Även idag blev det lunchlöpning. Det strålande värdret med en stor gul härligt lysande sol, inbjöd verkligen till detta. Långtightsen ersattes med trekvartlånga tights. Vindjackan ersattens med en långärmad Craft med Windstopper. Turen gick på ren asfalt befriad från is. Det var helt enkelt underbart ute. Totalt avverkade jag 8 km.

Energidippen från Skövde 6 timmars gjorde sig lite påmind lite gran idag. De sista 1½ kilometrarna blev lite sega, men inte dramatiskt sega.

Återigen låg pulsen och snurrade över 200 de första två kilometrarna. men det kändes inget från pumpen, det kändes jättebra. Det visade sig sedan när jag kollade på passet i datorn att dessa två kilomterar var de snabbaste - under 6 minuters tempo.

När jag snackade med Eva i telefon nämnde hon detta med statisk elekricitet. Detta generas speciellt av Craftunderkläder och Garmins pulsbälten är väldigt känsliga för detta. Tipset från henne var att gnida in pulsbandet på utsidan, ovanför sensorerna med lite diskmedel. Detta skall provas nästa gång.

Jag utnyttjade den soliga dagen idag till en lunchlöpning. Det blev nästan 6,5 km i solskenet och jag njöt. Trots att jag varit stel sedan målgången i lördags var det inga problem att komma igågn och springa. Det kändes faktiskt riktigt bra. de sista två kilometrarna kunde jag trycka på riktigt bra derssutom.

Däremot gillade jag inte det jag fick se när jag laddat in passet i Garmin Training center. Pulsen låg åt helvete för högt. Första kilometern låg snittpulsen på 227 och max på 250. Den andra kilometerna var snittet 183 och max 251. Ändå hade jag inte känt av det. Det finns inga kraftledningar eller annat som stör sändningen mellan pulsband och klocka. Normalt brukar sådana störningar inte synas på en kurva även om det höga pulsvärdet registrerats. så det här skall jag kolla lite mer. Men jag fick i alla fall sprungit och det är det som räknas.

Igår tänkte jag varva ner med att sätta mig framför TV:n och kolla en film. Valet föll på TV3 och American Gansters. Nu vet jag att det är reklamavbrott, det får man ta om man kollar på oseriösa kanaler. men varför i helvete måste man ha en blaffa i övre vänsterkant i bilden hela filmen igenom som talar om att stjärnkockarna går mååndag till onsdag!!?? Det skiter jag fullständigt i! Kan man inte få slippa reklam och jinglar medans filmen pågår? Det är väl tillräckligt illa att man bryter för reklam. Men låt då filmen få vara i fred. Vad är det för en djävla åsna som kommit på denna idé. Han eller hon borde ju skjutas på fläcken!

Dessutom retar jag mig på att efter reklamen skall man köra massa trailers för kommande eller andra program. skit i det! Detta tar ju nästan lika lång tid som reklamavbrotten. Det gäller ju förvisso inte bara TV3 utan alla dessa reklam(k)analer.

Hade jag haft oändligt med pengar, skulle jag köpt TV3 och på stående fot avskedat det djävla puckot som kommit på detta med massa skittext under filmen. En sak är 1000% säker. Jag tänker INTE titta på Stjärnkockarna!

Jag har tänkt mycket på gårdagens underbara händelse. Det är alltid roligt att få träffa och prata med gamla vänner och bekanta. Inte minst lika roligt att få göra nya bekantskaper. Här fyller Skövde 6 timmars en viktig funktion för mig, det är minst lika viktigt som att få springa. det gör helgen till den ultimata upplevelsen.

OK! Det var kasst den sista 1½ timmen, men för den sakens skull fanns det ju ingen anledning att deppa ihop. Jag var glad ändå. Jag tror att många tyvärr går ner sig i tidsträsket och funderar över livets mening när km-tiden är 5 sekunder långsammare. Då har man glömt det viktigaste. Det viktigaste för min del med löpning är att det är roligt, avkopplande och att man mår bra. Trots min dipp, så hade jag roligt, jag var faktiskt ganska avkopplad och jag mådde bra. Allt detta för att jag tycker löpning är roligt. Det handlar inte om vilja av stål, inte så mycket som folk kan förledas att tro. Det handlar om grundinställningen - det är roligt att springa. Jag hade längtat så mycket efter att få springa 6 timmars, så när startskottet gick var jag så glad att jag fick nästan endorfinkickar redan på andra varvet och började nästa att grina.

När jag klappade igenom efter 4½ timma så insåg jag att detta var inget att deppa för. Tvärtom, ta Dig igenom det här, se till att uppnå målet. Gör det med ett leende. Jag hade när det hände redan arbetat upp en ganska god marginal till maradistansen och kunde i princip gå sista biten. Men jag valde att försöka springa så gott det gick ändå. För allt som jag gör här och nu, lägger jag i min erfarenhetsbank och tar med mig till nästa lopp. Och då gäller det verkligen att suga ur det mesta ur situationen.

Jag hade faktiskt på gång att för första gången göra under 5 timmar på maran. Men efter 4 timmar såg jag att det inte skulle funka. Grundtanken var att göra 7 varv per minut. Jag låg i det tempot med mellan 3 och 5 minuters marginal hela tiden. Men vid det 28:e varvet låg jag 8 minuter efter. Det fannas då inge naledning att tokrusa för att köra ikapp 8 minuter och jag fick varningssignaler från kroppen att nu var depåerna slut. Så det var bara att konstatera att sub 5 får bli en annan gång. Idag får det bli en mara plus ett varv (43395 m) och så blev det.

Jag skall inför nästa längre lägga ner mer tid på uppladdningen. Eftersom jag går på I-trim och håller på med viktminskning, är detta än mer viktigt (ingen medveten vits där). Jag har normalt ett dagsintag på ca 1000 - 1100 kcal och det är inte mycket att vifta på när man skall köra en ultra. Jag gick ur mitt program på tok försent och laddade inte upp ordentligt. Sedan tog jag in alldeles för lite energi under loppet. När dippen kom var det mer eller mindre försent att rätta till det. Hade  det varit ett 12 timmars eller längre hade man kunnat göra något, men inte på ett 6 timmars. Så här lärde jag mig en hel del.

Det positiva var att jag i alla fall kunde hålla ett bra tempo de första 4½ timmarna och fick till och med många gånger kämpa för att hålla ner tempot.

Nu längtar jag efter nästa mara eller ultra.

Idag var det 6 timmars i Skövde. Förutsättningarna var bra. Strålande solsken och några plusgrader. Däremot fanns det ett litet problem. Utmed en sträcka på ca 400 m, var det ganska geggit och isigt. Det hade arrangören med Reima i spetsen fixat med att låta kommunen grusa upp. Däremot så när isen smälte så sjönk gruset igenom isen och det blev lite halkigt igen. dett märktes mest den tredje och fjärde timman. Men annars var det OK, fats lite jobbigt att springa denna sträcka.

För mig är alltid denna typ av lopp förenad med glädje. Idag var det inget undantag. När startskottet gick var det en härlig stämning i startfältet.

Mitt problem var att få ner tempot. Det kändes så bra och allt stämde. Jag tyckte inte att jag sprang fort. men Garminen visade konstant runt 6:30 tempo. Och jag insåg att detta inte kunde hålla i längden. Men trots det, så halkade jag ner under 7 tempo lik förbannat. Men det kändes ändå bra.

Jag fick instruktioner av Kari att ta in näring vart annat varv och det gjorde. Allting flöt på och det kändes så bra. Det jag gjorde mest var att fokusera på att få ner tempot. Jag fick flera gånger hålla igen i mördarbacken och till och med tvinga mig att gå där. Det hela utvecklade sig till att peka mot en marathonpassering som till och med låg under 5 timmar och detta utan att satsa och slita för det.

Men strax efter 4 timmar kom den schackningen jag väntat på. Och vid ungefär 4½ timma, brakade det ihop totalt. Jag tog helt enkelt slut, det fanns noll energi kvar i mig. Nada. Ingenting. Hade man kunnat tittat ner i mina muskler och ropat in där, så hade det kommit ett eko till svar. Jag hade då kommit ca 37 km. Nu gick det knappt att springa. Varvtiderna låg över 10 minuter. Det var väldigt tung. Men jag insåg ganska snabbt att det var ju inte mycket att lipa över. Jag skulle hinna marathondistansen utan problem och det var ju faktiskt mitt ursprungsmål.

Jag passerade marathondistansen på 5:38 och bestämde mig för att varva ner och gå ett varv till för att få med säkerhetsvarvet. Totalt blev det 43395 m. Inget höjdarresultat så sätt. Men jag är faktiskt väldigt nöjd med detta ändå.

Går man normalt på en diet som omfattar ett dagsintag på 1000 - 1100 kcal. Då skall man vara nöjd.

Jag insåg att mina depåer idag var inte ordentligt laddade och jag skulle tagit in mer energi under loppet. När jag dök var detta försent. Så i och med att jag nådde mitt mål (marathon + ett varv), så lärde jag mig mycket idag. Jag gjorde riktigt bra erfarenheter idag. Riktigt bra erfarenheter. Men framför allt bärgade jag min 26:e mara. Och jag var inte ett dugg ledsen. trots genomklappningen så var jag verkligen glad över att få springa.

Om en timma går starten. Jag är lite kluven med klädvalet, men skall prova en lite tunnare outfit som jag kan förstärka efter hand. Vädret är soligt och fint med en liten lätt vind. Underbara löparförhållanden med andra ord. Jag har inte varit ute och kolla banan idag, men det har jag ju 6 timmar på mig att göra sedan. Det här skall bli kul.

Då är vi tillbaka på hotellrummet i Skövde efter en synnerligen trevlig kväll. Först hälsade vi på Torill och Peter när vi kom till hotellet. en timma senare åkte vi hem till Petri och Malin för att vara med i vår nya förening Team Ultra Triathlons första årsmöte. Avslutades med att vi kollade in lite kläder från trimtex som skall utgöra basen för vår nya klubbdress.

Väl tillbaka till hotellet blev vi kvar i hotellobbyn där vi satt och pratade med Mttias Bramstång om allt möjligt, men mest ultralöpning och mycket om hans europalöpning i somras. Jag måste säga att jag har lärt mig en hel del och gjort vissa insikter denna kväll. Kan man få en bättre uppladdning inför ett 6 timmars?

Så underbart. Jag vaknade upp och behövde inte gå till jobbet idag. Ledig. Inte nog med det. Idag skall vi åka till Skövde! Jag startade dagen med att hälla i mig en Vitargo Carboloader och är nu inne på en kopp kaffe med två knäckemackor. Jag kommer nu att äta mer än vanligt, med tanke på morgondagens race, men det är också högst tillfälligt. Sedan går vi in i lunken igen.

Innan vi åker upp till Skövde, skall jag och Carina göra ett stopp hos jusristen och tillverka ett bra samboavtal. Något vi har pratat om sedan vi flyttat ihop men inte fått tummen ur att göra, nu blir det också av.