När jag läser inlägg på forum, artiklar i träningstidningar, så pratas hela tiden om att förbättra sina tider, att persa. Tidningarna är fyllda av artiklar typ "så här gör Du milen under 50", "så haä blir Du snabbare på halvmaran".

Det är väl kanske kul om man kan springa fort. Men varför måste man alltid springa så fort? Räcker det inte med att springa? Så länge jagninte är med och slåss om top 5 placeringar i ett lopp. varför i hela friden skall jag börja intervallträna, kvalitetsträna och därmed dra i mig i skadeträsket? Vad har jag för behov att göra sub 50 på milen, när dom som vinner gör sub 30?

Jag springer för att jag mår bra och för att jag tycker så jäkla mycket om det. Det är min avkoppling. Skall jag då lägga in ett stressmoment id detta för att förkorta min njutning med 7-8 minuter? Jag får inte ihop den ekvationen. OK! Låt dom sim finner nöje i detta hålla på med att jaga sekunder och minuter. Men måste media och den allmänna opinionen haussa upp detta? Detta samhället är ju så stressinriktakt ändå som det är. Kan man inte då få ha löpningen i fred från denna hysteri? Allt skall gå i ett högre tempo. Varför?

Ja, ja. Jag persar ibland och då blir jag jätteglad. Men! Och det är ett jättestort men. Skulle det nu visa sig att jag persat, sprungit fortare än förra gången eller vad det nu är, så kommer jag att blir superglad. MEN! Jag kommer aldrig, never, ever att träna i syfte att persa eller bli hypersnabb. No way! Aldrig. Jag kommer att träna på. De förbättringar som kommer, tar jag tacksamt emot och glädjer mig över.

Sedan jag slutat med detta hysteriska tidsjagande, har även min skadefrekvens sjunkit drastiskt. Jag kommer att ha lite mer abstrakta mål. Som att hinna 100 miles på 24 timmar. Men det har inget med snabbhet att göra, utan att hinna med vissa repdragningar på ultralopp. Och i dessa sammanhang kan jag också säga att jag ger fullständigt fan i om jag kommer sist eller inte. Min inriktning är att klara distansen innan maxtid. En stor skillnad.

Så Ni som är nya och vill klara olika distanser upp till marathon. Ge Er bara ut och spring. Skit i all tidsjakt. När Ni blivit varma i kläderna. Ta ställning till om Ni vill satsa eller inte.

Så nu har Ni fått min syn på löpning, pers och tidsmål.

Det har krävts en hel del kaffe idag för att få mig up and going. Så nu kan jag ta mig an jobbet igen. Hurra?

Så ett nyhetsklipp från någon sydamerikansk fotbollsturnering. Efter straffsparkar avslutades det med slagsmål. Jag kan inte med annat än yttersta förakt beskåda detta slagsmål mellan dessa överbetalda schimpanser. Det djävligaste är att dom kommer att få någon match avstängning och sedan kan dessa fotbollsbrats fortsätta att spela.

Idrotten förenar...   urrrk.

Kommer Ni ihåg att Kenta sjöng den ypperligt fina låten - Just idag är jag stark? Idag när klockan skrällde så måste jag verkligen ha varit i djupsömn, så att jag skulle vilja höra en variant på låten - Just idag är jag trött.

Till och med kaffet har svårt att jaga liv i mig, men kampen går vidare. Att det skall vara så jäkla segt att behöva kliva upp på morgonkvisten. Vi hörs senare, då lämnar jag en rapport infirån hamsterhjulet.

Nu har jag läst färdigt boken Running Hot av Lisa Tamati. I denna bok berättar hon om sig själv och sin väg från en ryggskada till att ha fullföljt Badwater Ultramarathon. Hon berättar även om sina andra upplevelser i öknarna. Bland annat Niger 333 och Marathon Des Sables.

Intressant och inspirerande bok. Speciellt när Badwaterloppet avhandlades. Där fann jag några värdefulla tips som jag kan ha nytta av.

Nu ger jag mig på nästa bok: Relentless Forward Progress - A guide to running ultramarathon av Bryon Powell (han stavar namnet Bryon och inte Byron). Natti, natti...

Häromdagen damp den senaste av mina DVD-filmer om löpning ner i brevlådan. Ikväll fick jag tid att kolla på den.

Vilken höjdare! Om man på något sätt vill få inspiration skall man kolla på denna dokumentär om Jack Kirk som springer Dipsea Demon för 68:e gången i följd. Ett grymt kuperat lopp i Sierra Nevada i Karlifonien, med höjdskillnader som skulle avskräcka många löpare. Men Jack är 96 år!!! Maken till inspiration får man leta efter. Helt otroligt! Jag kan inte annat än få den djupaste respekt för denne man.

Här är en länk till trailen som ligger på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=K8BJW-rxAcw

Även idag blev det springa av. Vanemänniska som jag är, så blev det en språngmarsch till Humlebadet även idag. Det gick lite snabbare undan denna gång. Jag kände mig inte lika seg i kroppen idag.

Men det är härligt att springa i hög värme , 22 grader idag och känna hur svetten lackar. Jag försökte föreställa mig hur det kommer att vara i Death Valley när jag springer Badwater. Då kommer det att vara dubbelt så varmt. Huga....

Sitter på jobbet och försöker få ett program att funka, men kör fast. Jag vet att 9 gånger av 10, när det jäklas på detta sätt, så är en liten skitsak som orsakar det. Så just nu tittar jag efter det enkla. Så borde det vara i det vanliga livet också...