Nu läser man om en 7-åring som blir knivmördad. En 18-årig kille mördas på en fotbollsplan. Det ena är ta mej fan värre än det andra. För inte prata om alla dessa djävla gäng som pucklar på varandra på allmän plats och utsätter andra för fara.

Vad är det som rör sig i huvudet på folk, har dom ingen hjärna att tänka med. Jag tycker att samhället skall sluta upp och mesa med detta patrask.

Sådana här människor skall inte vistas ute bland andra, Jag skiter fullständigt om de är sjuka i skallen eller inte. De skall bort och de skall spärras in på livstid. Vad är det för mening att rehaba en djävla flane som sticker ner en 7-åring.

Sluta upp med vårdtramset och kläm åpt dom här djävlarna en gång för alla. Är man inte svensk medborgare, så skall dom utvisas på livstid.

Snälla samhället gör något för att rensa ut detta drägg som förstör för vanligt folk. Jag är så himla trött på att läsa nyheter om det ena puckot efter det andra. Kläm åt dom!

Jag sitter och jobbar samtidigt som jag följer utvecklingen i Badwaterloppet. Ultrakändisen Pam Reed har tvingats kasta in handduken. Vid Stovepipe Welles - 42 miles (67,6 km).

Japanskan Sumei Inagaki, som jag såg sätta världsrekord i Espoo på 24 timmars, verkar ha en 23 minuters ledning på Mimi Andersson. Hon passerade Stovepipe Wells på exakt 7 timmar, 23 minuter före Mimi. Sumei har snittat på 6:13 fram dit. Ruggigt bra med tanke på att temperaturen är över 50 grader i skuggan. Imponerande. Nu väntar en lång klättring upp till Townes pass.

På herrsidan är det också japanskt i ledningen. Ryochi Sekiya har passerat Panamint Springs - 72,3 miles(116,3 km) på 11:28, dvs ett snitt på 9:03 per km. Detta säger en hel del om hur tufft detta lopp är.

Wooow...  min motivation stärks ännu mer. Jag skall bara dit.

För ca 7 minuter sedan gick startskottet för den första vågen av tre för årets upplaga av Badwater Ultramarathon. Loppet skall gå att följa via nätet. Men arrangörerna har haft internetproblem de senaste dagarna. Det som finns just nu är bilder från incheckningen och genomgången för supportteamen.

Nu är det bara 5 år kvar tills jag skall stå där borta - förhoppningsvis om alla förberedelser har klaffat. Det gäller att hinna med och få allt på plats.

Ny arbetsvecka. Det är full rulle. Men jag prioriterar inte ner träningen. Så därför gav jag mig ut på en rejäl lunchrunda idag. Även idag var det inga problem att springa. Det kändes oförskämt bra. Det fick bli en långlunch och jag sprang totalt 17,5 km och passerade samtidigt 1700 km totalt. Det känns himla bra nu.

Idag kl tre svensk tid, går startskottet för årets upplaga av mitt stora drömlopp. Det jag lever och tränar för. Badwater ultramarathon. Det kommer att sändas via webcast, även om arrangörerna har internetproblem i Death Valley.

Det närmaste två dygnen, kommer min totala uppmärksamhet riktas mot Death Valley i USA.

Tänk om jag kunde få stå på startlinjen 2016. Jag gör verkligen allt jag kan för att det skall bli verklighet. Tänk om jag kunde få korsa mållinjen där. Det är denna tävling som håller mig uppe och som driver mig vidare just nu.

Min träning har gått förvånansvärt bra den senaste tiden. Målet i år är att få mängd i  mig för att klara av kommande kvalificeringstävlingar inför Badwater. Jag passerar denna vecka 1700 km och dena månad är jag redan uppe i 173,5 km. Min närmaste utmaning blir ultraintervallerna nu på lördag.

Jag har lärt mig väldigt mycket detta år. Framför allt vad det gäller att få i näring under löpningen, men även hur jag snabbt återhämtar mig efter långa pass. Detta är oväderligt för mig.

Det har inte varit mycket tävlande detta år. Faktsik väldigt lite med mina mått mätt. Nästa tävling kommer att bli 48 timmars i Skövde den 26-28 augusti. Där hoppas jag att få lite utdelning av all träning. Och den skall bli min första tävling som skall in i mitt löpar-CV inför Badwater. En väldigt viktig tävling för mig alltså.

Jaha! I morgon är det åter dags att börja jobba igen efter en magisk löparhelg. Det positiva är att jag skall jobba hemifrån. Fast det blir ju inte mindre att göra, men kanske öppnar för några bra lunchlöpningar.

Ooops! Det blev långpass idag också. Jag hade ursprungligen tänkt att ge mig upp till Humlebadet och tillbaka. Lite drygt 11 km. De första tre kilometrarna var uppriktigt sagt väldigt sega, men vis av erfarenhet så vet jag att detta släpper, vilket det mycket riktigt gjorde också. Helt plötsligt så sprang man på som vanligt och ingenting hade hänt.

Det gick förvånansvärt bra. Det var inte lika varmt som igår. Tidvis gick solen i moln, men tittade fram flera gånger. Då hettade det till. På tillbakavägen fortsatte jag ner mot Partille centrum och sprang tillbaka genom stadsparken. Jag stannde till en gång och fyllde på vatten i min medhavda vattenflaska. Idag hade jag ingen vätskerygga eftersom jag inte planerade att springa så långt.

Men när jag kom hem flög fan i mig och jag fortsatte ut och tog även rundan runt Kåhög. Totalt blev det 21,15 km och jag känner mig inte alls sliten. bara lite trött i kroppen.

Det verkar som jag börjar få fason på detta med återhämtning. Att springa 43,5 km igår och sedan klappa till med en halvmara idag har jag inte gjort förut.

Det enda problemet var pulsen. När jag äntligen efter massa strul med datorn fått laddat in passet såg jag att min puls var jämn och fin. Ca 50 min in i passet blev det fullständigt kaos. Pulsen verka ha legat stadigt på 180 - 210 slag. Jag misstänker att det är någon form av störning, för jag har inte känt av något onormalt med flåset under passet. Ingen plötslig trötthet eller så. It didn't kill me, so what's the big deal?