Kvällsöpning med Carina blev det idag. Vi var ute och körde 8-9 km. När vi kom tillbaka fortsatte jag ett varv runt Kåhög. Det fanns inte mycket energi i kroppen idag, så löpningen blev därefter. Fast det är ju bra det också. Totalt harvade jag ihop 17,13 km. Helt OK.

Jag ramlade över två klipp från youtube med en intervju av Chris Kostman - race director of Badwater. Dessa klipp gjorde mig tokinspirerad. Tja, Ni kanske pekar lite menande mot huvudet. Men i det han säger finns förklaringen till varför jag vill åka dit. Tack för den hjälpen Chris!

Speciellt fastnade jag för den sista meningen i det andra klippet: ” It’s not likely gonna kill you and if it’s not gonna kill you. What’s the big deal?”

Första delen:

http://www.youtube.com/watch?v=IoUSNyslscI&feature=related

Andra delen:

http://www.youtube.com/watch?v=InDaWgtA1_k&feature=related

Nu har jag laddat ner 2011 års upplaga av Badwater Race Magazine. Den skall jag sitta och läsa idag på lunchen. Det blir alternativet till att tillbringa med kollegor som inte har fattat att lunchen är en rast och som bara siitter och pratar jobb hela tiden. Jag begriper mig inte på dessa människor. Vad är det för mening att ha en rast om man inte kopplar bort jobbet?

Igår tänkte jag gå till kojs lite tidigt för att få kompensation för förra nattens dåliga sömn. Så fan heller. Precis när maskineriet hade fått ner mig i varv och jag skulle inträda i sömnens ljuva värld, kom en helikopterdjävel farande som flaxade runt i Partille och jag trodde ett tag att den landade på terassen utanför.

Eftersom jag nu inte var utrustad med en luftvärnskanon, brydde jag mig inte om att gå upp. Annars hade jag garanterat gjort det.

Jag får väl göra ett nytt försök ikväll.

Jag fick döva den värsta börja-jobba-åmgesten med en lunchlöpning. Det var fruktansvärt stelt den första kilometern men det släppte efter hand och jag kunde springa på hyfsat bra. Varmt och gott ute trots att det inte var gassande sol. Totalt blev det 11,66 km. Känner mig ganska nöjd med tanke på att jag sprang en slitsam marathon i förrgår.

Om exakt en vecka startar årets upplaga av Badwater ultramarathon. Jag kommer att sitta som limmad framför datorn och se på web-sändningen. Lita på det. Tänk om man ändå kunde få vara där.

Tja...  Då sitter man här igen på pengageneratorn. Livets längsta moment 22. Jag vill inte jobba, utan träna och tävla. Men jag måste få inkomst för att bo, äta och träna. Alltså måste jag jobba. Hmmm...

Så här sitter jag nu efter två veckors ledighet, som varit mycket lyckad ur träningssynpunkt, men totalt misslyckad ur avstressningssynpunkt. Tur är att man är ultralöpare. Bara att bita ihop och mala på. 4 veckor till nästa ledighet. Det får bli mitt delmål.

Imorgon är det dags igen. Då skall jag börja jobba efter två veckors ledighet. Jag kan inte med uppbådande av all vilja i världen göra vågen för detta. Det som räddat mig denna ledighet är löpningen. Jag har haft väldigt svårt att koppla bort jobbet och har drömt om detta jäkla jobb i princip varenda natt.

Så detta med att komma tillbaka med fulladdade batterier är bara rent skitsnack. Nåväl. Jag har fyra veckor till som väntar på mig i augusti. Då skall jag nog inte vara lika speedad som jag var inför denna ledighet.

Tack löpningen för att Du berikar mitt liv och skänker lugn och ro i min själ. Jag står i evig tacksamhetsskuld till Dig.