorde djupt intryck på mig.

Var hemma vid 15 tiden. Vid 16-tiden kom en kille hem och kollade på vårt bredband. Han konstaterade att konvertern var trasig och att ett styrkort ute i switchen troligtvis hade gått hädan. Han skulle rota fram nytt och återkomma på måndag. Men nu har jag mobilt bredband, så jag klarar mig.

Dessutom var jag tvungen att jobba lite när jag kom hem. Sånt är livet. Nu skall jag förbereda mig för att kuta Kungsbackaloppet imorgon.

Bilden: Får jag presentera tigerhonan Sparta.

Idag åkte jag iväg på konferens. Vi skulle vara på Nordens Ark utanför Smögen. Det började inte bra. På motorvägen efter Kode började motorkontrollampan lysa, fast bilen stannade inte. Troligtvis är det katalysatorn som börjar ge sig, så det går ju fortfarande att köra skrället.

Men jag kom fram i alla fall. Eftersom parken stängde kl 15 lade vi om programmet och hade friskvård kl 14 (läs löpning för min del). Problemet var att jag käkat lunch knappt en timma innan. Jag och några till bytte om och gav oss ut för att springa på Sotenleden i strålande solsken. Det blev dessutom kortbyxepremiär för mig. Leden var grymt kuperad och på vissa ställen gick dt bara inte att springa. Man fick klättra. Det dröjde inte länge förrän jag fick ett rejält håll. Inte bra att proppa i sig en lunch och springa för tätt inpå. Det fick jag lida för nu. Men vi arbetade oss bort ca 3,5 km. När vi vände hade vi ett par grymma uppför och när vi kom till ett vägskäl, kändes det som om jag hade mjölksyra för ett helt mejeri. Vi vek av från leden och drog den sista 1,5 km ute på landsvägen. Det var skönt att komma ut där och få igång lugn löpning och få bort mjölksyran. När vi kom hem, så fortsatte jag och min teamleader ner till vattnet, där vi tog ett uppfriskande dopp i havet.

Vi konfade ett par timmar till, sedan var det guidning i parken till en mycket bra och kompetent guide. Hela vandringen avslutades med en vargmiddag vid varghägnet. Häftigt att sitta och äta grillat kött, med vargar gående utanför fönstret. Efter en kaffe och avec kom vi tillbaka till hotellet vid midnatt. Innan jag lade mig slängde jag in en fix som kommit under dagen.

Jädrar vad jobbigt det var på Sotenleden.

Inget bredband idag heller. Nu kommer en gök hem på fredag och skall kolla. Jag har snärjt med Niklas rum. För att bli färdig och hinna allt har jag varit tvungen att avstå andra aktiviteter till mitt stora förtret. Imorgon skall jag på konfa med jobbet. Trevligt kanske, men jag känner att jag har andra och mycket viktigare saker på ming agenda. Denna känns bara som en tidstjuv.

Får väl gilla läget....   

Kom lite senare idag till jobbet, hade lovat att köra Carina. men vilken skillnad det är på trafiken! Vi åkte bara en kvart senare hemifrån och det var mycket tätare trafik. Minsann! Dagen till ära började jag att lyssna på en ny CD-bok. Prickskytten av Lee Child. Den verkar bra, jag har lyssnat på några andra böcker av honom förut och har inte blivit besviken. På jobbet ringde Felia och ville att jag skulle koppla ur och i kablar så att dom kunde felsöka. Det vore bättre dom åkte ut och avhjälpte felet istället. Dom jäkla knickedickerna. När jag kom hem satt jag och Carina och slappade en halvtimma med lite småsnack. Sedan drog jag på mig min löparuniform och drog ut. Det blev en liten nätt tur till Stenkullen och tillbaka i det fina soliga vädret. Totalt älgade jag ihop 12,4 km. Alla fall något som piggar upp idag. Tänkte jag skulle ringa tomteverkstaden på Telia, men jag orkar inte. Jag är så djävla trött på dom. Nu får det var slut på telefonleken, jag vill ha resultat. Idag är det precis en vecka som bredbandet är borta.

Carina har varit och handlat så nu skall jag göra lite matlådor. Spaggeti och köttfärssås, jösses vad avancerat! Idag hoppar jag i säng tidigt. 

Det har plingat som fan på dörren idag, den ungen efter den andre har velat kränga majblommor. Ett vårtecken.... ?