Nu är det dagas att anmäla sig till jubileumsmaran i Stockholm 2012. Den skall gå samma bana som OS 1912. Men jag tänker inte delta. Jag anser att det inte finns en enda anledning att pynta 935 spänn för en mara. Näe, det får finnas rim och reson. Det finns andra maror och billigare sådana.

Så skall man åter bli student på äldre da'r. Jag fick idag besked att jag blivit antagen till en distanskurs på Umeå universitet - Kost vid träning 15hp.

Jag tror att den kommer att tillföra mig mycket värdefull kunskap i min träning och hjälpa mig på vägen till Badwater.

Det är en ganska stor kurs och den går på halvfart, så jag får inte ligga latsidan där. Jag hade även anmält mig till en kurs i Photoshop, men där står jag som 58:e reserv.

Länk till kostkursen:

http://www.umu.se/utbildning/program-kurser/kurs/?code=2KN035

Nu blir det två vilodagar tills ultraintervallerna startar. Jag har tränat hårt den sista tiden och med långa distanser. Detta för att se hur återhämtningen funkar och om jag haft rätt näringsintag. Så har tydligen varit fallet.

Med rätt omladdning så skall jag kunna köra mina ultraintervaller. En mycket bra träningsform, där återhämtningen mella intervallerna är den absoluta nyckeln. Detta är även bra träning inför 24 timmars- och 48 timmarslopp. Där man ibland måste ta en paus och sedan på det igen.

Nästa vecka skall det bli springa också men inte lika intensivt.

Vaknade upp idag med ett leende. Jag och Carina var igår efter löpningen ner och tog en pizza. Jag konstaterade att det var första gången jag åt den dagen sedan frukosten och jag var hungrig.

Efter pizzan gick vi hem och ut på vår terass. Där lade vi oss tillrätta i varsin stol med en filt över oss. Jag blundade och lät alla ljud runt omkring bara flöda in och igenom skallen, Det är verkligen skönt om man gör detta och tar sig tid till detta. För då vågar man koppla av. Vi båda somnade nästan på direkten och vi vaknade till vid halv tio tiden. Jag tror vi låg en timma där. Underbart!

Efter lite natti, natti rutiner drog vi till kojs och somnade igen ganska omgående.

Nu på kvällen kompletterade jag mig långlöpning förut idag med en runda tillsammans med Carina runt Kåhög. I och med det hade jag totalt 251,6 km vilket innebär att jag som förste tävlingsdeltagare har rundat Fuerteventuratävlingen i jogg.se:s Playitastävling.

Det är jag supernöjd med att jag av 471 deltagare blev först med detta. Det är inte så många gånger jag ligger på framkant så nu passar jag på att suga i mig. Rundan med Carina blev 6,55 km lång och totalt har jag sprungit 45,33 km idag. Det är grymt svårt att vara missnöjde med ett sådant resultat. Jag har sprungit 251,6 km på 12 dagar. Sådan träningsdos har jag aldrig haft förut. Och framför allt har jag hållt för det. Årstotalen är uppe i sanslösa 1761,3 km.

Detta skall firas med pizza ikväll och nu blir det vila i dagarna två fram till ultraintervallerna. Det känns kanonbra i kroppen och jag känner mig inte sliten.

Idag kompade jag ut halva dagen från mitt jobb och gav mig ut på långpass. Jag sprang en utökad Kåhöhgsrunda på 8,6 km i tre varv. Det var inga problem med löpningen och jag tog inte i för kung och fosterland heller. Som vanligt löpning i en lugn och behaglig takt. Jag tänkte mycket på de som sprang borta i Death Valley. Vilken fantastisk och samtidigt oerhört jobbig upplevelse dessa går igenom. Skönt att få dagdrömma kilometer efter kilometer om detta äventyr.

Jag hade problem igår med pumpen, det flimrade hela dagen. Detta berodde nopg på en ny blodtryckstablett jag skulle börja med. Det stod också i faktabladet som följde med att detta var vanliogt. En 15 kilometerstur fick inte bukt med det igår. Pulsen låg mycket högt men trots allt stabilt. Det hade lugnat ner sig under natten, men var lite hoppigt i morse.

När jag gav mig ut idag var det fortfarande instabilt, men eftr drygt 4 kilometer så släppte det och sedan har pulse varit stabil som ett urverk. Tog ovanligt lång tid att dra det rätt denna gång.

Efter tre varv, drygt 26 km, tog vätskan slut och jag fick springa upp i lyan och fylla på mer i vätskeryggan. Där passade jag på att pinka lite också. Sista etappen gick upp till Humlebadet och tillbaka. Jag passade på att hoppa ner i sjön med kläder och allt på för att kyla ner mig lite. Underbart. Jag torkade upp efter någon dryg kilometer. Men det är guld att få doppa sig så här under ett pass.

Väl hemma igen stannade Garminen på 38,78 km. Jag har nu sprungit totalt 245 km denna månad. Jag har bara 5 km kvar på PLayitastävlingen på jogg.se. Då har jag sprungit 250 km och ett varv runt kanarieön Fuertventura. Den femman skall jag klippa ikväll, tillsammans med Carina. Hur som helst är jag toknöjd med dagens löpning.

Nu börjar årets upplaga av Badwater gå mot sitt slut. Maxtiden på 48 timmar löper ut kl 19 ikväll för sista startvågen. Många har kommit imål. På herrsidan segrade Oswaldo Lopez på tiden 23:41:40. Det innebär ett snittempo på 6:33 kilometer i minuten. Grymt imponerande med tanke på den bana som han tagit sig igenom. På damsidan segrade japanska Sumei Inagaki, som jag hade förmånen att få se när hon satte världsrekord på 24 timmars i Espoo. Hon gick i mål på - 7:58 i snitt. Imponerande.

En annan kul grej var att Divesh Bhatt efter 21 miles (33,8 km) mitt ute i Death Valley gick ner på knä och friade till sin färstmö och fick ett JA! Han skuttade i mål på 37 timmar jämnt.

Under webbsändningen var det ett litet uppehåll och arrangörerna hade glömt att stänga av ljudet. Då kunde jag höra ett litet gräl med ett team som blivit diskat. Supportteamet hade inte följt bestämmelserna trots tillsägelser och tävlingsledningen beslutade att diskvalificera dom. Det mest tragiska var att löparen som teamet var där för att supporta hade ingen aning om detta utan sprang helt ovetande om detta fram mot Lone Pine. Det måste vara djävligt surt att åka ur en tävling som man tränat och förberett sig så hårt till för att suppoprtteamet inte följer bestämmelserna. Det ställer alltså höga krav på supportteamet.

Jag har lärt mig en del av att följa loppet.

Smög åter ut på lunchen idag för en lite lätt löpning. Den blev istället ganska tung. Jag har haft jätteproblem med pulsen sedan jag började med ny medicin idag - Amlodipin. Det har fan i mej varit upp och ner.

Jag tänkte att en löptur skulle dra det rätt. Men icke. Det jag lyckades med var att hålla skiten hyfsat stabilt runt 170-175 slag, mot normala 135-140 slag. Det kändes ju inte som en nära dödenupplevelse, men det var segare än normalt. De 15,1 kilometrarna gick i snittempo 6:59.

Å andra sidan tog jag inte i så nämvärt utan lufsade på. Jag var aldrig över 200 vilket var fallet en timma innan jag gick ut. Men som Chris Kostman sa. "It will not likely gonna kill you. And if not kill you. What's the big deal?

Det positiva är att jag passerade 200 km denna månad och har bara knappt 44 km kvar till 250 km och då har jag sprungit ett varv runt Playitas (tävlingen på jogg.se).