En väldigt knepig men rolig helg är till ända. För första gången på länge går jag till jobbet med ett leende....

Idag har jag firat med Carina. Det blev faktiskt en pizza och en öl på restaurang Timjan där vi bor. Det är inte alla dagar man får uppleva sådana här framgångar. Vi bestämde oss för att varje gång vi får sådana här framgångar, skall vi gå till Timjan och fira. Helt OK tycker jag.

Idag sprang jag Göteborgsvarvets seedningslopp. Målet med att starta i detta lopp trots att jag inte skall springa Göteborgsvarvet var att göra ett allvarligt försök att gå under 60 min på milen och helt enkelt se var jag stod någonstans efter alla tappade kilon. Det hela gick långt bättre än vad jag vågat drömma om.

Banan var helt platt med några knixiga svängar. Det som ställde till det idag var blåsten. Speciellt på andra varvet hade vi ett parti med riktigt rejäl motvind. Jag tog rygg bakom en storväxt herre. Visserligen gick tempot ner mot 6:10 - 6:20 per kilometer, men det var det värt. Arrangemanget var väl OK, men det var väl ingen höjdare att springa mellan paerkerade bilar däremot. Jag öpnnade med 5:22 på första kilometern. Alla kilometrar gick ju under 5 min tempo utom den där motvindskilometern som gick på 6 minuter jämnt.

5 km passerades på 28:31 och 10 km passerades på 57:45 (egen klocka). Jag passerade mållinjen på 1:00:13. Det gör ett snitt på 5:43 per kilometer! Min snittpuls var 165 slag, dvs 84,6% av maxpuls, så visst tog jag i.

Jag är så glad och lycklig, så att jag inte vet vilket ben jag skall stå på. Jag har väntat länge på detta ögonblick - triumfens ögonblick - Det var väl en fyra-fem år sedan jag var på dessa tider. Viktminskningen och mitt engagemang på I-trim har gett resultat. Nu har jag fått utdelning på detta och jag vet innerst inne att, resan inte stannar här. Att äntligen två gånger på två dagar få sluta en runda på 5:43 tempo i snitt, ger mig vid handen att förrgårdagens pass inte var en tillfällighet. Min exil i landet bortom 6 minuter är över. I'm back!

För vissa troende är söndagen vilodag. Jag tillhör tack och lov gruppen ateister och behöver inte ta hänsyn till religiöst trams. Men idag är söndagen ingen vilodag, det är en ansträngningsdag.

Idag skall det springas seedningslopp på en helt platt bana i Göteborg. Nere på STCC-banan på frihamnens bananpir. Distansen är 10548,75 m, dvs ett kvarts marathon. Nu skall jag förvisso inte springa Göteborgsvarvet, men jag skall ändå springa för att få ett så kallat formbesked. Fast mitt riktga formbesked kommer från vågen och utgörs även av mitt magmått. Men jag såg i förrgår vid löppasset vad som hände. Dagens övning kommer att visa om det var en engångsföreteelse eller bekräfta det löppasset.

Hur som helst det skall bli trevligt med lite nummerlappslöpning.

Denna morgon kom en frustrerad sambo och väckte mig mig ur min djupa skönhetssömn. Henns bil startade inte. Inte så konstigt eftersom det är en Citroen. Den har stått stilla ett tag och efter alla väderomslag så kondenseras fukt och annan skit ut. Och då vill den inte starta, dessutom har dom där grodätarna gömt fördelarlocket långt ner i skrotet så det är grymt svårt att komma åt den och torka ut den.

Är det nå't som kan djävlas så är det bilar och nätverk...

När jag kom hem från jobbet, så bytte jag genast om till träningskläder. Tänkte ta ett kort lugnt löppass som sista träning inför söndagens seedningslopp. Fast det blir inte riktigt som man har tänkt sig. Jag lydde Avas råd med att ta lite diskmedel på pulsbandet till min Garmin.

Väl igång sprnag jag och det kändes riktigt avslappnat. När klocka surrade till vid första kilometerpasseringen, så visade den att första kilometern hade gått på 5:52. Det var ju OK. Dessutom ingen pulsrusning. Diskmedeltricket verkar ju funka. Andra kilometern gick på 5:48. Det var ju väldans och ändå sprang jag ganska avspänt och tyckte att jag hade en trvelig takt. När tredje kilometern kördes av på 5:52 började jag att le inombord. Det var ju djävligt bra och jag kunde ju inte komma ihåg när det gick så här bra senast. Då fick jag för mig att försöka trycka på och hålla tempot den fjärde kilometern. Det är den kilometer som är jobbigast och mest kuperad. När klockan ryste till vid nästa kilometerpassering och visade 5:39 tappade jag hakan. Det var som fan! Då var det ingen tillfällighet i Skövde när jag var på väg mot en sub 5 timmar på maran.

Nu vaknakde jag till. Jag bestämde mig för att det här så kallade lugna genomkörarpasset inte längre skulle vara ett sådant. Jag skulle nu satsa på att kunna ta mig under 30 minuter på 5 km. Där har jag inte varit de senaste 4 - 5 åren. Jag kände att jag hade ganska gott om ork och bestämde mig för att göra ett försök. Hornen i pannan växte snabbt ut. Och den känslan när jag läste av klockan vid 5 km-passeringen var helt obeskrivlig. 28:54! Detta var verkligen ett kvitto på att min viktminskning gett resultat. Jag var naturligtvis uppe i puls, men kände mig inte död på något sätt. Nu gav jag allt den sista biten hem. Den sjätte kilometern blev min snabbaste och gick i 5:37-tempo. Jösses. Men då tog jag i, för att inte prata om de sista 470 metrarna som gick i 5:14 tempo.

Ja, vad säger man. Inte så mycket, jag går mest runt med ett leende på läpparna. Det här var verkligen långt över mina förväntningar. Jag hade kanske tankar på att vara på den nivån nån gång framme i maj - juni, men inte nu. Jag kan inte tänka mig en bättre avslutning på en arbetsvecka.

Nu skall det bli vila inför söndagens seedningslopp och där skall jag verkligen försöka göra ett allvarligt försök att ta mig under 60 minuter på milen. Ett mål som jag har drömt om mycket länge nu. Närmast var jag vid Midnattsloppet den 22 augusti förra året, då gick det på 1:02:02. Då vägde jag 98,8 kg. Igår visade vågen 86 kg blankt. Det borde gå om jag inte brände för mycket på dagens pass.

Igår kväll var det årsmöte på IK Jogg.se. Mötet tog ganska lång tid, dels för att vi behävde diskutera och reda ut lite rena ordningsfrågor som även resulterade i förslag till stagdeändring och dels för att vi hade så jäkla trevligt.

Ibland känns det lite polisaktig att peta för mycket i formalian när ett litet gäng entusiaster som brineer för löpning och samlas till ett årsmöte. Men tar man inte tag i dessa bitar och rättar upp dem nu, så kan föreningen  få ett problem senare när den växt och blivit större. För eller senare kommer som en deltagare sa, det alltid någon som känner sig orättvist behandlad och då kan ställa till med jäkelskap. IK jogg är en ung förening och detta var det andra årsmötet och det märktes. Man hade tagit RF:s stadgar rätt av men inte läst igenom så noga då föreningen startades och då blir det konstigt, här och var. Detta är inget märkvärdigt alls, det har hänt förut med nystartade föreingar och kommer att hända framledes också. Men i och med att vi nu fixar till detta så snabbt och innan föreingen börjar växa snabbare, så har man skapat en stabil förening, som i framtiden undviker mycket blåsväder om en konflikt skulle upppstå.

Vidare beslutade vi (årsmötet) att namnet skulle ändras från IK Jogg.se till IK Jogg, ett mycket bra förslag. Så det var mycket diskussioner, fast i en underbart glad och trevlig anda, men så är det när entusiaster och liaksinnade strålar samman. IK Jogg kommer att bli en trevlig förening att vara med i. En förening med ambitioner i kombination med en comuunity med ambitioner, mycket lovande.

Igår var jag på I-trim för den sedvanliga torsdagsträningen. Innan jag gick därifrån vägde jag in mig. Vågen stannade på 86 kg. en nedgång på 1,2 kg sedan förra veckan. Jag blev riktigt förvånad över detta resultat, med tanke på att jag ätit ganska mycket i sambnad med Skövde 6 timmars och trots detta få en viktminskning. det är ju fantastiskt. Tyvärr får jag göra avsteg igen. Jag skall springa seedningsloppet på söndag och behöver ladda med carboloader. Så från och med igår så gjord jag avsteg från programmet, det skall dock inte bli lika våldsamt som förra helgen, men dock nödvändigt.

Jag har under träningen denna vecka känt av den energibrist i musklerna som jag gjorde i Skövde och den vill jag inte ha på söndag.