Nu fick jag korn på en sida på Facebook. Rhe inclusion tour 2010. Två killar en på cykel och en i rullstol skall ta sig 600 mil. Från Casablanca till Stockholm. Sådant här imponerar på mig och det imponerar rejält. Detta när man tänjer sina gränser och gör något utöver det vanliga. Jag kommer att följa dessa två killar.

Här är deras hemsida: http://inclusiontour2010.se/

Veckans näst sista dag kommer att bli lite intressant. I eftermiddag skall jag gå på ett föredrag som mitt fackförbund Unionen arrangerar i samband med företagshälsovården. Må bra på jobbet heter det. med underrubriken: Ett liv i balans - minskad stress, ökad effektivitet. det skall bli intressant att få lyssna på.

Därefter blir det raka spåret ner till I-trim. Då blir det träning och efter det den sedvanliga veckovägningen. Cirkelträningen på I-trim är faktiskt en väldigt trevlig träningsform.

Det hela kommer att avslutas ikväll med att vara med på IK Joggs årsmöte. En späckad dag, men full av förväntningar. Kul tycker jag.

Efter gårdagens blixtinköp insåg jag att jag faktiskt måste köpa upp en garderob nu. Det får helt enkelt bli en strategi. Jag skall först se hur det blir med ytterligare viktminskning. Om det fortsätter i denna takt så har jag nått sub 80 kg innan sommaren är slut och då kan det vara läge att satsa på höstshopping. Under sommaren klarar jag mig alltid på mitt lager av t-shirtar. Dom mesta kan jag sedan slänga. Jag skall bara behålla några stycken som har ett affektionsvärde för mig, som exempelvis mina finisher t-shirts från Kalmar.

Jag lär också få rotera lagret av funktionskläder. Visserligen skall vi skaffa lite kläder i min nya klubb Team Ultra Triathlon, men jag kommer ändå att behöva lite.

det är fan inte billigt att gå ner i vikt, skall Ni veta. Men det är ju i och för sig ett angenämt problem. Dels för att man får köpa mindre storlekar, dels för att man får något nytt att klä på sig.

Upptäckte att mina slitna och för stora jeans nu hade gjort sitt. Det var ett stort håll på insidan av låret. Bara att kasta dom brallorna. Jag kollade i garderoben på mina andra byxor och kunde konstatera att det ena paret efter det andra var för stora. Det fanns ett kar kortbyxor som skulle funka fortfarande. Men det är ju inte säsomg för det ännu.

Då återstod bara en sak att göra. Köp nya brallor. Det bar därför av i ilfart ner till Allum och Dressman, med Carina i hälarna. Efter en snabb provning av ett par storlekar som Carina hämtat, värptes ett beslut fram och valet stannade på ett par svarat MacGordon jeans. Dessutom köpte jag en ny och kortare livrem. Knappt 10 minuter senare tågade jag ut ur butiken 375 spänn fattigare.

När man kommer in till oss på jobbet, så märks det att många flyttat och att kåken töms. Jag associerar till Ulf Lundells låt - "Jag trivs bäst i öppna landskap...". Även fortsättningen på den strofen är ganska passande - "...nära havet vill jag bo..." eftersom vårt nya ställe ligger precis intill havet och vi har havsutkik.

Så. Nu sitter man på jobbet och har kört lite morgonkontroller. Nu kan man ta en kopp kaffe. Vi skall bara sitta kvar tre dagar till i denna gudsförgätna kåk, som byggstandarden glömde. Från och med nästa vecka börjar vi jobba i det inte minst lika avlägsna, men betydligt fräschare Arendal.

Jag skulle vilja ha ett jobb där jag slipper åka över Göta Älv.

För Er som inte känner till det, så är ultralöpning detsamma som distanser som är längre en en marathon (42195 m), med andra ord så börjar ultralöpningen på 42196 m. Andra menar på att gränsen går vid 50 km eftersom detta är den kortarste tävlingsdistansen på ultra, även om det finns undantag även här. Men rent allmänt är det distanser längre än marathon.

Så här efter Skövde kan jag konstatera när jag läser bloggar och i forum att ultralöpningen är på stark frammarsch. Många var debutarena i Skövde och genomgående är det bara positiva omdömen av detta. Det börjar till och med bli vanligt att man begår en ultradebut - vanligtcvis är det på ett 6 timmarslopp - innan man ger sig på en klassiks marathon.

En av de stora behållningarna med Skövde var att se glädjen i dessa debutanters ansikten, när de kommer till insikt över sina prestationer. Bara att se denna glädje ger full valuta för startavgiften. Ultralöpning är fantastisk och slår det mesta. Finns inget som stärker kropp och själ som ultralöpning. Detta är inget snack, det är ren fakta.

Idag tycker jag synd om min vän Eva, som ligger hemma nerbäddad och hostar. Totalt frustrerad över att hon inte kan träna. Detta är ju ett öde värre än döden. Jag lider med Dig Eva! massor av tycka-synd-om skickas härmed...